Ofta brukar jag känna en viss frustration inför påsken. Det är påsklov och lugnare eftersom alla körövningar är inställda, men så tillkommer musik att öva in eftersom vi har anlitat solister till att hjälpa oss gestalta evangelium. Frustrationen har legat i en ganska stor stress inför påsken, så mycket att öva in och förbereda. Och sen när påsken är över så kommer en ny tisdag och då är det full fart igen, och lilla Lotta känner sig inte särskilt utvilad.
I år kom jag hem från semesterresa helgen precis innan påsklovet. Jag har aldrig – ALDRIG – tagit semester tidigare mitt i terminen. Det var en ny upplevelse för mig, men det har gått bra – dvs, jag är grymt plikttrogen och att ta semester sådär mitt i terminen har tidigare varit fullkomligt otänkbart. Tänk så många körövningar som måste ställas in!!! Men jag har helt klart överlevt mina semesterveckor med glans! Och körerna också, tror jag. För säkerhets skull lade jag in ett par extra repor under påsklovet.
I år kändes det som en stor lisa för min själ att ha musik att öva på inför skärtorsdag och långfredag. Jag har nog lite grann gått in i mig själv och bara övat och övat. Det har varit en god känsla. Och så var det faktiskt en stor vila att ha semester INNAN påsk, för då slapp jag behovet att vila upp mig i påskveckan.
Idag fick vi grym energi här hemma såtillvida att storstädning vidtogs och tippen besöktes och smyckeskrin städades (dotterns gamla från 1990-talet). Såå skönt att få ut den gamla kontorsstolen som stått i ett hörn ifall någon ville ha den. Ingen har velat ha den på fem år så nu åkte den till tippens loppishörna. Hundens hundsäng från Ullared åkte också till tippen.
Igår på Påskdagen sjöng Barnkören och Juniorkören tillsammans i mässan och det var helt ljuvligt att se dem igen efter semestern. Jag var på jobbet kvart över åtta på morgonen för att få allt på plats – bära fram fikat till körerna, ta bort stolarna framför orgeln, sätta alla mina egna noter i rätt ordning i pärmen, ta fram de nya körtröjorna och sätta på namnlappar så rätt tröja hamnade på rätt unge – innan barnen kom kl 09.30. Sen kom jag hem igen kl 13.30. Då var påsklunchen på jobbet aväten och dessutom hade jag övat med en körsångare inför vårkonserten. När jag kom hem var jag helt slut och somnade som en sten. Skönt att bara slockna.
Sen tillkom en liten ledsen känsla. Min mor dog på påskdagen för två år sen och den känslan sitter kvar lite grann. Fast datumet stämmer inte alls, så det var inte en såå stark känsla, men ändå ett stilla vemod. Men så är det – i glädjen finns sorgen med och det är som det ska. Sen körde jag hem till pappa framåt kvällen och vi fixade lite räkningar och handlade och sen var glädjen återställd.
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.