Idag fick jag äntligen spelat min brännboll. Träffade jag bollen? Nä. Inte förrän matchen var slut, och då slog jag långt över buskarna. Typiskt. I alla fall så hade jag grymt kul med Juniorkören. Solen sken och det var varmt och skönt, och efteråt åt vi glass på gården. Så himmelens roligt! Egentligen brukar vi alltid spela brännboll med alla föräldrar och syskon efter vår konsert men de senaste åren har det varit riktigt kallt och regnigt så jag har inte trott att det skulle vara möjligt nu. Men idag gick vi iväg till lilla parken. Nu har jag liksom lugn i min själ, när jag fått en liten dos brännboll.
I går, måndag, var jag störttrött, och funderade lite grann över hur i allsin dar det skulle gå med Hyllie Gospels körövning på kvällen. Jag somnade som en liten sten vid 16-tiden och vaknade glad och pigg i lagom tid för att hinna äta och duscha. Körövningen gick sen som en dans. Sången klingade och ögonen glittrade lite extra. En ljuvlig kväll!
Idag har jag ringt en massa samtal och flyttat lite papper. Och så har jag ätit glass, både med Juniorkören och Barnkören. Vi brukar alltid sluta terminen med konserten, men förra året saknade jag utvärderingen av konserten tillsammans med barnen, så i år hade vi en avslutningsgång. Och för första gången har jag vågat säga till barnen vilka som ska gå vidare till nästa kör (till Ungdomskören eller Juniorkören) och vilka som kommer upp till kören (från Barnkören till Juniorkören). Tidigare har jag tyckt det varit lite läskigt att säga hur det ska bli till hösten. Jag vet inte riktigt varför, men idag pratade vi klart och redigt om det. Och det var ju inte svårt alls. Ibland är man sitt eget spöke. Och känslan blir stor när man lyckas förpassa sitt spöke till ett ingenting. Jag är rejält nöjd med lilla Lotta.
Imorgon är det onsdag och planering och verksamhetsplan och orgelelev står på agendan.
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.