Varför spela som det står?

Mega-snuvan är borta och ordningen är återställd. Jag vaknade 04.40 och var pigg som en mört så det var lika bra att kliva upp och göra kaffe. Morgonrundan med hunden var ljuvlig, jag lyckade pricka soluppgången! 2016-05-25 05.12.13Sen cyklade jag iväg till ett yogapass innan jobb. Lovely att vara igång igen. Efter morgonmässa och planering och almanacks-genomgång så skulle jag leta låtar. Jag rotade igenom ett tidsskriftställ och hittade en gammal sångbok från 80-talet, Jo Akepsimas låtar. Jag satte mig och sjöng igenom allihopa. Särskilt en av dem är så vacker, Den stad du vandrar mot. Jag tycker den är helt fantastisk. Jag sjöng och spelade i högan sky.

2016-05-25 16.19.36

Orgelfötter!

2016-05-25 16.32.16

Glad och innovativ Gustav.

Eftermiddagen ägnades åt lite fakturor och papper.
Sen kom min innovativa orgelelev och vi skulle gå igenom läxan. Som alltid när han får nåt nytt i skallen så lägger han huvudet på sned och sen är tänket igång. Orgelfanfar stuvades om och pedalstämman flyttade upp i handen och handens trestämmiga fanfarer flyttade ner i fötterna. Pedal-förhöjarna plockades fram för då gick det att spela terser även för en liten fot. Fast jag supportade med det andra tersparet så vi spelade omlott. Snacka om samspel. Hela lektionen gick åt till att klura ut detta och sätta ihop delarna. Det gäller att roa sig!

Kvällen har ägnats åt vigselmusiks-planering samt liten date med dottern, samt cykeltur med hunden. I morgon bär det av till Blekinge och barnkör-nätverkande.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

Min tisdag

Idag fick jag äntligen spelat min brännboll. Träffade jag bollen? Nä. Inte förrän matchen var slut, och då slog jag långt över buskarna. Typiskt. I alla fall så hade jag grymt kul med Juniorkören. Solen sken och det var varmt och skönt, och efteråt åt vi glass på gården. Så himmelens roligt! Egentligen brukar vi alltid spela brännboll med alla föräldrar och syskon efter vår konsert men de senaste åren har det varit riktigt kallt och regnigt så jag har inte trott att det skulle vara möjligt nu. Men idag gick vi iväg till lilla parken. Nu har jag liksom lugn i min själ, när jag fått en liten dos brännboll.

I går, måndag, var jag störttrött, och funderade lite grann över hur i allsin dar det skulle gå med Hyllie Gospels körövning på kvällen. Jag somnade som en liten sten vid 16-tiden och vaknade glad och pigg i lagom tid för att hinna äta och duscha. Körövningen gick sen som en dans. Sången klingade och ögonen glittrade lite extra. En ljuvlig kväll!

Idag har jag ringt en massa samtal och flyttat lite papper. Och så har jag ätit glass, både med Juniorkören och Barnkören. Vi brukar alltid sluta terminen med konserten, men förra året saknade jag utvärderingen av konserten tillsammans med barnen, så i år hade vi en avslutningsgång. Och för första gången har jag vågat säga till barnen vilka som ska gå vidare till nästa kör (till Ungdomskören eller Juniorkören) och vilka som kommer upp till kören (från Barnkören till Juniorkören). Tidigare har jag tyckt det varit lite läskigt att säga hur det ska bli till hösten. Jag vet inte riktigt varför, men idag pratade vi klart och redigt om det. Och det var ju inte svårt alls. Ibland är man sitt eget spöke. Och känslan blir stor när man lyckas förpassa sitt spöke till ett ingenting. Jag är rejält nöjd med lilla Lotta.

2016-05-24 22.33.17

Vackra skålar från Juniorkören

2016-05-24 22.32.31

Vackert armband från barnkören

Imorgon är det onsdag och planering och verksamhetsplan och orgelelev står på agendan.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

 

I sena kvällen…

… ser jag tillbaka på en lång dag. En lång dag där jag var liite rädd för att få utbrott. Jag fick inget utbrott. Inte ett enda.

13263679_10153689165180847_2527969447225201545_n

Juniorkören gestaltar Dancing queen

Mina barn- och ungdomskörer har haft sin vårkonsert. Pris ske Gud för barnkonsekvensanalysen. Varje vår får de själv välja sina låtar till vår konsert. Hela året är det jag som bestämmer vad som ska sjungas, men vårkonserten är deras. Där träder barnkonsekvensanalysen in och berättigar alla möjliga märkliga önskningar. Min stress-nivå höll sig på låga fina nivåer, trots att det var miljoner trådar att få ihop. Vädret var helt underbart och det var ljuvligt att skicka ut de körer som för stunden inte behövde övas. Vi hade gott om tid att fixa första genomgången, och mina fina ungdomar i Ungdomskören var väldigt behjälpliga till Juniorkörens guld-attiraljer.  Efter den första genomköraren gick det andra genomköraren smidigt och snabbt och utan krångel.

Nästan allt gick bra – ”Jag sitter på ett berg” blev lite märklig. vi gjorde ett berg av filtar och där satt barnkören… bara det att några tittade på helt fel håll och det var jättetråkigt (tror jag) att till exempel titta rakt in i flygeln. Jag höll visserligen ett roterande körledarskap så jag var framför alla barnen vid något tillfälle, men det var ingen hit. Lärdom: sätt aldrig barnen på ett berg. De behöver ögonkontakt! Men allt det andra gick finemang.

En sak vi nog ska fundera över lite tillsammans med vårt arbetslag är ifall vi verkligen ska göra denna vårkonsert till huvudgudstjänst. Det var nämligen dagens huvudgudstjänst och alltså var det med bön för avlidna och döpta. Det blev väldigt fint i programmet för vi stoppade in Välsignelsen som Ungdomskören sjöng så det blev en fin högtidlig stund, men det ska nog funderas ett tag kring detta.

Nästa vecka har vi våra sista körövningar och vi ska ses och utvärdera vår musikgudstjänst. Och så ska vi äta glass! Sen är det sommar.

2016-05-22 22.01.212016-05-22 22.01.302016-05-22 22.01.492016-05-22 22.01.36

Tänk vad snabbt det gick. Lika häpen varje gång. Men jag är så glad och stolt för mina unga körsångare. Det är en fröjd att se hur de knyter an till varandra en sån här dag, och under vår allsång – Guld och gröna skogar – hade de tagit in alla guldsjalarna och viftade ihärdigt med dessa. Det blev en fin optisk effekt. Roligt när de hittar på egna grejer!

Jag ska äta choklad, karameller och så småningom fina jordgubbar. Tack kära körsångare för ännu en fantastisk dag tillsammans!
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

Körfestival del 2 – hajlajtsen

Ibland stannar tiden och man ser saker i ett förklarat ljus, liksom. Det första tillfället på vår resa var på tåget i Danmark på väg till Holstebro. Jag hade tagit med mig en bok, skriven ur ett filosofiskt perspektiv och helt plötsligt var det några rader där som nästan reste sig och stod rakt upp. Till saken hör att jag hade haft svårt att koncentrera mig, för det var så mycket prat och skratt runtomkring och jag kollade in vad mina ungdomar gjorde osv. Men helt plötsligt gick orden rakt in och jag var helkoncentrerad. Orden jag läste handlade om det skrivna ordet kontra det talade ordet. Så här stod det: ”I det egna skrivandet omvandlas också förhållandet till en själv. När man läser sin egen text möter man sin tanke materialiserad och kan förhålla sig till sig själv varigenom ett inre rum utvecklas och förstoras.” Skrivet av Jonna Bornemark… möter man sin tanke materialiserad! Så vackert! Det är ju därför jag tycker det är så roligt att skriva. Fantastiskt!

Nästa ljuvliga ögonblick var i en av våra pauser första dagen. Då var alla ute på skolgården i det vackra vädret och helt plötsligt hörde jag en sång. Det lät från min kör så jag gick lite närmare. Då strosade de omkring och sjöng ”Can´t help falling in love” 2-stämmigt. Det lät så himmelens fint!

Lite senare samma dag skulle vi öva på en av sångerna till konserten och jag gick in i ”vårt” klassrum för att konferera med ungdomarna. Vi kom fram till att vi kunde öva just där och då. Jag tog fram stämgaffeln och vi gick igång. De var så duktiga och konstruktiva och ordnade till det med stämmorna och placeringarna osv. Vilken guld-stund!

2016-05-05 20.22.58

En kyrkvy – fötter som stack ut från läktaren precis ovanför där vi satt.

Nästa grej var spontandansen som blev i kyrkan till vår sista sång på konserten. Verkligen ett feeling-moment! Nästan ett hallelujah-moment.

2016-05-06 12.38.56

Underbart vacker strand vid vår bärnstenssafari

Vi var även på en bärnstens-safari där vi fick lära oss att leta rav, bärnsten, och det var en så vacker dag. Solen sken och det var helt perfekt för en sån aktivitet.

Vi fick en massa små bärnstenar med oss hem och vi fick lära oss massor i ämnet.

Efter 30 år i denna bransch har man hunnit lära känna en hel massa människor och har en hel del minnen att titta tillbaka på genom åren. Körledarträffarna är fantastiska och det blir en väldigt god värme och gemenskap och kamratskap. Både nya och gamla bekantskaper firas och sprider glädje. I dag skulle jag ringt en av mina nya körledar-kompisar men jag är hemma med feber och glömde bort det i dimmorna i förmiddags.

Den sista stilla glädjen är min egen och det handlar om att jag har inte fått ett enda utbrott. En liten detalj såg ut så här: Det var en av kvällarna och mina ungdomar satt på golvet och spelade kort. De var iförda pyjamasar och de hade rysligt roligt. De skrattade så de kiknade. Jag gick iväg och borstade mina tänder. När jag kom tillbaka hade följande hänt: En hade tappat en tand och for upp och råkade trampa på nästas fot. Tandtapperskan hade lugnat sig när jag kom, men den fottrampade hade ont och var jätteledsen. Efter en stund hade även den fottrampade lugnat sig och kortspelet fortsatte. Efter ytterligare en stund kungjorde jag att det var dags att gå o lägga sig. Tydligen var jag lite oklar för de tystnade men fortsatte spela kort. Jag tittade upp bakom min sovsäckskant och påpekade missförståndet: ”Ni har nog missförstått, ni ska gå och lägga er och inte bara var tysta”. Jag såg hur de gapskrattade inbördes – fortfarande knäpptysta – men så reste de sig och gjorde sig klara för natten, också helt knäpptysta, och sen var de knäpptysta hela natten. Maken till lydiga ungdomar får man leta efter.

Körfestival med förfärlig hemresa

I förrgår landade vi hemma i Malmö på Hyllie station. Hyllie Ungdomskör har varit i Danmark, i Holstebro på Norbusangs körfestival. Norbusang står för Nordisk Barn- och Ungdomskör-sång i Norden. Vi har fått uppleva jiddisch sång och dans i workshop, gruppen Klezmofobia med fantastisk ringdans, Kristi Himmelsfärds-sånger av diverse olika danska tonsättare och en otroligt solig bärnstens-safari på vacker strand.

2016-05-05 17.16.33

Finns det inga stolar så löser man det ändå!

2016-05-05 17.16.52

Johanna och Micaela och Linnéa!

Varje dag hade vi workshop och vi hade valt Klezmer-gruppen. Det är jag mycket nöjd med. Jag älskar den musik-genren.

Alla körer erbjöds en möjlighet att sjunga på konsert i en kyrka, dvs två olika kyrkor samt ett köpcentra. Detta hade jag anmält men sen glömt bort, så i fredags förra veckan insåg jag till min förskräckelse att det var anmält. Jag ringde upp min äldsta körflicka och diskuterade med henne och vi enades om 3 sånger som vi kunde framföra. Vi hade 8 minuter till vårt förfogande, så det blev bra med 3 sånger.

När det var dags för konserten, som var tillsammans med 5 andra körer, traskade vi iväg i samlad tropp till kyrkan. När vi kom fram insåg jag att vi gått till fel kyrka. Jag gick till volontärerna och berättade om mitt misstag och de var flexibla och petade in oss i programmet. Jag trodde att vi skulle hamna nånstans i mitten, men tiden gick och kör på kör sjöng sina sånger och vi väntade och väntade. Till sist fick vi komma upp och det blev nog lite kämpigt för mina flickor för energin hade sakta sipprat ur dem. Men vi gjorde vårt bästa och ryckte upp oss och tog tag. Sen blev det så fantastiskt häftigt för vår sista sång, ”Mitt Land”, var det många som kunde bland de andra körerna och de började sjunga med en efter en, och helt plötsligt kom volontärerna dansandes i kyrkgången och drog med sig barnen som satt främst och det blev en helt underbar kyrk-dans. Det var nog meningen att vi skulle gå till fel kyrka!!

2016-05-07 19.20.45

Jakob Lorentzen, kompositör och kyrkomusiker i Holmens kirke i Köpenhamn

2016-05-07 18.27.15

Astrid Thomsen, körledare!

Stora konserten hölls i Musikteatret i Holstebro och där satt alla på scenen i sina grupper och sista sången sjöng alla tillsammans. Det var mäktigt. Jacob Lorentzen ledde sista sången, som han för övrigt skrivit själv och det var så fint, så fint!! Astrid Tomsen ledde vår Workshop-sång ”Du vilde himmel” och Astrid var så fin i sin konserttröja med glittrande noter.

Min grupp har skött sig exemplariskt och det har varit en ren fröjd att resa med dem. I går när vi skulle resa hem gick alla upp i god tid, och tro det eller ej, men rummet var färdigstädat och alla var färdigpackade 2 timmar innan avfärd. Helt magiskt!

Den värsta strapatsen kom på hemresan. Danmark har problem med sina tåg och i förrgår åkte vi sammanlagt på 5 olika tåg och två bussar. Vi hade stora väskor eftersom vi sovit på golvet i ett klassrum och det var en bedrift av kören att tåligt släpa upp och ner med sina väskor, liggunderlag, madrasser och sovsäckar på alla tåg och perronger. Vi blev över 1 timme sena och hettan stod som spön i asfalten. Det var ju inte bara det att det var jobbigt för oss. Dessutom var hela Danmark ute och reste samtidigt som vi, plus 3 andra svenska körer som också skulle hem med samma tåg. De ordnade en buss extra bara för oss så att vi inte skulle missa förbindelserna. Det var gentilt och på bussen fick vi en flaska vatten som blivit sponsrad. Då blir man lite glad. Under loppet av dagen så vande sig alla vid denna väntan. Väntan på att komma åt sin platsreservation, få hjälp med att få upp bagaget på hyllan och komma på plats och sen till sist, att vi bytte platser så alla blev nöjda med var de satt. Fast sen blev det totalt kaos i platserna eftersom vi bytte tåg så mycket och då försvann reservationen. Men alla tog det med jämnmod. En flicka satt ensam ute i tåg-korridoren, nöjd trots allt och nickade till, 1 flicka satt ensam på sitt håll. Resten var uppdelade 2 och 3, och det spelade ingen roll för alla var så trötta och somnade.
2016-05-07 15.40.28En fin körbild blev det. Våra randiga kör-hoodysar är lysande i ett sånt här sammanhang. Det var så enkelt att hitta min kör, det var aldrig någon tvekan om var de befann sig. Min käre make följde med som extra resurs och det är jag så evigt tacksam för. Förutom idén med gruppfotot och tjusig skugga, så var han en fantastisk resurs i att förstå det danska språket..

2016-05-06 12.39.14

Undertecknad är nöjd och glad med vår resa och tackar alla som var med.

Lååång dag

Idag var en sån där dag som man vill ska vara över direkt, liksom. Man och man. Jag ville att den skulle vara över. Jag hade nämligen en begravning på agendan och det var en känslosam sådan. I helgen drömde jag en fruktansvärd mardröm om detta, så det kändes som om allt som kunde gå fel redan gjort det i drömmen. Idag gick allt finemang, till och med begravningsbönen, trots att jag inte hade noter till den. Mässboken var som bortblåst. Jag litade till min kropp och hjärna och det gick som på räls. Den satt i ryggmärgen. Puh. Innan begravningen kände jag en liiten aning av migrän, och jag tänkte att det går nog över. Det gjorde det inte. Efter begravningen intogs medicin, och minnesstunden var fin att få vara med på. Bra balsam för lilla Lotta. Sen var jag slut som soldat.

Men det var det ingen som brydde sig om så det var bara att ta nya tag och planera Juniorkören och Barnkören. Juniorkören skulle ha sammanträde, men jag tyckte att det hann vi inte med, men för säkerhets skull så skrev jag ut dagordningar och hämtade blyertsar och Ballerina-kex och så lade jag dem i sakristian ifall jag skulle lyckas få juniorkören att tycka att vi skulle skippa sammanträdet. DET TYCKTE DE INTE. Suck, jag tog fram papper och pennor o kex och sa att det fick ta max en kvart. De är numera luttrade sammanträdesrävar och var föredömligt snabba. Sen kunde vi kasta oss över våra sånger som skulle övas inför vårkonserten.

Barnkören kom och vi övade lite tillsammans och sen fortsatte barnkören själv till klockan sex. Det gick som på räls och de sjöng fint.

Sen bar det hemåt och snälla maken hade gjort sallad till mig att inmundiga, 20150721_104554nästan på stående fot. Sen bar det av på yoga-pass. Det gick finemang, trots sent matintag. Och sen när jag kom hem bar det av ut med hunden på kvälls-rundan, vilken blev en tur med cykel. Koltrastarna sjöng och solnedgången var ljuvligt vacker. Sen fick jag lite kvällsmat igen, och lite te. Lite mail är skickade och hunden är lekt med. Nu är jag trött.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.