Mitt i ett brusande liv


20150824_220127
Hyllie vattentorn

Igår var jag inhyrd på personalfest. Jag skulle sjunga med de anställda. En liten kör hade setts ut som skulle stötta i sången och dessa fick jag träffa i förväg och öva med. Det var livat. De var mycket duktiga och gjorde som de blev tillsagda. Allt detta var en överraskning så jag satt med och åt på middagen och när jag satt där överväldigades jag över hur vackert vårt vattentorn i Hyllie är. Det stod precis utanför fönstret och var så mäktigt och blått.

Idag har det rullat på med livets alla kontraster. Jag förberedde dagens körövningar så långt jag kunde i förmiddags, sen for jag iväg på begravning i Svedala. Jag mötte kär före detta arbetskamrat, det var gott att talas vid lite. Jag har faktiskt aldrig varit i Svedala kyrka. Jag fick rassla igång google maps för att hitta.

Begravningen var sorgesam och tung, en ung människa som fått gå vidare alldeles för tidigt. Jag hade med min fina nyckelharpa och skulle spela till utgångsmusiken, en enkel visa… men helt plötsligt var den inte så enkel längre. Lilla Lotta är ingen rutinerad nyckelharpist, och när nervositeten satte in började fingrarna kallsvettas, harpan gled, vinkeln blev fel, tonen F lät orent (alla andra toner var bra, men F förfärlig). Jag och organisten övade och övade och övade. Till slut hittade vi en variant som passade och sen kunde jag följa med henne in i personalköket och äta mina mackor. De var obredda, jag hann inte mer än skära upp dem i morse, men bara brödet var helt okej att äta – hembakat glutenfritt och faktiskt jättegott! Sen när det var dags att spela så föll allt på plats, fingrarna var varma och fina och harpan hängde där den skulle och jag spelade utan att krevera av nervositet. Det var vackert när jag började spela. Den avlidnas partivänner stod med fanor kring kistan samtidigt som nyckelharpans spröda toner ljöd och det blev en stark inramning. Oväntade grejer som förstärker varandra. Ett ögonblick av andakt.

Sen gick jag in i församlingshemmet och pratade med min fd arbetskollega igen. Kändes gott. Och så var det full fart till jobb och träffa Juniorkören och Barnkören. Så lajbans!!! Man kan inte ha ett bättre jobb! Några av de yngsta i Juniorkören har precis kommit upp i ålder och avancerat från barnkören till Juniorkören och det värmde mitt hjärta när jag hörde hur de äldre nogsamt noterar detta och sen säger ”Välkommen!”

20150823_181111Stiltjen från helgen är ett minne blott och effektiviteten sprutar ur örona… fast jag tänker ofta på ord som Bodil Jönsson sa: ”Det gäller att vila i rörelsen.” Det brukar jag göra. Välkommen höst!

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.