”Och de fattigas tillhåll är hans…”

… sjöng Juniorkören under nattvarden i dagens högmässa. För första gången har Hyllie Ungdomskör och Juniorkör sjungit tillsammans i en vanlig högmässa. De brukar annars alltid sjunga på Mässa för små och stora. Det var väldigt spännande idag för undertecknad körledare. Dels för att det var första gången på vanlig högmässa, dels för att de skulle sjunga tillsammans utan barnkören. Dessutom var det spännande att se hur vi skulle få ihop sångerna. Tre sånger var gemensamma och under nattvarden sjöng de vars en sång. Och i ärlighetens namn så var inte sångerna sååå genomrepeterade att allt satt som det skulle. Nu gick nästan allt hur bra som helst och jag är jättenöjd med mina körsångares insats idag. Under nattvarden sjöng de så rasande fint – Ungdomskören sjöng en koral ”Du är…” , klockrent och snyggt, Juniorkören sjöng ”Lägger någon märke till honom”. De ville sjunga alla tre verserna, så det gjorde vi, och jag fortsätter förundras över deras faiblesse för denna lite udda, men ljuvliga sång.

Resten av dagen har gått i solens och vilans tecken. Jag traskade med hunden längs stranden och helt plötsligt ville han inte simma ut efter bollen. Min vovve kan simma, såklart, men så fort han har fått en boll i munnen har han börjat fäkta i luften med framtassarna och någon gång faktiskt börjat sjunka med bollen i munnen. Nu har han20150927_160749 lärt sig simma MED bollen i munnen, men helt plötsligt var det som om han glömde bort att han faktiskt kan. Jag fick ta av mina sandaler och traska med honom ut i vattnet. Jag kastade en sten i bollens riktning och då började han simma och hämtade in bollen.

I morgon börjar en ny vecka, jag ska lyssna på en eventuell ny körsångare, och jag ska träffa tre flickor från Juniorkören som vill sjunga lite extra. Lite roligt med deras ambitioner.

20150926_184841

Men ikväll är det ljuvlig afton med fint väder och gigantisk måne. Att promenera på en månljus strand är himmelskt vackert. Då behövs minsann ingen pannlampa.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

 

God morgon tisdag!

Äntligen är det tisdag och nya tag. Vi planerade hela vårterminen igår och idag är det en hel massa telefonsamtal att göra. Fixa och trixa och sätta på plats.

Det är även septembers sista dagar och lugnet innan oktober-stormen – stormen så tillvida att det är miljoner grejer som händer i oktober:
* körledarkonvent – Föreningen Sveriges Körledares konvent
* övernattning med barnkörerna – hemma i vår egen kyrka
* Internat med SVUK – Sveriges Ungdomskör ska ha internat i Lund och jag ska vara behjälplig på plats. Så. Det är nog allt. Roliga grejer alltihop, men föga tid att sitta i mitt hörn och filosofera. Fast jag får ”vila i rörelsen” som Bodil Jönsson uttryckt det.

20141226_121504

Min lilla nejlike-praiser!

Jag har haft lite bryderi angående repertoarönskemål från barnens sida, men det har i dagarna trillat på plats, så jag känner mig rustad att ha dagens körövningar. Det är en befrielse när bryderi-grejer slutar vimla runt och finner sin plats. Magkänslan har sagt sitt och lilla Lotta är nöjd.

Pax! Tisdags-pax!

Ordningsmansänglar

Så här på lördagskvällen funderar jag över ett av veckans mirakel. Det var i tisdags och vi skulle ha sammanträde med Juniorkören. Jag var lite stressad över att vi bestämt sammanträde, men eftersom vi nu har kören som en förening så var det bara till att bita ihop och fixa och förbereda – i sammanträdessituationen ingår ett (1) ballerinakex och saft med servett samt dagordning och penna till alla. Körövningen började och vi sjöng 20141125_184145upp oss och tog igenom 1 sång och sen gick vi iväg till vårt sammanträde. Vi gick igenom hela dagordningen och avhandlade vilka som behöver ny körtröja samt vilka låtar som önskades till lucia-tåget.

Under punkten Övrigt trodde jag inte att vi hade något, men jodå! Lilla Dorotea sa: ”Övernattningen måste vi prata om!” Och hon hade ju heeelt rätt. Där är många detaljer att diskutera, såsom vilken film vill vi se på kvällen, hur mycket får godispåsarna kosta (30 kr) samt ”Vilka föräldrar kan hjälpa mig?”. Jag har nämligen alltid ett rullande schema så att någon kommer kl 15.30 och fixar fruktfika, några kommer vid halv sex och gör kvällsmat, någon kommer framåt 21-tiden och gör kvällsmacka, och någon övernattar med oss, och någon kommer dagen efter och gör frukost till oss allihopa, och sen hjälps alla åt att städa. Plus att några stycken gör köttfärssås hemma så det bara är till att värma. Förr hade vi alltid spagetti och köttfärssås, men det blev sedermera nerröstat och ersattes av Tacos. Det brukar bli så fantastiskt roligt och föräldrarna brukar vara så glada när de är här så det blir liksom dubbelt trivsamt!!

Övernattningarna toppas alltid av en Mässa och då är en viktig detalj att alla gosedjuren får sitta på orgeln, så det liksom syns att det varit övernattning.

20150531_153956

Tack vare sammanträdet och mina kör-änglar fick jag styr på min egen planering och skickade ut till föräldrarna om föräldramöte efter nästa mässa. Gissa hur glad jag var över att vi hade haft vårt sammanträde!!

 

I lånemobilens förvirrade land

20150517_194021

Vägen till…

Sen några dagar tillbaka har jag en lånebomil (… lånebomil. Häftigt ord! Lånemobil, såklart). Den ter sig något märkligt. Inget är som jag tänker. Vilket såklart är dagens i-landsproblem. Tänk, för dagens flyktingar är det förvirrade land på ett helt annat plan. Min make var ett flyktingbarn som kom till Danmark när han var 2,5 år. Han minns att han inte kunde hitta vägen till sin morfars hus. Han letade och letade men den var inte där.  Nä, för den fanns kvar i Ungern. Än i dag vaknar han av sina mardrömmar, där han inte hittar sina vänner, eller hittar tillbaka där han kom ifrån.

I relation till detta så är såklart min lånemobil en bagatell. Men tänk så fort vi vänjer oss vid prylar. Jag tar en bild och så vips finns den i dropbox eller i min mailbox så jag kan använda den, till exempel här eller på facebook. På facebook där jag trumpetar ut hur härligt väder det är… en dag full av nya möjligheter… för en del är det en ny dag med glädje,för en del är det fasa, ett besked som kommer, en operation som ska göras… eller bara det stora Ingenting.

20150829_101626

En liten sol

Igår tvivlade jag stort på min egen förmåga och på vad jag egentligen gör med mitt liv och mitt jobb. Var finns utvecklingen funderade jag på. Och så grät jag några skvättar för jag kände mig rejält eländig. Sent på eftermiddagen tog jag mig i kragen och traskade iväg med hunden till jobbet för att hämta nästa lånemobil som IT-avdelningen sa skulle ha kommit med internposten och så skulle jag hämta en not. Mobilen lyste med sin frånvaro, däremot satt tre av mina arbetskamrater runt bordet på expeditionen för att planera sin verksamhet. Jag blev så glad när jag fick syn på dem. Jag kungjorde mina eländiga tankar och de fick mig genast på nya vägar. Tänk, precis när jag behöver det så sitter de där och bara lyser med sin kärlek och klokskap.

Jag trevar vidare i lånemobilens förvirrade land… nä, det gör jag inte för eländet tar inte emot laddning så den drog sin sista vibrationssuck igår… jag satte den på ljudlös för att slippa pipet när den sa att jag skulle ladda den, men då började den vibrera och skrälla mot nattduksbordet till tusen… och vibrationsfunktionen gick inte att stänga av.

20150820_091009Idag är det tisdag och jag får sjunga med mina körer, juniorkören och barnkören. Och innan dess kommer min körledarkollegakompis och fikar. Lajbans!

Pax.

 

Den dagliga dansen

20150901_112706

Vacker korsklämma i vimlet

Efter två fantastiska dagar i Lund tillsammans med 850 andra kyrkoarbetare är jag nästan fullproppad med intryck, idéer och goda tankar. Bara sångglädjen när alla tar i för fullt i psalmsången i domkyrkan är ljuvlig.20150901_094113 Tanken kommer osökt: ”Vem styr tempot? Församlingssångkroppen eller organisten”? Jag skulle vilja påstå att det var församlingssångkroppen. Den vältrade sig fram som en stor massa, fullkomligt opåverkad av organistens konster och krumsprång. Fast det är svårt att sjunga i domkyrkan pga avståndet. Musikern där framme gjorde ett gott jobb i att försöka styra tempot. 20150901_102047Biskop Johan pratade fint och pepp(r)ade oss med salt och allehanda goda tankar.

Vi fick berättat för oss om en kvinna från Kambodja som byggt skolor och kvinnan intervjuades, men jag förstod inte vad hon sa. Tankarna började vandra och jag funderade mest över allt gott jag inte satt och knaprade på.

Efter lunch åkte jag hem och hade mina barnkörer som startade förra veckan.

Idag tog jag tåget tidigt och fick delta i en fin morgonbön i Allhelgonakyrkan. Sopransax och orgel är fina grejer. Och så fick vi sjunga Bonhoeffers fina psalm. Efteråt hade jag hål i mitt schema och fick en god kopp kaffe på ett café, och minsann om jag inte lyckades klara av ett bankärende.

20150902_110853

Åse och Ulrika

Sen var det min tur att gå på föreläsning. Jag fick höra om unga musikanter i gudstjänsten och det var mycket matnyttigt. Vi fick höra hur det gick att kombinera enkla melodier med koraler. Smart!

Nästa föreläsning handlade om Luther och sinnlighet. Elisabeth Gerle var påläst och berättade för oss. I takt med att hon berättade kom jag till att tänka på min make som ständigt brukar säga: ”Vi måste få ihop den dagliga dansen”. På ett sätt sammanfattar ”den dagliga dansen” det som Elisabeth ville förmedla, nämligen att i vardagen få in det gudomliga och att se Gud i det mest vardagliga… eller kanske att låta Gud få plats även i det vardagliga ”en närvaro här och nu i det vardagliga”.

20150902_144054

Avslutningen på våra medarbetar-dagar var ett samtal mellan Ronnie Gardiner och Magnus Andersson. Den sistnämnde är ”Armlös och benlös men inte hopplös” och den förstnämnde är trummis och räddades till livet av den sistnämnde. Det var en fantastisk historia att få lyssna till, men det var även där svårt att förstå vad R Gardiner sa. (När jag kom hem googlade jag personerna och kunde läsa hela storyn på nätet.) Sen fick Ronnie ge pulsen till en sång som gospelkören i koret tog upp och så var gospelmässan igång och den fick sätta punkt för våra dagar.

Men även om det är fantastisk musik och fantastiska föreläsare osv så är det ändå glädjen i att få träffa så många människor som är det viktigaste. 20150902_133944Bara glädjen över att få sitta 7-8 musiker och prata och skratta och tramsa är så ljuvlig. Återigen är det det som händer ”In between” som är så befriande. Vi började prata redan på tåget dit och vi slutade inte förrän på bussen hem. Helt härligt!!

När jag kom hem blev det en stilla kopp kaffe i trädgården och sen ett yogapass… fast yoga-passet var en katastrof. Kroppen var stel och trött och gjorde inte många knop, så nu har jag bokat in ett pass till i morgon förmiddag. Nya tag!! Och imorgon kommer en ny daglig dans att få ihop!

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.