Mitt ljus och mina taffliga blommor


Ljusträdet på Gustav Adolfs torg i Malmö
Ljusträdet på Gustav Adolfs torg i Malmö – fotograf Kristina Strand Larsson

Så här i Alla helgons tid sitter jag och funderar på min sorg, sorgen efter min mamma. Det är en ganska ljus och vacker sorg, vemodig ibland, men väldigt ofta glad och varm. Jag pratar mycket med mamma, och väldigt ofta pratar mamma genom min mun. Då skrattar jag ofta till för det är många gånger små torra kommentarer. Mamma var en mästare i små torra kommentarer.

Idag hade jag tänkt åka till pappa för att äta lunch med honom och sen gå till kyrkogården med en blomma. Bra tänkt, men när jag ringde pappa så svarade han inte. Jag ringde med jämna mellanrum i en timme ungefär, men inget svar. Jag blev rejält stressad och körde dit ändå. Jag blev så stressad så jag lyckades inte köpa några blommor och inte heller det som jag fått i uppdrag av pappa att köpa – jag blev så rädd att det hade hänt pappa något. Tio minuter innan vi kom fram ringde pappa – han hade haft luren i fickan och den stod på ljudlös så han hade inte hört. Tack och lov!!! I alla fall så körde vi och åt lunch tillsammans och bestämde att åka till kyrkogården med blommor på måndag.

Ljusträdet i närbild
Ljusträdet i närbild – fotograf Kristina Strand Larsson

 

Förra året var vi på kyrkogården med små fina dahlior. Det var första gången som jag var på kyrkogården i sorg. Jag är alltid i tjänst när jag befinner mig på en kyrkogård, men nu är jag sörjande, som många andra. Jag gick där med mina små blommor i handen och kände mig mest eländig. Blommorna var så fina men kändes helt plötsligt taffligt påvra. Det finns ju inga blommor i världen som kan mäta sig med mamma. Men symbolhandlingar är bra. De hjälper oss kanalisera vår sorg.
I vår värld med nya påfund kan man numera tända ljus via sms i ljusträd.
Praktiskt. Det finns små träd utställda lite varstans. Det får mig osökt att tänka på alla andra lösningar som finns när det gäller lucia-tåg. Det är bra. Luciatåg är ju faktiskt livsfarligt med alla brinnande ljus.

Fast än så länge har jag inte lyckats hitta en lösning som jag gillar… jo, förresten, en (1) lösning har jag sett, men den är så dyr, så där träder min snålhet in. Men jag ska ge mig ut i teknik-djungeln för att se vad som erbjuds i handeln inför Lucia-rushen.

Veckan som gått har varit både lugn och pintjock med grejer. Märkligt hur det hopar sig. Men i torsdags fick jag 2-3 timmar i fred på mitt arbetsrum och lyckades arbeta mig ner till skrivbordsytan. Tänk vad snabbt det går bara jag lyckas hitta min ställtid.

I fredags spelade jag på en begravning och det är lisa för själen att öva orgel. Som jag älskar detta instrument. I flera veckor har jag nu hört min orgelelev spela Bach´s Toccata i d-moll och i fredags kunde jag äntligen kasta loss vid orgeln och dundra på. Det är fest; Orgelfest för Lotta Organist-Kantor. Sen uppenbarade sig en ljuvlig sopransolist som jag fick musicera med, dubbel orgel-fest, faktiskt.

Jag blev helt oförhappandes medbjuden på eftersitsen och jag tackade ja. Men jag kände ingen där, så jag undrade i mitt stilla sinne varför i allsin dar jag tackat ja. Men jag fick svar ganska snabbt när det visade sig att både präst och närmast anhörig hade rötter till min hembygd och till min alldeles första arbetsplats som kantor. Vi hade sååå mycket att prata om och flera gemensamma bekanta och jag är så glad att jag var med på denna eftersits. Märkligt och fantastiskt med synkronicitet.

20151028_054842I morgon ska vi tända ljus i min lilla kyrka och jag får spela med fina solister igen. Det brukar vara smockfullt med sorgsna hjärtan i kyrkan och undertecknad brukar må mycket bra av att få spela.

Här har jag finfint sällskap när jag sitter och övar. Tjusigt med matchande Kise.

Fast än så länge har vi alldeles vanliga stearinljus i min kyrka. Även om det blir alldeles syrefattigt och undertecknad är syre-känslig så är det så himmelens vackert med alla små flämtande ljuslågor när alla har tänt sitt ljus. Det blir en ljus och sorgmättad stund, och en stund som ger kraft att gå vidare.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

En kommentar

Karin B säger
1 november 2015 – 08:46

Vad fint du skriver Lotta!

duromoll svarar
1 november 2024 – 08:15

Ooh tack, kära Karin!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.