Leverpastej och whiskey och Barbro


Ibland slumpar sig livet så förunderligt bra. Kollegan var sjuk idag så jag fick rycka in på två begravningar. På den första var det en tjej som skulle sjunga solo och vi övade lite innan. Sångerna gick som en dans och där fanns en förunderlig tillit. Märklig känsla.

Nästa begravning hade ingen solist alls, men det var min förra granne som skulle jordfästas. Vi var grannar i 14 år och jag fick låna vitpeppar och socker och sirap, eller vad det nu var som jag saknade. Jag gick alltid till henne och bad om hjälp så fort jag behövde något, och hon blev så glad när jag kom och ringde på. Min hund Ross var mycket nöjd när vi gick dit, han brukade få leverpastej. Inte alltid men ett par gånger blev jag bjuden på whiskey. Det var så trivsamt med denna grannkontakt. Jag var så otroligt glad idag att jag fick spela på hennes begravning, det kändes som om det var meningen. För ett par veckor sen var vi och hälsade på henne på hospice. Så sorgligt när livet ebbar ut, inte särskilt sakta utan ganska fort.

2016-04-02 19.16.13På kvällen satt vi hemma och åt kvällsmat och tittade på tv och helt plötsligt var det ett program om Barbro Hörberg. Vi lyssnade mycket på henne hemma när jag var barn. Pappa hade köpt hennes LP ”Gamla älskade barn”. Jag älskade denna skiva, och gör fortfarande. Där är en alldeles speciell karaktär i hennes sånger, och jag blir så berörd av hennes röst och tårarna börjar rinna så fort hon sjunger, och så även idag. Barbro Hörbergs sånger passade alldeles utmärkt till dagens sinnesstämning med leverpastej-minnena. Jag fick hjälp att gråta av mig.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.