Stulen reflektionstid – min egen existens i mitt samhälle på jorden

Var på tårna och på väg till morgonbön i S:t Petri. Ringde taxi, men upptaget och inget svar. Gick till min dator i stället och fick lite reflektionstid.

Igår och idag är det konferens på Slagthuset. Vi fick lyssna till fantastiska föreläsare i en ständig ström. Tre biskopar, en skådespelare, professorer och journalister och några till. Det var så intressant och roligt och givande. Hjärnan jobbar för högtryck med att sortera och filtrera och bearbeta.

Biskop Antje hade ett så mättat anförande, och så fort nästa mening kom så var den lika intressant som den föregående. Jag tror att jag skulle kunna ägna en hel dag, eller två, åt att plocka ner hennes tal och sen fundera på varje mening och sen försöka omsätta den i min egen existens i mitt samhälle på jorden.

Elisabeth Olsson Wallin berättade om sina foton och det var så rasande roligt att lyssna på henne och se alla bilder.

Mustafa Can fick det otacksamma uppdraget att tala direkt efter lunch och trots att han var rasande rolig så lyckades jag nicka till. Jag vaknade av skrattsalvorna.

Stina Ekbladh läste dikter och monolog så hela salen blev knäpptyst. Det var helt ljuvligt. Vilken artist!!

2016-04-26 13.44.39

På eftermiddagen uppsöktes toaletten och jag ryckte till inför inredning och design. Det var så färgrikt och vackert grällt så jag var tvungen att föreviga detta. Ungefär som väggarna därinne var hela dagen. Färgrikt och fragmentariskt och mönsterfyllt och upplysande. Och rikligt! Tack!

Nu ska jag göra ett nytt försök att ringa efter en taxi och jag ser fram mot ännu en sprängfylld dag!

Otippad fredag

Igår blev det en förunderlig dag. Jag gick ut starkt med ett yogapass kl 06.30-8.00. Sen var dagen spegelblank fram till kl 16 då vi skulle ha ett extra-rep med Ungdomskören.

Jag gick till jobbet till kl 9 för att fira fredagsfikan, men inte en kotte uppenbarade sig i köket. Två arbetskamrater fanns på plats, men de ville icke dricka kaffe. Efter en stund tog jag med mig kaffet 20140927_103311och gick till kyrkan och satte mig vid flygeln. Jag tog fram min nya notbok som precis kommit med posten. Det var sju sånger av Laleh. Jag tycker Laleh är en fantastisk artist och kompositör och undrade ifall det verkligen gick att få hennes förunderliga klangvärld på pränt i ett litet häfte. Det gick, kan jag meddela. Jag tror jag satt i kyrkan i 1,5 timme och bara sjöng och spelade om och om igen. Jag blev så berörd av texterna som jag inte riktigt kunnat ta till mig när jag bara hört dem på radion. Nu fick jag hela sammanhanget och rösten bröts och tårarna rann. Så otroligt bra musik och texter!!

Lunchen intogs tillsammans med maken och eftermiddagen tillbringades alldeles ensam på jobb. Jag fick såååå mycket gjort. Viktiga samtal blev ringda och noter kollades in och övades på och fakturor hamnade i rätt pärm och körövningen förbereddes.

Ungdomskören kom och vi sjöng och jobbade på. Efter en stund kom en av mina präster för att ha ungdomsgruppen på kvällen. Vi sjöng en sång för henne, det var bra övning.

20150829_101626Men hela denna fredag på mitt jobb präglades av stunden i kyrkan där jag fick sitta i fred och bara sjunga och sjunga… fast jag var inte helt ensam, upptäckte jag sen. Ute i hallen satt en av min ”gamla” körmedlemmar och han hade suttit där och lyssnat länge och var så glad för sångerna jag sjungit. Det gjorde mig glad. Och alla Lalehs sånger gick rakt in i mitt hjärta. Och det otippade bestod i att jag inte riktigt visste vad som dagen skulle bjuda på. Det vet vi kanske aldrig, och ofta har jag planerat sjutton grejer som ska hinnas med, men denna dag var helt blank och det blev en ljuvlig dag.

Nu är det sen lördagskväll och lugnet från fredagen sitter kvar i kroppen. Helgen är ledig och det är vackert så.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

Skypes påtagliga verklighet och tisdags-flow

Ibland håller vi skype-möten i vår styrelse. Många gånger går det alldeles utmärkt, men bland tränger sig verkligheten in, högst påtagligt, som igår. Det är ju grymt praktiskt när styrelsen bor i olika delar av landet, som vi gör. Och igår var det nästan ingen hejd på all verklighet. Det brukar ta ett tag innan alla är med i samtalet och igår var det en ny medlem som inte hittade in. Vi fick tag på vederbörande i mobilen, men det gick inte att ansluta. Vi hjälpes åt och försökte på alla sätt, men nix. Vi fick fortsätta själva.

Mötet tog sin början och det första var: ”Du hörs nästan inte alls”. ”Nä, jag äter” Aha.

Nästa: ”Oj vad är det som brusar och susar?” ”Det är min dotter som fönar håret” ”Aha”… ”Hon är snart klar…”

Nästa: ”Oj, vem är det som sjunger?” ”Det är min make, jag har precis stängt dörren” (det var undertecknads make som precis hittat någon bra basklang, lät han förtälja i morse).

Nästa: ”Oj, vem är det som skriver så aggressivt på sitt tangentbord?”

Nästa: ”Oj, vad det ekar i luren” ”Ja, det är min telefon, jag stänger av mikrofonen”

Trots allt detta så lyckades vi genomföra vårt möte, men det tog jättelåååång tid. Men det var ju för att vi försökte få med den stackaren som inte kunde ansluta. Jag tror vi lade på och ringde upp igen minst 3 gånger. Men vad gör man inte för att hjälpa till!!

Sen var jag supertrött men väldigt nöjd med att jag hade ledig morgon och förmiddag och jag kunde sova i morse huuuuur länge som helst!!!!!!!!!!

Så jag klev upp kvart över fem för då var jag klarvaken och gjorde kaffe och gick med hunden. Sen satte jag igång en balja tvätt, gav hunden mat, filade klor och kammade honom – dock icke katten som höll sig undan. Sen satte jag mig vid datorn och skrev ett arr. Jag hade klurat på detta arr sen igår. Jag har plockat fram gamla låtar som ska dammas av, och förr var min kör bara 3-stämmig, dvs sopran och alt och tenor fanns att tillgå. Numera har vi även en basstämma och då får de gamla arren stuvas om lite och detta gjorde jag i morse innan frukost. Efter frukost spelade jag in nya ljudfiler från arret och jag är grymt nöjd. Hoppas att kören blir det också, men det ska väl visa sig.

Och nu är det lunch snart och jag kan pipa iväg till jobbet efter lunch. Jag ska planera två körövningar samt öva med en solist, hämta ungar i skolan och sen ha dessa två körövningar.

Har träningsvärk i mina armar och är grymt nöjd med att vila idag, dvs inte gå på ett enda yoga-pass. Oceaner av tid breder ut sig :-D Pax!

20151011_090930

Fabulös Fredag

Igår firade jag en otrolig fredag. Det började egentligen redan på torsdagskvällen. Jag kom hem kl 22 på kvällen och var lite trött efter lång arbetsdag. Vi hade bokat in ett yogapass kl 7 på morgonen och det kändes liite väl tidigt. I alla fall så lät jag bokningen stå kvar.

På fredagsmorgonen ringde klockan vid 5-tiden. Det kändes tidigt så jag ställde fram klockan en kvart. Jag gick upp och tyckte det kändes som om jag nog skulle få migrän. Jag gjorde kaffe och gick ut med hunden. Hunden fick frukost och jag insåg att jag mådde alldeles utmärkt. Jag hade inte den minsta migrän. Alltså ingen anledning att fega ur yoga-passet. Jag packade alla väskor för jag skulle direkt till jobbet sen, jag hade mycket på agendan.

När jag väl var på passet så gick det ganska bra, jag orkade allt 2/3-delar av tiden, sen fick jag ta bort en grej, det blev för tungt för mina armar. Jag överlevde passet och var nöjd med att jag varit där. Sen insåg jag att jag glömt en pärm så jag var tvungen att sticka hem. Väl hemma kände jag ett starkt behov att ta en runda med hunden. Sen hade jag en timme på mig att bli klar. Jag insåg att jag nog inte hann äta frukost eller duscha ordentligt. Jag satte mig vid köksbordet och tog min pärm och satte in register och började sortera papperna. När det var klart tänkte jag att jag nog skulle duscha ordentligt ändå, vilket innebär reda ut håret med borste och balsam. Duschandet gick bra och så tänkte jag att jag kaaaanske hinner äta frukost ändå. Jag slevade in gröten i bamse-tuggor, vilket aldrig varit möjligt förr. Jag har alltid klökts av för stora tuggor. Frukosten åts upp, de sista tre tuggorna i bilen, och så tänkte jag att jag kommer nog för sent. Jag skulle möta Emelie kl 2016-04-08 10.38.4910. När bilen parkerats såg jag att jag hade 3 minuter tillgodo! Vi tog en tur i Folkets park och sonderade terrängen inför framtida projekt. Vi mötte personalen och det blev ett synnerligen positivt möte. Jag flög därifrån, och noterade att Muminhuset finns i Folkets Park. Jag blir så glad när de bygger fina grejer i vår stad.

Efter detta möte gick färden till banken i Limhamn där vi skulle ändra ett konto. När jag parkerat och skulle korsa gatan kom det en bil med grannar från ”mitt hus” på Kroksbäck. Vi vinkade glatt och bytte några ord, där mitt i gatan. Och då kom en annan bekant i en bil från andra hållet som undrade varför jag minglade mitt i gatan i Limhamn!! :-D

Mötet på banken gick som på räls, vi hade koll på våra papper. Sen bar det iväg till jobbet och begravning på Östra kyrkogården. Önskemålet var något i jazzväg och sången de önskat kunde jag inte, så jag tog min favorit, ”The midnight sun will never set”. De blev så nöjda och kom fram efteråt och tackade för fint spel och snygga ackord. Sånt värmer ett kyrkomusikerhjärta.

2016-04-08 20.02.21Kvällen tillbringades i frid och ro på 2016-04-08 20.02.36 HDRstranden. Stranden är något av det mest fridfulla jag vet. Kan traska där i evigheter.

Och det fabulösa med denna dag var att jag hade en stor tröghet i min hjärna, men hela dagen gick med glans i alla fall. Jag förundras ständigt över hur saker och ting så ofta går som en dans trots att jag ibland känner mig som en amöba som liksom flyter fram över golvet och nog inte riktigt reder ut det. Roligt när verkligheten övervinner min tröghetskänsla.

Idag har jag inte gjort mycket, gått lite rundor med hunden samt ätit lunch med pappa i Sjöbo. Ljuvligt med stiltje-dagar.

Tack för idag, tack för en underbar fredag och snart fullgången lördag.

Lotta i moll… eller…

Min blogg heter ju ”Charlotta i dur och moll” vilket då ska syfta på mitt liv i både glädje och sorg/elände. Men för ett tag sen kom jag på att jag skriver aldrig när jag är ledsen eller illa till mods. Då är jag bara tyst. Eller så skriver jag inte när jag är varken eller, liksom bara mitt emellan och inget särskilt. Eller så tycker jag att jag måste ha mitt skriv-flyt. Har jag inte flyyyytet så gååår det inte.

:-D

Jahapp, då säger vi så! Hej o tack.

Okej då. Just idag försöker jag skriva ändå. Jag måste säga att det går rätt så bra. Det är torsdagmorgon och jag har en lång dag framför mig. Från kl 13 går det i ett kör till kl 21. På agendan står genomgång av musikerschema, firande av jubilerande arbetskamrat, 3 orgelelever samt två körövningar. Och nu på morgonen tänkte jag klämma in en dagordning till sammanträde, ett yogapass samt spela in lite ljudfiler, dock icke innan frukost. Och så ska jag vattna blommor.

För övrigt gläds jag väldigt mycket åt vårens klara morgonluft med visslande koltrastar. Jag tycker det är helt underbart.

Fast sen det där med dur eller moll. Jag älskar molltonarter och särskilt moll-elva-ackordet. Men det behövs både dur och moll, både glädje och o-glädje. Sorgen och glädjen de vandra tillsammans. Amen!

Nollfriktion

Vissa dagar går som på räls och just idag var det en sån dag. Det började redan tidigt i morse med att jag löste ett par korsord snabbt och lätt. Sen gjorde jag frukost till oss och hunden. Svisch bara. Och kvart över åtta dök jag in i datorn och spelade in lite ljudfiler. De blev inte så bra, det gick för snabbt, men innan jag stängde ner så satte jag metronomen på det nya talet.

Kvart över nio var jag på jobbet och sen var jag effektiv och flyttade papper och mail så det nästan visslade om det. Lunchen intogs tidigt och så flyttade jag lite mer papper.

Sen hade jag möte med mina musikerkollegor för att fördela höstens söndagar. Mötet gick bra och ganska snabbt, vi var effektiva, men fördelningen blev inget vidare. Jag fick alldeles för mycket söndagar jämfört med vad som är räknat för min tjänst. Så det blir ett litet samtal med de högre makterna för att se vad som kan ordnas.

Sen är jag allt lite stolt, för på 1 timme och en kvart lyckades jag skriva Juniorkörens verksamhetsberättelse för 2015, göra årsmötes-dagordning, göra ekonomisk redovisning för nyss nämnda körs förehavanden, samt duka sammanträdes-bordet med erforderliga handlingar (!) samt 1 servett med halv jätte-kanelbulle på, samt glas och saft och 1 styck blyerts per plats. Plus att jag såg till att min körpärm var i ordning. Ojojoj så himla nöjd jag var. Jag var tvungen att galoppera in till vår diakon och kungöra min förträfflighet. Sen lyckades jag dessutom äta en avokado med salt innan körövningen. Jodå, visst är det fantastiskt – i vårt fruktfat på jobb finns avokados. Makalöst gott!!!!!!!

IMG_0156

Juniorkören kollar ett you-tube-klipp

Körövningarna gick som en dans, både Juniorkören och Barnkören. Säkert avokadons förtjänst :-D

Men sen var det inte slut med det. När jag kom hem fortsatte en märklig energi sitt framtåg, så efter intagna äppleklyftor – i väntan på kvällsmaten – hämtade jag dammsugaren och städade halva huset, och efter kvällsmaten gick jag till datorn och fortsatte spela in mina ljudfiler. Fast det gick fortfarande för snabbt. Minskade metronomen ytterligare ett steg till nästa gång, troligen i morgon bitti. Och sen gav jag mig ut med hunden på kvällens cykeltur. Det regnade och var så fridfullt ute. Helt ljuvligt.

Men det mest fantastiska är nog att jag är glad igen. Det har varit några dagar med ett visst obehag. Ett obestämt sådant. Märkligt när man inte riktigt kan sätta fingret på vad det är. Men idag sken solen i mitt hjärta. Tack för det.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.