De ofrivilliga körsångarna och Åkare Lundgren


Idag såg jag fram emot en lugn dag med ordentlig ställtid. Ojojoj vad mycket som skulle bli gjort! Jag hade ju faktiskt så mycket ställtid så jag kunde boka in ett yogapass också.

Fast nu blev det inte riktigt så. Min kära diakon Charlotte ringde och kungjorde att dagens föredragshållare blivit sjuk och tänk om jag kunde… ”Klart” sa jag, och Charlotte sken som en sol. Och så tänkte jag, vad kan jag göra? Jo jag kan ha körövning, så de får ha körövning… kommenterad körövning. Föredraget som skulle hållas skulle handlat om … något om krigstiden, troligen efterkrigstiden, så jag tänkte att ”Min soldat” blir bra och så drämde jag till med ”Sång om syrsor” (Zara Leander) och Vera Lynn´s ”We´ll meet again” och så kunde jag inte låta bli att ta ”Åkare Lundgrens begravning”. Jag älskar denna sång. Mitt i all sin dråplighet är där så mycket kärlek. Människans tillkortakommande berättas så ömsint på nåt vis i Ruben Nilssons text. Och till saken hör att min morfar var åkare. När han dog ville mamma att denna sång skulle sjungas på begravningen, men det tyckte inte pappa. Mamma blev rejält harmsen, men pappa vann.

Jag hade lagt upp föredraget som en regelrätt körövning med uppvärmning, lite kanon, lite stämsång, lite hjärngympa, lite utantill-sång. Sen fick de då textlapparna jag gjort och de blev så smått lyriska över Åkare Lundgrens begravning. Det samlade auditoriet var tåligt och gjorde som jag bad dem om och efter en timme kunde de pusta ut. De var som sagt tåliga, men en del var nog högst ofrivilliga. Lite livat att se.

20160209_153221
Tänka sig, glutenfri semla körde kära diakon Charlotte iväg och köpte till mig!

Efteråt fick jag en glutenfri semla, och de vackraste blommor. 20160209_201938

Juniorkören hade sammanträde och diskuterade låtar och körtröjor och körövningstid. Intressanta och stora frågor.

Men en sångvers spelar i mitt huvud:

”Det var så vackert väder och hela livet log,
och fyra sorgsna bröder åkte häst från krog till krog.
och ingen kom ihåg vad det var de hade glömt
och ingen höll nån räkning på de bägare de tömt”.

”… och ingen kom ihåg vad det var de hade glömt…” Så finurligt uttryckt. Ruben Nilsson kunde dikta!

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.