Min tillvaro är lite … si och så. Jag är nog trött, faktiskt. Det är så mycket jag borde göra och det enda jag gör på jobbet är att öva orgel. Och det är ju hur viktigt som helst, att öva orgel. Särskilt när orgeleleven vill lära sig stycket och jag tycker jag borde vara lite á jour….. Hjäääääälp, vilken tur att jag har en elev att skylla på……
Mitt arbetsrum ser ut som kriget. Nytt skrivbord är inställt, och Previa-inspektorn sa att jag behöver städa och röja i skrubben. Ut for alla gamla papper och noter – Hyllies budget år 2002 blandat med allsköns gamla noter
Vad ska jag göra med alla gamla noter ??? Jag blir så matt när jag ser alla högar så jag går raka vägen till orgeln och bara övar och övar.
Imorgon är jag nog tillräckligt pigg för att vara resolut och ta tag.
Jaha, detta var snedseglade fokus nr 1 – öva istället för att städa…. eller inte alls snedseglat! Jag får väl öva när jag har tiiiiiid och det har jag nu! Häpp. Där var det snedseglet undanröjt. Då tar vi de andra:
Fast de är nog svåra att undanröja, de är liksom redan förbi. Jag kan berätta om det värsta och mest dråpliga. Det var när vi skulle ha julkonsert med Hyllie Gospel. Jag gjorde mig fin och tog på det vackraste jag har hemma. Kläd-koden för dagen var rött o svart o guld o silver, så jag drämde till rejält med min vackra guld-väst med champagnefärgad bolero till. Grann som en dag kände jag mig, MEN!!! Eländet gick upp i häktorna. De var sydda med häktor som höll ihop västen, och jag har gått ner lite i vikt så det var inget innehåll som spjärnade emot så när de 2 första låtarna var sjungna insåg jag till min förskräckelse att västen hade öppnat sig. Sopranerna som var mitt framför mig hade upptäckt detta och log i mjugg å det värsta. Jag blev full i skratt och började febrilt försöka knäppa och insåg att jag var tvungen att behärska mig och stå nästan helt still hela konserten. Snacka om fel fokus!!! Jag hann knäppa och lyckades sen hålla ihop västen hela konserten. Tack och lov!!
Snedsegling nr 3 handlar mest om att jag när jag har haft som mest att göra har haft en familj som behövt mig på ett eller annat sätt. Men det har gått bra det också. Faktiskt. Vilken tur!!
Ett fjärde, lite annorlunda fokus, har nog varit väldigt bra. Det har handlat om min nyckelharpa. Jag har haft med den på alla konserterna och spelat, vilket har inneburit att jag satt mig i ensamhet för att stämma den precis innan konserten, och det har varit väldigt välgörande. Det har verkligen varit en stilla ro och samling och koncentration, vilket har hjälpt mig mycket. Fantastiskt!! Det som först verkade som ett stress-moment blev mig till stor hjälp.
Det sista annorlunda fokus-grejen är nog när min pappa åkte med mig in till Malmö för att sjunga på vår ”Mitt-i-veckan”. Jag hade lovat sjunga och spela lite till julfesten och pappa 
skulle med för att sjunga ”Knalle Juls vals” av Evert Taube. Pappa är 90 år och han rör sig inte så snabbt, så jag fick sänka mitt eget tempo hela den dagen, men det gjorde inget, det gick ju bra. Jag började sjunga mina låtar, och sen var det pappas tur, och han skötte sig och sjöng så fint, så fint och damerna log och tyckte det var bra.
När pappa sjungit sin sång så fick jag fortsätta lite till och då händer det märkliga. Det lägrar sig en stillhet och en närvaro i rummet. Alla lyssnade och var med på vad jag sjöng och jag har aldrig varit med om maken till stillhet i just detta forum. Det var precis som om pappas medverkan blev min biljett till allas hjärtan. Lite grann som om jag helt plötsligt blev tagen på allvar. Mitt fokus brukar vara febril aktivitet för att reda ut resor och konserter, just denna vecka, men nu blev mitt fokus att vara med pappa, och det var fint.
I morgon är en ny möjlighet till att navigera till det väsentliga. Det är bra.
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.