I måndags vaknade jag och hela kroppen sa stopp-o-belägg. Även på morgonrundan signalerade hela tillvaron stillhet och ro och frid. Det var en så ljuvlig känsla och hela parken var full med löv och lite dimma och fullkomlig ro… det är mycket ordet ”hela”, men det var verkligen en så total meddelande-närvaro. Faktiskt lite fantastiskt. Jag bokade av alla bestämda grejer, vilket var 2 yogapass samt besök hos pappa.
Så vad gjorde jag nu då, hela dagen då jag skulle vila? Jo, jag tvättade och så donade jag med lite noter och inspelningar (ledig dag? eehh). En rasande rolig grej som förströdde mig länge, länge var att jag spelade in ett tvåstämmigt arr till min ungdomskör tillsammans med nyckelharpa. Det var allt lite spännande, för jag visste inte riktigt hur det skulle arta sig, men det blev ju såklart jättebra 😀 Inte nog med att det klingade fint, utan det speciella är när nyckelharpan börjar klinga och stråken flyter obehindrat och kroppen får in det lilla, lilla folkmusik-gunget. Det är så läckert och något som inte går att tvinga fram, utan helt plötsligt är det där.
Idag var det dags för begravning av en av mina små tanter från kyrkokören för några år sen. Raili – en liten dam som trots smärtor och krycka, alltid tog sig fram och var med, oavsett vad vi skulle göra. Raili – som ofta, ofta hade med sig små piroger eller små Gustav Adolf´s-kakor till mig. Raili – som alltid när vi hade kör-fest sjöng sina finska folkvisor med klar och hög stämma. Idag fick jag spela till hennes sista vila och det var en sång som jag bara kände att jag skulle spela på mitt fina röda lite mindre dragspel, nämligen ”Vin och bröd” ur folkdansmässan av Per Harling.
Denna sång är något att det vackraste jag vet (och Raili var med och sjöng den med kyrkokören för flera år sen) och om man kopplar in musett-stämman i dragspelet så blir det så ljuvligt vackert. Nu hade jag mitt spel i Beddingestrand så det var bara till att lasta in hunden och ge sig iväg. Egentligen hade jag inte alls tid till det, men jag tog mig helt enkelt tid. Och då blev det såklart en helt ljuvlig stund för mig och Åssian på strand och strandängar. 
Ibland känns det väldigt tydligt vad som ska göras, till exempel idag, att köra och hämta mitt spel. Jag har ett svart dragspel också, men det var fel känsla till just den sången. Och att åka iväg för att hämta mitt röda spel var också en form av karusellstopp, men ett viktigt sådant. Tyckte bestämt det kändes som att Raili tyckte det var en finfin idé.
Efter begravningen var det full fart till Barn- och Juniorkörövningarna. Vi fick hålla till i soffrummet eftersom golvet i kyrkan blev ytbehandlat. Det var lite kul att vara på helt annat ställe.
Efter kvällsmaten somnade jag som en sten. Det blev 2-3 timmars total dvala. Och nu är klockan mitt i natten och jag är pigg som en mört. Känns lite märkligt att vända så på dygnet. Men kroppen säger jag ska sova och då får jag ju passa på när den säger det.
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.