KlappStopp in between

Jag har i några dagar funderat på alla de där grejerna som händer emellan allt det där som är planerat. Till exempel i tisdags kom jag hem med bilen. Jag parkerade som vanligt och när jag öppnade dörren så fick jag syn på en liten vovve. Jag hälsade glatt eftersom jag kände igen den som en av våra grannars hundar. Jag gick ut på gatan och kollade efter någon husse eller matte, men ingen var ute. Hunden var så glad att se mig, trots den var lite skygg och tyckte allt det var lite läskigt, men ändå så var den glad att hitta någon som den kände, åtminstone lite grann. Jag tog på mig mitt sötaste leende och gladaste milda röst och så sprang vi hem till husse och matte, och de öppnade glatt. Hunden hade passat på när de gick till soptunnan och de hade inte märkt något. På vägen hem mötte jag nästa granne och förhörde mig om Paris-resan. Sen hastade jag hem, maten stod på bordet och vi skulle iväg på träningspass. Jag trodde vi hade gott om tid, men jag hade bokat fel pass så vi hade jättebråttom. Jag hann inte äta och vi körde iväg. Men vi kom för sent. Det bidde inget träningspass. Vi fick köra hem och jag stack ut med cykel och vovve istället. Maken somnade som en sten och jag hade hela kvällen för mig själv.

I förra veckan mötte jag en körflicka som ville sjunga in en sång för en begravning. Vi sjöng ”Du vet väl om att du är värdefull”. Att ägna en timme åt att sjunga om och om igen tillsammans är något speciellt. Det blev en fin stund och lite tårar och många ord. Och samtidigt ett förtroende att få vara med och dela. En sån stund där livet hejdar sig ett tag.

I helgen var jag på 50-årsfest, dvs en fest för oss som gick tillsammans i Sjöbo och blivit, eller ska bli, 50 i år. Vi var inte många, bara 15 stycken, men vi hade så roligt och det blev så intressanta samtal.

20150831_115331Idag är jag bara trött. Det har varit intensiva dagar. I förra veckan startade alla körerna och sen var det full fart i helgen och idag är jag allt lite mör. Dagen har ägnats åt att plocka björnbär. De tar aldrig slut.

Idag läste jag om ett barn som pausade i morgonruschen för att klappa en katt, han tog ett ”KlappStopp”. Det är viktigt med KlappStopp. Det är den stunden när världen hejdar sig och närvaron är total.

I morgon är det dags för heldag i Lund och sen körövningar på det. Tjolahopp!

Tack för idag, tack för en underbar, vanlig dag. 20150829_101626

 

Mitt i ett brusande liv

20150824_220127

Hyllie vattentorn

Igår var jag inhyrd på personalfest. Jag skulle sjunga med de anställda. En liten kör hade setts ut som skulle stötta i sången och dessa fick jag träffa i förväg och öva med. Det var livat. De var mycket duktiga och gjorde som de blev tillsagda. Allt detta var en överraskning så jag satt med och åt på middagen och när jag satt där överväldigades jag över hur vackert vårt vattentorn i Hyllie är. Det stod precis utanför fönstret och var så mäktigt och blått.

Idag har det rullat på med livets alla kontraster. Jag förberedde dagens körövningar så långt jag kunde i förmiddags, sen for jag iväg på begravning i Svedala. Jag mötte kär före detta arbetskamrat, det var gott att talas vid lite. Jag har faktiskt aldrig varit i Svedala kyrka. Jag fick rassla igång google maps för att hitta.

Begravningen var sorgesam och tung, en ung människa som fått gå vidare alldeles för tidigt. Jag hade med min fina nyckelharpa och skulle spela till utgångsmusiken, en enkel visa… men helt plötsligt var den inte så enkel längre. Lilla Lotta är ingen rutinerad nyckelharpist, och när nervositeten satte in började fingrarna kallsvettas, harpan gled, vinkeln blev fel, tonen F lät orent (alla andra toner var bra, men F förfärlig). Jag och organisten övade och övade och övade. Till slut hittade vi en variant som passade och sen kunde jag följa med henne in i personalköket och äta mina mackor. De var obredda, jag hann inte mer än skära upp dem i morse, men bara brödet var helt okej att äta – hembakat glutenfritt och faktiskt jättegott! Sen när det var dags att spela så föll allt på plats, fingrarna var varma och fina och harpan hängde där den skulle och jag spelade utan att krevera av nervositet. Det var vackert när jag började spela. Den avlidnas partivänner stod med fanor kring kistan samtidigt som nyckelharpans spröda toner ljöd och det blev en stark inramning. Oväntade grejer som förstärker varandra. Ett ögonblick av andakt.

Sen gick jag in i församlingshemmet och pratade med min fd arbetskollega igen. Kändes gott. Och så var det full fart till jobb och träffa Juniorkören och Barnkören. Så lajbans!!! Man kan inte ha ett bättre jobb! Några av de yngsta i Juniorkören har precis kommit upp i ålder och avancerat från barnkören till Juniorkören och det värmde mitt hjärta när jag hörde hur de äldre nogsamt noterar detta och sen säger ”Välkommen!”

20150823_181111Stiltjen från helgen är ett minne blott och effektiviteten sprutar ur örona… fast jag tänker ofta på ord som Bodil Jönsson sa: ”Det gäller att vila i rörelsen.” Det brukar jag göra. Välkommen höst!

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

20 år i Hyllie idag

20150820_091009

Gräsrotsperspektivet för dagen

Idag är det faktiskt 20 år sen som jag började min anställning i Hyllie kyrka. 20 år sen. Det är ju oceaner av tid som gått och så mycket vatten som flutit under broarna. Jag har hela tiden haft en känsla att jag jobbat med mycket jord under naglarna och nära marken.

När jag började var jag nästan 30 år och nu är jag nästan 50 år. Min tös var tre år och som ensam mamma fick hon följa med och sitta på orgelpallen. Jag tror bestämt att en del förfasade sig över den nya organisten med 3-åringen i släptåg. Men min tös var redig och lät bli både tangenter och registerandrag. Jag har ett roligt minne från vår första julafton i Hyllie kyrka. Det var vid julbönen kl 17 och jag hade övat in fina orgelstycken att spela och när vi kom till postludiet såg jag hur min chef, Ingemar Simonsson, och mina föräldrar – de satt framför orgeln tillsammans – vände sig om och log glatt flera gånger. Jag förstod att Linnéa höll på med något men kunde inte se vad eftersom jag var så busy med att spela orgel. Jag vet absolut att jag blev rejält stressad och röd om kinderna. När jag var klar vände jag huvudet och såg efter vad Linnéa gjorde och då hade hon rest sig upp och stod på orgelpallen med sitt gosedjur Simba högt i luften. Lejonkungen var väldigt aktuell just då och Linnéa visade Simba för massorna, precis som i filmen. vi blev tackade båda två, både jag och Linnéa för fint postludium!

När jag kom till Hyllie fanns endast kyrkokören vilket öppnade för mig att starta upp mera verksamhet, och snart fanns förutom kyrkokören, både barnkör och Gårdskör. Idag har det vuxit till även Juniorkör och Ungdomskör, samt orgelelever. Och Gårdskören bytte namn till Hyllie Gospel.

En stor förändring som jag märkt är El Sistemas intåg i Sverige (inte Elsis tema, utan El Sistema!) El Sistema finns på kulturskolan och sjunger och spelar med barnen i skolan vilket gör att skolavslutningarna numera är fulla med sång- och spelglädje. Hämtat från El sistemas hemsida: ”El Sistema vill ge barn och ungdomar verktyg att själva och tillsammans med andra erövra musiken; att som individer och grupp lära sig det svåra, vackra och roliga; att med orkestern och kören som mål uppfylla sin potential som kulturella, empatiska och demokratiska människor.” www.elsistema.se

En annan stor förändring är bruket av min dator med musikprogram. I min körverksamhet använder jag mitt digitalpiano jättemycket och spelar in pianokomp och sjunger in stämmor, dels som partiturstudium för egen del, dels för mina körsångare att öva hemma.

20150107_073427

Mitt piano och min harpa

Och en sista förändring är all mail-storming. Vilken tid det tar att svara på alla mail, skriva ut det som behövs, och sen radera mail i både inkorg och skickat-mappen!!! Naturligtvis är mitt arbetsrum längst bort och ibland är det ett evigt springande upp och ner och fram och tillbaka. Fast det är ju bra att röra på sig…

Vid ett par tillfällen har jag tvivlat på ifall jag verkligen ska fortsätta som musiker och harva på. När jag tvivlade som mest pratade jag med två potentater om mina tankar. Den ena sa: ”Ja, att inte ta vara på sina talenter är i det närmaste brottsligt”.Det var Dan-Olof Stenlund som sa så. Tack Danne!! Den andra sa: ”Ja, vill man att saker ska bli bra så får man jobba mycket!” Det var Cyndee Peters som sa så. Tack Cyndee!! Jag vill att saker ska bli bra och jobbar gärna mycket.

Så länge jag hinner krusa mina örngottsband så tror jag att det går finfint, faktiskt. 20150820_104050

Och så länge jag hinner fila hundens klor och kamma densamma så är jag nöjd. 20150820_075513-1

Men jag hinner nog rätt mycket faktiskt, såsom skriva denna blogg, stundtals skriva recensioner för vår fackblaska, samt vara vice ordförande i Ung-i-kör. Jag har nog lite kapacitet, allt.

20150814_071846

Kajak-handskar på tork

Men alla säger att jag måste vila så det försöker jag göra. Som ett led i detta vilande har jag börjat med yoga och ibland ger vi oss ut med våra kajaker. Jag vilar nämligen aldrig så bra som när jag tagit ut mig fysiskt. Men jag tror bestämt att yoga-träningen räddar mitt liv. Jag börjar få kontakt igen med min kropp och jag blir starkare och starkare. Helt fantastiskt är det!!

Tänker avsluta detta inlägg med ett minne från mitt första år i Hyllie-Kroksbäck. Jag är uppvuxen i Sjöbo och där bodde vi i ett villakvarter i ett enplanshus på en hörntomt. De höghus som fanns i Sjöbo var max 3-våningshus. När jag så flyttade till Malmö så bosatte jag mig nära musikhögskolan. Efter att jag jobbat 1 år i Hyllie ville jag bo närmre kyrkan och fick en lägenhet på Kroksbäck hos MKB. Det tog ett tag innan jag insåg att det fanns segregation även inom Kroksbäck. Vissa hus var finare än andra – bostadsrätter kontra hyresrätter – och det visade sig att jag bodde i ”Svenskhuset” som också då var lite finare än de andra hyresrätterna. En dag fick jag en säng av min granne. Jag kollade vårt sängbestånd och insåg att våra sängar dög alldeles utmärkt så jag ställde ut gåvo-sängen i svalen, dvs i trapphuset utanför min lägenhetsdörr. Sängen blev stående eftersom jag inte kom till skott med att ta den till tippen. En dag mötte jag min granne, en gentleman från Iran, och jag bad om ursäkt för att sängen stod där den stod och sa att jag skulle snart flytta den. Då sa han: ”Men jag kan hjälpa dig. Vi kan bära den tillsammans till containern nu”. ”Jaa, så bra” sa jag. ”Det gör vi!” Alltså traskade vi iväg med sängen runt huset till baksidan där containern fanns. När vi gick där tänkte jag fascinerat: ”Tänk, I Sjöbo går man inte med sin säng till containern. I Sjöbo kör man med sin bil eller ett släp till tippen och lämnar gamla sängar.” Jag blev så glad över att jag gick där tillsammans med min granne och fick hjälp att slänga mitt skräp.

Jag minns även att när jag skulle flytta till Kroksbäck så var jag ganska ensam, så alla mina arbetskamrater hjälpte mig flytta. Sen åt vi pizza!

Och nu minns jag hur mycket som helst; Etiopienresor med mitt arbetslag och otroligt många körresor med olika körer… Jag ber att få återkomma i dessa ärenden! Tack Hyllie, så länge!

Skulptur från museum i Manchester

Skulptur från museum i Manchester

Körsång och skörd

Sommarbarnkören är i hamn och under veckan som gick utkristalliserades en klar kärna i barnkörklangen. Så vackert de sjöng när energi och riktning var på plats!! Förunderligt och ljuvligt att få uppleva, och naturligtvis har jag fått inspiration och lust att ta tag när körverksamheten sätter igång.

De sista tre veckorna har varit fyllda med återseendets glädje, lite skörd. Först var det min ungdomskörs-flicka – ifrån min första ungdomskör för cirka 10 år sen – som skulle gifta sig. Min kör sjöng och solen lyste och kärleken stod högt i tak. Innan vigseln började så mötte vi alla anhöriga, både familj och kompisar, och det gick rakt in i mitt hjärta när en utav dem sa: ”Jamen, såklart att du ska vara här Lotta!!” Det var så kära återseenden!!

20150816_133033

Vanessa och Cilla med sina pojkar!

20150802_132346

Här är det från Cillas pojkes dop och Vanessa är med som fadder.

Idag fick jag spela på Vanessas babys barndop, och för två veckor sen var det Cillas babys barndop. Cilla och Vanessa  var med i min första barnkör i Hyllie kyrka och det var en så speciell tid. De flesta i barnkören bodde på Kroksbäck och jag hade en mycket tät kontakt med deras klasslärare. Det var en underbar tid, och jag är så glad att vara den som är kvar nu när de små liven kommer tillbaka med sina babysar för dop. Och jag tycker det är så underbart att de var bästisar då och de är det nu också. Så ljuvligt!!!

20150813_134903

Loja ben på solvarm stol

 

20150813_134823

Min tofu-glass

För övrigt har veckan tuffat på som vanligt med allehanda göromål och små stunder av lycka. Ett lyckomoment var när jag kom förbi på min arbetsplats och fann att mina kära arbetskamrater JUST DÅ skulle fika. Jag hämtar en kopp kaffe till mig också och Jozippa går och hämtar ett glas glass, tofu-glass, till mig. Det var ingen lång stund vi satt där men det var en stund full med lugn och ro och samförstånd.

20150421_133810

Veckan har varit fantastisk, jag fick besök som stannade hos oss i ett par dagar, och nu är lilla Lotta helt slut… nästan. Ett par recensioner ska iväg innan midnatt så jag får masa mig upp till ytan och vara lite produktiv. Fast det kan jag göra sen. Kvällen är lång. Nu tänker jag vila lite.

Längs vägen

20150808_065910

Gryning med åskoväder på tur

 

Idag har det varit en lång dag. Den började med tidig frukost halv sex. Det är aldrig så fridfullt och lugnt som när jag kommer ut med hunden så tidigt. Det är en ljuvlig start på dagen.

Förmiddagen fylldes med barnkörledarkurs på Malmö Högskola tillsammans med Sommarbarnkören. Jag går inte kursen utan jag är sammanhållande länk för barnkören – lite som klassens ordningsman; jag bockar av så att alla är där alternativt kontaktar dem som inte kommer i tid, hämtar plåster när så behövs, tar fram fika vilket behövs varje dag, tar undan fikan som är kvar, och ser sen till att alla blir hämtade ordentligt. Men däremellan varven hinner jag se och höra en hel massa och lära mig minst lika mycket. Det är bästa starten på terminen, jag får lassvis med inspiration!!

 

I eftermiddags skulle jag till Heliga Korsets kapell på Fosie kyrkogård, men först skulle jag bara vila lite så jag ställde en klocka på ringning… trodde jag, men jag glömde spara inställningen så ingen klocka ringde. Lyckligtvis kollade jag klockan själv 7 minuter efter att jag tänkt vakna, så jag hann i god tid, tack och lov.

20150811_152227

Heliga korsets kapell

I kapellet blev jag lite vemodig och tänkte på alla som gått ur tiden, och jag tänkte på smärtan vi känner, vi som blir kvar. Det var så vackert i kapellet, varm atmosfär, med befriande air condition, och solen lyste så fint utanför genom fönstren.

I helgen var jag bekymmerslöst ledig och firade min kompis som fyllt 50 år. Vi var fyra flickor som åkte iväg till Österlen och bara hade otroligt roligt. Vi åkte till Knäbäckshusen

20150808_122726

Knäbäckshusens lilla bygata

20150808_123155

S:t Nicolai kapell

och där fanns ett alldeles bedårande vackert litet kapell.  Där stod längst fram vid altaret:

Jesus sade: ”Varför är ni rädda, ni trossvaga” 20150808_123224
En vacker text som gav mig lite styrka på min färd.

20150808_120111

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

Idag…

… har jag suttit flera timmar på jobbet. Övat orgel, 20150802_095021
ringt viktiga samtal, sammanställt reseräkning för långtfarande körsångare till konsert, sammanställt sommarbarnkören och jämfört listor (min och producentens) och kollat så alla namn stämmer.

20141122_105506

Postit-lappar

Jag har skickat iväg protokoll till justeringsmän… det är faktiskt en hel liten procedur med protokoll. Först ska protokollet inhöstas från sekreteraren, som i detta fallet var en stand-in, alltså tog det lite längre tid. När det väl kom hamnade det på mitt skrivbord, precis innan semestern började. Alltså blev det liggandes till idag. Sen tänkte jag i början av körens förenings-iver att protokollen ska undertecknas under körövningen… ELLER INTE! Dels kanske justeringsmännen är frånvarande (då blir det liggandes till nästa körövning), sen får jag protokollet och stoppar det någonstans där jag inte minns att jag lagt det eftersom det är körövning och jag har miljoner andra grejer i huvudet. Alltså tog jag beslutet för ett par år sen att minsann skicka protokollet i frankerat kuvert till justeringsman 1, med hopvikt kuvert till justeringsman 2 i det första kuvertet och små lappar med besked på hur de ska göra. I bästa fall kommer protokollet tillbaka till mig 1 vecka efter avsändningen. Sen ska protokollet scannas in och laddas upp på körens hemsida och sen kan det sättas in i min pärm. Ibland undrar jag hur jag i allsin dar har tid att vara musiker med all denna pappershantering. Puh.

Och eftersom det är sommar och lite lugnare på jobbet så har jag umgåtts med min familj resten av dagen. Det är finfint. Vi hann till och med en konsert. Inte illa.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.