Mitt ljus och mina taffliga blommor

Ljusträdet på Gustav Adolfs torg i Malmö

Ljusträdet på Gustav Adolfs torg i Malmö – fotograf Kristina Strand Larsson

Så här i Alla helgons tid sitter jag och funderar på min sorg, sorgen efter min mamma. Det är en ganska ljus och vacker sorg, vemodig ibland, men väldigt ofta glad och varm. Jag pratar mycket med mamma, och väldigt ofta pratar mamma genom min mun. Då skrattar jag ofta till för det är många gånger små torra kommentarer. Mamma var en mästare i små torra kommentarer.

Idag hade jag tänkt åka till pappa för att äta lunch med honom och sen gå till kyrkogården med en blomma. Bra tänkt, men när jag ringde pappa så svarade han inte. Jag ringde med jämna mellanrum i en timme ungefär, men inget svar. Jag blev rejält stressad och körde dit ändå. Jag blev så stressad så jag lyckades inte köpa några blommor och inte heller det som jag fått i uppdrag av pappa att köpa – jag blev så rädd att det hade hänt pappa något. Tio minuter innan vi kom fram ringde pappa – han hade haft luren i fickan och den stod på ljudlös så han hade inte hört. Tack och lov!!! I alla fall så körde vi och åt lunch tillsammans och bestämde att åka till kyrkogården med blommor på måndag.

Ljusträdet i närbild

Ljusträdet i närbild – fotograf Kristina Strand Larsson

 

Förra året var vi på kyrkogården med små fina dahlior. Det var första gången som jag var på kyrkogården i sorg. Jag är alltid i tjänst när jag befinner mig på en kyrkogård, men nu är jag sörjande, som många andra. Jag gick där med mina små blommor i handen och kände mig mest eländig. Blommorna var så fina men kändes helt plötsligt taffligt påvra. Det finns ju inga blommor i världen som kan mäta sig med mamma. Men symbolhandlingar är bra. De hjälper oss kanalisera vår sorg.
I vår värld med nya påfund kan man numera tända ljus via sms i ljusträd.
Praktiskt. Det finns små träd utställda lite varstans. Det får mig osökt att tänka på alla andra lösningar som finns när det gäller lucia-tåg. Det är bra. Luciatåg är ju faktiskt livsfarligt med alla brinnande ljus.

Fast än så länge har jag inte lyckats hitta en lösning som jag gillar… jo, förresten, en (1) lösning har jag sett, men den är så dyr, så där träder min snålhet in. Men jag ska ge mig ut i teknik-djungeln för att se vad som erbjuds i handeln inför Lucia-rushen.

Veckan som gått har varit både lugn och pintjock med grejer. Märkligt hur det hopar sig. Men i torsdags fick jag 2-3 timmar i fred på mitt arbetsrum och lyckades arbeta mig ner till skrivbordsytan. Tänk vad snabbt det går bara jag lyckas hitta min ställtid.

I fredags spelade jag på en begravning och det är lisa för själen att öva orgel. Som jag älskar detta instrument. I flera veckor har jag nu hört min orgelelev spela Bach´s Toccata i d-moll och i fredags kunde jag äntligen kasta loss vid orgeln och dundra på. Det är fest; Orgelfest för Lotta Organist-Kantor. Sen uppenbarade sig en ljuvlig sopransolist som jag fick musicera med, dubbel orgel-fest, faktiskt.

Jag blev helt oförhappandes medbjuden på eftersitsen och jag tackade ja. Men jag kände ingen där, så jag undrade i mitt stilla sinne varför i allsin dar jag tackat ja. Men jag fick svar ganska snabbt när det visade sig att både präst och närmast anhörig hade rötter till min hembygd och till min alldeles första arbetsplats som kantor. Vi hade sååå mycket att prata om och flera gemensamma bekanta och jag är så glad att jag var med på denna eftersits. Märkligt och fantastiskt med synkronicitet.

20151028_054842I morgon ska vi tända ljus i min lilla kyrka och jag får spela med fina solister igen. Det brukar vara smockfullt med sorgsna hjärtan i kyrkan och undertecknad brukar må mycket bra av att få spela.

Här har jag finfint sällskap när jag sitter och övar. Tjusigt med matchande Kise.

Fast än så länge har vi alldeles vanliga stearinljus i min kyrka. Även om det blir alldeles syrefattigt och undertecknad är syre-känslig så är det så himmelens vackert med alla små flämtande ljuslågor när alla har tänt sitt ljus. Det blir en ljus och sorgmättad stund, och en stund som ger kraft att gå vidare.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

Träda i soltorkat regn

Denna helgen har varit efterlängtad. Efter tre synnerligen aktiva helger har jag fått lov att grotta ner mig i myllan idag, lite grann gått i träda.

20151025_134518

Ebb!

Ledig helg är fina grejer. Jag har traskat stora långrundan med hunden, min ”bergs-get-runda” — fast det var så mycket ebb så jag kunde gå på stranden och behövde alls inte gå som en bergsget – :-D när vattnet står högt så är där bara en smal strandremsa att gå på och det är ingen strand alls utan en stig som ringlar 1,5 meter över havet och det kallar jag ”min bergsgetrunda”.

20151025_140007

Mera ebb och massor av sand … samt musselskal (det mörka fältet till vänster i bilden)

Nu var det som sagt ebb och flera meter extra strand att gå på. Det var mysigt och fint. Jag tycker det är så fascinerande när sjöbotten blottas och man ser alla stenar, eller bara sand.

20151025_140958

På stora bryggan i Beddingestrand

Jag har faktiskt jobbat lite också, börjat tänka på julsångerna. Det intressanta är när hjärnan börjar gå sina egna vägar och hittar på egna grejer. Helt plötsligt inser jag att jag inte sjunger ”snöblandat regn” utan ”soltorkat regn” (alltså jag går inte omkring och sjunger, utan jag sjunger inombords. Låtarna spelar hela tiden i mitt huvud, där är aldrig tyst).

20151025_134202

Bedövande vackert!

20151025_141016

Jag och Åssian delade lite äppleklyftor, vilket var matsäcken för vår utflykt. Här sitter han dock och spanar på hunden som traskade förbi på stranden.

Fast igår var hjärnan lite extra märklig; jag var på apoteket, hade migrän och skulle köpa huvudvärkstabletter, och helt plötsligt i kön märker jag att jag tänker att jag känner mig som häxan Ursula (bläckfisk-häxan i djupet i ”Den lilla havsjungfrun”), men det tänker jag inte utan jag tänker: ”Jag känner mig som Hursan Äxula”, alltså har jag helt vänt på bokstäverna!! Undrar vad detta beror på. Har min hjärna för lite att göra?

Snart är denna helg till ända och jag får fira ett novemberlov. Det är alltid så ljuvligt med lite stiltje innan stora julrushen. Jag ska öva extra med Ungdomskören på tisdag och det är bra. Och förhoppningsvis ska jag hitta ner till skrivbordsytan.

Tack för idag, tack för en underbar, vanlig dag.

 

Kyrkomusiker till tusen

Idag gick färden till Hässleholm och möte med stiftets kyrkomusiker. Vi skulle få frukost kl 9 så jag var i god tid. Jag var nästan först, och sen droppade folk in. Vi stod länge och pratade med varandra och såg ut som om vi inte alls tittade på kaffebordet. Där var ingen som sade ”Var så goda” så vi vågade inte ta för oss, men till slut insåg jag att jag nog var hungrigast så jag började. Det var gott!! Som vanligt var det otroligt roligt att träffa kollegor och prata, prata, prata. Kl 10 fick vi bänka oss i församlingssalen och stiftets ordförande inledde med att läsa en dikt av Karin Boye, ”Ack låt mig leva riktigt” (den är så vacker, smärtsamt vacker!!) och så sjöng vi en psalm. Det blir aldrig så vacker sång som när kyrkomusiker släpps lösa! Och sen fick vi lyssna till Henrik Tobin -Kyrkomusikernas Riksförbundssekreterare – som hade en hel massa att förtälja. Som vanligt var det mycket givande och tänkvärt och tankeväckande – frågan är ifall jag nu hän-ger mig åt tautologi – :-D ?

20151021_130114
Efter lunchen skulle vi få lyssna på en orgelkonsert men vidtalad organist lyste med sin frånvaro. Solen lyste desto vackrare in i kyrkan och vi kunde till vår glädje konstatera att den orange-bruna psalmboken verkligen används i Hässleholms kyrka. Kul!!

20151021_130059

Titta så sliten ryggen är. I sanning tagen i bruk!

Sen bar det iväg hemåt och till jobbet. 20151021_160233 Där var en liten organist som tittade fram bakom orgeln. Jag tror bestämt att han sken i kapp med solen.

 

 

 

 

Det är lajbans att ha orgelelever!! Förra veckan fick jag två muffins, 20151015_065043synnerligen inkomstbringande verksamhet!

Äkta halloweenmuffins med sött, gott och klibbigt spindelnät!!

 

20151015_162035

 

 

Och förra veckan var jag tvungen att ta foto på Agnes som så perfekt matchade sin tröja med orgelboken.

Nu har jag inget mer på hjärtat denna dagen. Jo, förresten, Henrik Tobin pratade om kosmos och hur vi försöker återskapa Guds skapelse… jag minns inte riktigt, men vackert var det. Vilken tur att jag antecknade så jag kan kolla i morgon.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

Övernattning i hamn

Just nu är jag mycket nöjd och trött och full av tankar från vår övernattning i helgen. Alla barn- och ungdomskörerna deltog, dvs Barnkören och Juniorkören och Ungdomskören. Jag tror att det var deltagarrekord också för vår lilla kyrka. 35 stycken var med på lördagen, 20 övernattade tillsammans med 2 föräldrar och vår barnpräst och idag på mässan anslöt sig några hemma-sovare.

20151011_094111

Barnkören och Juniorkören och Ungdomskören vid repet innan dagens mässa.

Varje gång det börjar närma sig så undrar jag allt varför jag håller på, men varje gång efter avverkad körhelg vet jag ju precis varför. Nämligen:

1 Det är en stor fröjd att se hur alla körsångarna börjar leka tillsammans, tonåringar som 7-åringar.
2. Att sjunga så mycket, en hel helg, genererar så mycket extra sång-kapacitet hos varje körsångare.
3. De lär känna varandra på ett fantastiskt sätt och det bäddar inför resten av terminen.
4. Vi har alltid föräldrar som kommer i omgångar och hjälper oss med än det ena, än det andra – efter nogsamt uppgjort schema av undertecknad – och den föräldrakontakten är fantastisk och fantastiskt viktig.
5. Det är så himmelens roligt!!

Vi sjöng om Sackaios, ett riktigt bra stycke musik, och det är Lukas-evangeliet som fått en alldeles egen tondräkt.20151011_084436 Kyrkorummet pyntades med egentillverkade, fantasifulla träd. Ungdomskören gick igång och skapade lite koreografi på helt egen hand. Läckert! Kollegan spelade för allt vad tygen höll.

20151011_090930

Varje gång jag hittar min kaffekopp blir jag så glad. Kaffekopparna har en tendens att spridas ut överallt i hela Gamlegård.

20151011_093229

Orgeln har intagits av barnkören!

20151011_093243

Felix förser nallen med psalmbok. För säkerhets skull.

20151011_093246

Orgeln är pyntad med gosedjuren – en viktig detalj för organisten vid övernattningarna.

20151011_093254

3/8 av Juniorkören roar sig.

20151011_093324

Tre glada juniorkörtöser.

Varje sommar har jag de sista åren varit behjälplig som fika-fixare/kontaktperson till barnkören vid barnkörledarkurs och detta har genererat att jag fått körbarn från denna kurs. Nu när de övernattade var det så kul att se att ”mina” fyra sommarkörbarn kamperade tillsammans (på bilden ovan ses 3 av dessa 4 sommarkörbarn).

20151011_11005820151011_110105
Koncentration inför intåg. Precis när jag tagit den andra bilden såg jag att en av pojkarna stod där bak och grät. Det var ju bara till att genast trycka sig genom mängden och kolla vad som hänt. Denna gången var det ett öga som fått en liten släng så vi gick snabbt ut i köket och baddade försiktigt med lite vatten och så torka torrt och sen rusade vi iväg så vi hann med ”tåget” in i kyrkan.

Att ha en övernattning är ibland som att ta sig in i datorn för att utföra ett ärende. Ofta har jag en plan för vad jag ska göra, men på vägen hinner minst 3 deltagare fånga mig för att be om hjälp med madrass eller hitta en skål eller byta kläder eller körtröja eller kopiera lek-attiraljer eller hitta kvast eller… som i datorn när man ska kolla något, och så får man syn på inlägg på facebook, mail, eller sms eller… Det gäller verkligen att ha sin väg klar i skallen för att komma vidare.

Idag lyser jag av glädje över att övernattningen är avklarad för denna gång för att det har gått så bra!! Dagens mässa lyste av glädje och körerna sjöng så fint, så fint.

20151011_094126Fast nu kan jag inte säga mina körer längre, för nu delar jag faktiskt Barnkören med kollegan Torbjörn. Tänk, jag har varit ensam körledare i 30 år. Men samarbetet är lysande och sången klingade så fint. Det bådar gott!! Kollegan fick en röd Barnkörledar-tröja och den bars med stolthet idag.

Hjälp från oväntat håll

Sen några dagar tillbaka har jag haft en obändig lust att spela in ljudfiler. Jag började häromdagen med att spela in pianostämman. Det gick lysande bra, och så var det dags för sångstämmorna och då tog det genast slut. Av någon outgrundlig anledning gick inte signalen in. Idag bad jag maken om hjälp, och då lyckades vi få in signalen, men det knastrade konstant, vilket är något som ska justeras. Vi har justerat detta tidigare, men frågan var: ”Var gjorde vi detta”. Det mindes vi inte, och maken ger sig sällan, men idag gjorde han det.

Vi gav oss iväg till pappa i Sjöbo för att äta lunch. När vi kom hem skulle jag ta nya tag. Jag tänkte lösa det så här: Om jag spelar in pianostämman i Cubase och sen kopierar in den i Audacity så kan jag sjunga in stämmorna där (Cubase är musikprogrammet jag fick till vår ZOOM – inspelningsapparatur – och Audacity är gratisprogram). Glad i hågen satte jag mig vid min dator… i två minuter, sen blev det blåskärm, dvs datorn småkraschade sig lite grann. Då sa maken: ”stick iväg till din jobbdator och gör det där. Det tar ju bara 20140927_103315en timme”. Ok, tänkte jag, det går ju bra. Jag tog hunden i koppel och cyklade iväg. Väl på mitt jobb fick jag igång min dator och började spela in… bara för att notera att det endast lät i vänstra örat, OCH det småknastrade även där. Jag spelade in rubbet, bara för att ha det gjort och sen cyklade jag hem.

Det blev inte som jag tänkt, men samtidigt är jag supertrött efter en intensiv helg, jag känner lite kli i halsen och behöver egentligen vila. Nu fick jag oväntad hjälp att vila; all 20150403_181032-1 (512x800)inspelningsapparatur strejkade och ibland gäller det att kapitulera och släppa alla högtflygande planer och ta nya tag en annan gång. Idag behövde jag vila!!

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

Begravning i rosa

Idag spelade jag på en ovanlig begravning. Den avlidna älskade rosa och någon anhörig hade gjort rosa blommor av servetter till alla – ALLA – som var på begravningen. Vi blev pyntade allihopa, präst 20151001_135005som entreprenörer
och musiker, kvinnor som män. Jag lade min blomma på flygeln,
20151001_135121men sen blev jag lite inspirerad och gick och hämtade en blomma till och satte i mitt hår. Tänk, jag har aaaaldrig haft en stor rosa blomma i mitt hår, men idag fick jag lov och det var helt okej, och ingen som tittade snett.
Att bearbeta sin sorg gör alla på sitt alldeles egna sätt. Någon gjorde blommor idag för att hedra sin kära avlidna. Jag brukar vilja spela eller sjunga något. Men alla agerar vi olika i sorgen.

Vårt kyrkorum rymmer så mycket liv. Idag var det begravning och sorg, igår var det babysång med mammor och barn. Jag gick in i kyrkan för att hämta en pärm och just då skulle de sjunga ”Idas sommarvisa”. Monica rytmikpedagog satt vid flygeln och spelade och sa ”Oj, vi kanske får orgelmusik också” och så log hon stort. Jag kunde inte motstå inbjudan utan rasslade igång orgeln och spelade Idas sommarvisa tillsammans med henne. En stund av spelglädje och samförstånd. Underbart.

20150928_062509
Gryningsfotot från i måndags får avsluta detta inlägg. Det var så vackert och stilla i Östersjön så det ser ut som rena islandskapet, men det var det inte. Det var bara en vacker sensommarmorgon.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.