God morgon. Just nu befinner jag mig i den intensiva förberedelse-perioden inför Tysklands-resan med min Ungdomskör. Igår satt jag tillsammans med ”mina” super-körmammor som ska följa med och planerade vår tur. Det var kom-ihåg-lista som skulle uppdateras och utvärderings-papper som skulle plöjas igenom och höstens bemanning i kören som funderades kring – typ: Vem är det nu som behöver påminnas om att äta ordentligt? Se till att alla kollar sina lusseskjortor hemma, INNAN vi åker, någon skjorta var ju alldeles för lång förra året. Ska vi ha föräldramöte? Ja… när…?
Förra året fick vi byta om i ett diskrum (!) vilket innebar att där var jättevarmt och fuktigt och alla kinder blev snabbt röda och kören flämtade av värmeslag innan vi kunde gå in i salen för vårt lucia-tåg. Det var ingen bra start, kan jag säga!! Det är en massa sådana detaljer som behöver fixas. Förra året skulle vi ut på stan och äta, bara för att det skulle vara roligt, men restaurang-utbudet i Prerow är inte så stort i december – Prerow är en typisk sommarstad – och vi hamnade på en fin restaurang, med lite för fin mat. Vi som åt glutenfritt fick en tallrik med glasnudlar!!! I princip ingen mat alls!! Så visa av skadan ska jag be att vi får äta alldeles vanlig mat på vårt härbärge i Hertezberg i stället.
Tidigare år har jag hyrt 2 minibussar för vår resa men nu visade det sig att alla bussar i hela staden är uthyrda till Migrationsverket och buss går inte att få tag på någonstans, så vi får ordna vår resa på annat sätt. Spännande.
Men i allt detta fixande så är jag så innerligt tacksam för alla som hjälper mig tänka, superkörmammorna och ungdomarna själva. Ensam hade jag inte klarat av det, men tillsammans är jag stark.
Pax!