Orgellektion = Skrattlektion

Dagen igår var en riktig kyrkomusiker-onsdag, full med olika grejer. Det började redan kl 08.30 med morgonmässa i Stadion-kyrkan och därpå-följande fika med deras arbetslag. Det var roligt att träffas och utbyta tankar. Sen hade vi i vårt arbetslag ett eget lite möte där vi gick igenom almanacka och allehanda andra grejer.

Eftermiddagen ägnades åt datorfixande och papprande. Jag uppskattar nåt enormt när jag har ställtid. Förresten, efter lunch åkte jag hem och snodde åt mig lite sömn. Jag var helt färdig och behövde hem och vila. Det blev en sån där micro-slummer. Kort, men bra och synnerligen välgörande.

Orgelelev nr 1 uppenbarade sig och vi spelade och sjöng och skrattade. Lektionerna brukar inledas med vad det lilla livet har i sitt huvud och just igår var det ”Han har tagit in hos en syndare…. mumlade alla som såg det”. Det är en textrad ur sången ”Kom ned Sackaios” och den byggs upp med ett +11-ackord vilket han själv har klurat ut.20151021_160233 Sen sjöng vi hela låten till slut, bara för att den är så bra. Sen kunde vi ta tag i orgellektionen på riktigt. Texten till stycket ändrades – jag sjöng fel och då ändrade vi hela låten, och med vilje ändrade vi till helt fel betoning i texten. Otroligt roligt, tyckte vi. Sen blev han ofokuserad och fick springa ut och andas och sen gick vi igenom helnoter och halvnoter och punkterad halvnot med fjärdedel med orden mask och maskot. Sen tog vi igenom O Guds lamm och så kunde vi konstatera att det var en riktig skratt-lektion. Han hoppade glatt ut till sin mormor och berättade.
Orgelelev nr 2 ringde återbud, så vi kunde hålla på lite längre, jag och 1-an.

Därefter vidtog sång med konfirmanderna. Vi sjöng igenom en hel bibba psalmer och sånger och låtar för att hitta vad som kan vara bra till deras konfirmation. Riktigt roligt.

Och sen kom repertoargruppen från Hyllie gospel och vi hade ett par timmars session med stötande och blötande och brainstorming och låt-strykande. Viveka hade gjort underbart goda pajer och vi åt och pratade och hade synnerligen trivsamt. Det är ett roligt och konstruktivt arbete och tankar och idéer flödar. Vi hade en lång lista med 27 låtar så vi strök och strök och vägde för och emot. Lajbans!

Jag var hemma kl 20 och kunde konstatera att jag haft en fin onsdag.

Pax!

Backspegel och nytänk

Så här inför ny vecka ser jag tillbaka på förra veckan som innebar rejäl uppförsbacke. All verksamhet är igång – dvs alla körer – och just förra veckan sov jag nästan inte alls. Jag mådde hyfsat och tuffade på men på onsdagseftermiddagen kom en inre kyla krypande och gick från tårna upp till örona. Lilla Lotta gick hem och kröp till sängs fullt påklädd och frös ändå. Tröttheten höll i sig in i torsdagen och på väg till dagens uppdrag tänkte jag i bilen: ”Hjälp, jag är redan hungrig. Hur ska jag klara detta möte?” Då uppenbarade sig, som en skänk från ovan, en morotskaka, 20160121_094659som Marias mamma bakat! Både gluten- och laktosfri samt vegan-riktig. Allt på ett bräde! Genast sken solen till i lilla Lotta och det gick som en dans med mötet.

Dagen tuffade på och det blev dags för orgeleleverna. Då kommer det första lilla livet med nästa grej, nämligen en ask choklad. Genast klack det till i Lotta och livet blev lite lättare och tröttheten seglade iväg.20160121_232532 Nåja, jag har nu pallrat mig upp ur min svacka.

I helgen var jag i Stockholm och tog en kopp kaffe på Stockholm central innan tåget skulle gå. När jag satt där så blev jag lite osäker på ifall det verkligen var spår 11 jag 20160124_080339skulle till. Då lyfter jag blicken och ser att inne på lilla fiket fanns en tavla med alla tider o spår. Någon har tänkt till. Vilken service!

Denna terminen innebär faktiskt ett helt nytt sätt för mig att jobba. I 20 år har jag i princip jobbat likadant, men nu har jag en kollega som ska ta över barnkören. Vi har tänkt till lite grann och provar en modell där vi börjar med både Juniorkör och Barnkör samtidigt. Vi tar start-sången och uppsjungningen tillsammans, går igenom det som är nytt och gemensamt för båda grupperna, och sen går jag och Juniorkören iväg till församlingssalen och övar själva där och kollegan Torbjörn stannar i kyrkan med barnkören. När det är 10 minuter kvar på repan går vi tillbaka och tar igenom det gemensamma som vi övat på och sen tar vi slutsången tillsammans.

Fördelarna är många
– vi har både pianist och körledare
– grupperna vänjer sig vid varandra, dvs det blir inte läskigt för barnkören att sjunga med Juniorkören på söndagen, eftersom det bara blir ”som vanligt” att sjunga med dem.
– de båda gruppernas sång befruktar varann och i tisdags steg sången stark och klar. En fantastiskt upplevelse!!

Detta är ett experiment på 2 månader och det ska bli roligt att se hur det går. Men det känns redan nu som om det kommer att gå rasande bra.

Och det är jätteroligt att alla körer är igång igen! Nya låtar och nya djärva mål. Nya fräcka ackord, och jag bara ääälskar nya fräcka ackord. Jag spelar och spelar och spelar och blir lycklig, alldeles utan choklad. Och det har kommit lite nya körsångare också, och minsann de gamla är kvar. Bara en sån sak!

Och mina orgelelever är små sextondels-jägare, vilket väcker sextondelsjägaren i Lotta. Lajbans i stora mått! Jag övar och övar och fyller på lyckokontot, alldeles utan morotskaka! :-)

Med detta ber jag att få önska en god vecka! Pax!

20160124_153845

Änglarna i Bastuträsk

Ända sedan jag bokade min hemresa har jag haft en förväntan över att komma till Bastuträsk. Resan upp gick över Umeå, men resan ner skulle gå över Bastuträsk. Jag tyckte redan när jag såg ortsnamnet att det vilade en förväntan över detta ställe. När vi var i Skellefteå hörde jag hur några ungdomar diskuterade just denna ort, och det var inte såå positivt. Det enda positiva var kaffeautomaten som spred en god kaffedoft i väntsalen. ”Jaja”, tänkte jag, ”vi får väl se”.

Hemresan var faktiskt lite väl skrämmande, det började redan på Kulturskolan där en taxi skulle hämta mig kl 18.45 (bussen gick kl 19 så jag tyckte jag hade gott om tid). Taxin kom inte förrän kl 18.52 och då var jag typ i upplösningstillstånd och hade ringt taxi-bolaget 2 gånger. Taxichauffören var något av det soligaste man kan tänka sig. Han var så snäll och lugnande och jag behövde minsann inte betala. Det tog 2 minuter att köra till bussen, så jag hann gott och väl.

20160106_214057

Stationshuset i Bastuträsk.

När vi kom fram till Bastuträsk så lät den elektroniska tavlan berätta att tåget var 1 timme och 10 minuter försenat. ”Oj, är det försenat!” Utbrast jag. En flicka bredvid log stort och sa: ”Ja, det är bara att ta det lugnt och ta en kopp te och vänta”. Jag tittade mig omkring och såg att en liten butik vägg-i-vägg var öppen, så jag gick in. Den var full av virkade sjalar, närproducerad honung, infrusna hjortron, armband och halsband från hantverkare i närheten samt en massa loppis-prylar. Inklämt bland alla grejer fanns en kyl och frys och en mikrovågs-ugn.

Jag gick ut och satte mig i väntsalen och började lösa korsord. Efter en stund var jag lite frusen eftersom det drog från fönstret, så jag gick in i lilla butiken och frågade om jag kunde köpa något att äta. Det gick så fint så, och damen reste sig upp och rotade fram en gluten-fri macka som hon tinade i mikron och bredde till mig med ost och skinka och gurka. Sen fick jag köpa en kopp te också. Jag gick ut till hennes make för att betala, han satt vid ett bord med vaxduk och han pratade med en man i soffan och en tjej i fåtöljen, just den tjej som log och sa att jag skulle ta en kopp te. När jag stod där vid bordet och hade betalat, 35 kr, så dröjde jag mig nog kvar, och då sa damen: ”Slå dig ner”. Jag fick sitta vid deras bord och äta, jag slapp gå ut i den lite svalare väntsalen. Jag tuggade varje tugga med den största omsorg och jag lyssnade på hur de diskuterade kylan; -27 i kröken där borta, men i dalen lite längre ner var det bara -25, samt hur de gick igenom de olika städerna, Göteborg, Landskrona, Stockholm, Skåne kontra Västerbotten, vilka som stod ut med ensligheten och vilka som fick lappsjuka, osv osv. Det var så trivsamt att sitta där, och när tåget närmade sig och vi gjorde oss klara för att sticka ut näsan i kylan så sa jag att de borde få medalj som satt där och var tillgängliga för oss arma resenärer som kände sig utkastade i kylan, åtminstone jag. Jag fick en så varm och glad blick av damen, och jag tror att hon precis förstod hur jag kände mig. Tydligen bor detta par på övervåningen till stationshuset, och verkar ivrigt för det personliga som de tycker bör finnas i varje väntsal.

Tänk, Bastuträsk överträffade alla mina förväntningar. Och för mig blev det väldigt tydligt just begreppet ”sitta vid någons bord och äta”. Jag har nog aldrig varit så glad över att få sitta vid någons bord och äta, som just den kvällen. Jag sög i mig all värme och godhet som detta par utstrålade. Egentligen vet jag inte varför jag var så värme-behövande, jag är omgiven av mycket godhet och mycket kärlek, men just den kvällen kände jag nog en stor oro. Jo, det gjorde jag. Jag var rädd att jag inte skulle komma hem i tid till vår resa som vi hade planerat. Jag kom hem i tid, det gick alldeles utmärkt. Dock blev det ingen resa eftersom vi missat skaffa visum. Men vad gör väl det, när man har fått träffa änglarna i Bastuträsk. Deras värme lever kvar i mitt hjärta. Tror att jag ska ta dit maken, också.

Från Jenny i Stockholm 2014

Undertecknad med make

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

Kallad till kör

Så här på Trettonde dag Juls eftermiddag sitter jag och funderar kring mina senaste dagar. Jag är just nu i Skellefteå och har varit behjälplig vid SVUK´s – Sveriges Ungdomskör´s – internat på Kulturskolan i nyss nämnda stad. SVUK sjunger i regi av Ung-i-Kör 20160105_171244och eftersom jag är viceordförande i detta körförbund så ställer jag min tid till förfogande vid behov. Just nu var det behov av markservice för 20 ungdomars matintag under 5 dagar. Jag och Helena – ordförande i samma förbund – har lagat mat och diskat och lagat mat 20160104_111121 och diskat i det oändliga, känns det som. Särskilt den dagen vi fick besök av kören Espri, som finns just här i staden (under ledning av Martin Ericsson) tycktes disken aldrig ta slut. Alltså diska efter 40 pers utan restaurang-diskmaskin!!!!! Det var en liten prövning kan jag meddela. Jaha, och varför gör vi såhär då? Jo, för att det är himla roligt SAMT för att spara pengar. Och sen är det vääldigt roligt så här efteråt när allt har gått så bra, för vi har naturligtvis skött detta med glans. Ja kära nån, så redig jag känner mig. Särskilt idag eftersom Helena åkte hem tidigt i morse (vi körde omlott, Helena och jag, dvs Helena kom en dag i förväg, och jag stannade kvar och tog det sista). Så idag fick jag alltså själv fixa lunchen bestående av rester tillsammans med Martin som är med i Esprit och Ung-i-kör-rådet. Martin ställde också sin tid till förfogande för att supporta. Vi gjorde det lysande och lunchen var klar i tid och dessutom jättegod!

Naturligtvis har jag också fått mig en massa god musik till livs och jag har fått drösvis med goda idéer om kommande körprojekt för mina egna körer hemma. Helena och jag har kul ihop och pratar en hel del repertoar och kör och låtar mellan grytorna.

Skellefteå har visat sig från sin bästa sida, vi har fått så mycket support också från staden/kommunen. I förrgår blev vi bjudna på restaurang av borgmästaren (ok då, kommunfullmäktiges ordförande :) men det låter roligare med borgmästaren :) ) och igår kunde vi beställa ”hem” thai-buffé, så vi slapp två måltiders matlagning, vilket uppskattas enormt! Vi har serverats så mycket good-will!!! Och här på Kulturskolan finns en hustomte vid namn Micke, och han har verkligen gjort allt för att vara oss behjälpliga! Helt fantastiskt! Och jag fick för mig att jag gärna ville låna en nyckelharpa och då fick vi fatt i en liten dam, Sonja, som kom hit med sin harpa 20160105_170817 som jag fick låna. Dubbelfantastiskt!! Sonja hade i väskan till harpan en liten laxtång, 20160105_114045vilken var fantastiskt bra när det gällde att justera nycklarna till harpan. Alltid lär man sig något nytt.

Konserten hölls i fina Landskyrkan och båda körerna, SVUK och Espri, skötte sig exemplariskt!20160105_140133

Men jag har funderat mycket på varför jag gör allt detta, och jag har kommit fram till att det nästan är som ett kall. Ett kall för att befrämja möjlighet till körsång, och så är det såklart så otroligt roligt och stimulerande! Att se och höra så många ungdomar sjunga så himmelens bra är stort! Och att se och höra så många professionella musiker – Cecilia dirigent och Samuel violinist samt sågist, dvs han spelade på såg – är en lisa för själen.

Jag har fyllt på med inspiration och idéer och dessutom har jag fått uppleva en rejäl vinter. Här är jättemycket snö och just nu -21 grader. Tack Skellefteå!