Stadens scener och Gösta och Kisen

14265099_10154009160554372_1960412095178902384_n

På Malmö Live i Kongressavdelningen

2016-09-24-14-55-20

På Moriskan, i stora salongen

Inom loppet av ett par veckor har min Juniorkör sjungit både på Malmö live – för en 1000-hövdad publik, samt på Moriskan i Folkets Park – för kanske 250 i publiken. Det är lajbans. Snacka om rivstart på terminen. Nu är det betydligt lugnare ett tag… om man nu kan kalla en övernattning i kyrkan med alla tre körerna för lugnare. Det är i alla fall i vanliga kyrkan och inte ute på stan.

Just nu är det måndagskväll och jag sitter och samlar mig inför sänggåendet. En förarglig snuva ligger och trycker bakom pannbenet, och det är såklart synnerligen olägligt. Jag ska åka till Tyskland i övermorgon och vandra i Luther´s fotspår. Då kan man ju inte vara sjuk när man ska sitta i en buss hela dagarna. Men jag häller i mig D-vitamin för fulla muggar. Hoppas det hjälper.

I lördags hade vi vår barnkörfestival i Folkets Park och ”In kommer Gösta”. Gösta är körledare från Lund och dessutom med i vår styrelse för UNGiKÖR/Syd. Han hade dragspelet på ryggen och jag blev så glad att han kom. Han tänkte hjälpa oss lite grann. Gissa om det var välkommen hjälp! Först sa han: ”Ska jag spela när de går in?” Jaaa, sa jag! Så tog han sitt dragspel och ställde sig bredvid bronsstatyn i hallen och spelade medan alla barn och föräldrar och körledare traskade in i stora salongen. 2016-09-24-09-00-04Vilken start på vår Barnkördag! Sen hjälpte Gösta min make i bistron med att dela äpplen och bananer och fixa lunch och drickor. Helt plötsligt när jag kom ut i köket så stod Gösta bakom bardisken och spelade med bartenderns moddlare 2016-09-24-11-26-58på de rostfria bunkarna som stod uppallade på pappersmuggar – för att klinga bättre. Sen när de ändå var i farten (Gösta och min make Lars) praktiserade de lite övertonssång också (Lars har ofta varit på Göstas sångevenemang och övat just övertonssång och Lars har blivit riktigt slängd i just denna konstart). Sen hjälptes de åt hela dagen och de spred en så makalöst god stämning och ett välbehag av sällan skådat slag. Helt fantastiskt!!

När vi kom hem fick vi en liten chock. Ytterdörren stod på vid gavel, och när vi körde in på uppfarten såg vi hur katten stack in genom dörren som ett litet svart streck. Hunden var inne hos grannen och hade som väl var inte kunnat rymma. Vi gick in i huset och kollade runt, men saknade ingenting. Jag bar upp katten och kände att han var alldeles kall. Han hade varit ute en god stund. Jag insåg att vår Kise hade öppnat dörren helt själv och börjat ge sig ut på äventyr. Nu kom han tack och lov inte så långt, bara ett par meter utanför ytterdörren – han är en försiktig general, vår kise. Nu har vi bytt lås och sett till att dörren inte går att öppna inifrån av liten Kise.

Idag har jag städat och tvättat och spelat in ljudfiler och övat extra med Ungdomskören, samt övat extra med en körsångare från Hyllie Gospel.

Tack för idag, tack för en underbar, vanlig dag.

 

I samspelet händer det

2016-09-21-12-07-15

Min harpa som vilade i mitt knä

Idag hade vi musikermöte inne i stan, i centrala Malmö. Precis innan mötet var det lunchmusik i S:t Petri och deras organist bjöd in oss musiker att medverka med vad vi ville. Jag ville spela nyckelharpa och det ville kollegan i grannkyrkan också, så vi enades om en brudmarsch med komp och övade var och en på sitt håll. Vi träffades idag precis innan lunch och drog igenom stycket och redan då blev jag lycklig. Det klingade så makalöst fint under valven.2016-09-21-12-07-11-1 Först spelade vi själva på våra harpor och sen när CA kom med på lilla tramporgeln blev min lycka i det närmaste total. Stråken dansade och solen sken lite extra och lade sitt guldskimmer i rummet. Till och med tonerna på den grövsta strängen, som jag har så svårt för, blev till en baggis. Stråken producerade helt plötsligt djupa fina toner. Det var alldeles underbart att få spela tillsammans!

Efter mötet med mina musikerkolleger körde jag tillbaka till Hyllie och min kyrka. Det var dags för mina orgelelever. Jag plockade fram Bach´s fuga i g-moll som vi skulle jobba med. Men först kom G som är 8 år och jobbar i en annan bok. Vi började med att sjunga favvis-låten för mormor som också var med. Sen tog vi tag i dagens läxa. Då kommer nästa samspels-glädje: Jag började sjunga igenom stycket, jag sjöng melodin. När jag sjungit första takten så spelar han denna, och sen spelade han kanon med mig hela sången. Dvs han kunde både lyssna och samtidigt spela sin stämma. Så fantastiskt bra. Sen försökte han spela kanon med sig själv men det blev lite mycket. Då upptäckte vi att stycket var noterat som en liten kanon, så då övergick vi till att läsa noter en stund. Men sen blev det trist och då satte vi en rundgång till stycket i stället. Det blev genast lite fräckt och grabben spelade om och om igen.

Sen kom min 15-åriga elev som bara spelar på gehör och lyssnar sig igenom alla möjliga Bach-stycken. Just nu är det alltså G-moll-fugan. Så himla roligt att öva och göra kombinationer och kring-moment. Vi övade att blunda och spela, och slappna av i armen och spela, att dela upp figurer, vi hittade huvud-teman… Och så repeterade vi lite gamla grejer. Ibland glömmer jag att repetition är kunskapens moder… fast jag glömmer det inte för egen del, utan mest när det gäller mina elever. Det är så viktigt att spela igenom det vi gjort tidigare.

2016-09-21-19-33-20

Strandvy från kvällsrundan.

Glädjen jag finner i samspel, med barn, vuxna eller ungdomar – oavsett på vilken nivå det vara månde – är så ljuvlig. Då dansar min själ.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

Dagen efter mässan

2016-09-18-14-38-46

Sopranernas kåpor

2016-09-18-14-38-43

Basarnas kåpor

2016-09-18-14-38-37

Tenorernas kåpor

2016-09-18-14-38-29

Lite altars kåpor

2016-09-18-14-38-24

Fler alt-kåpor

Att fira gospelmässa innebär en del mer eller mindre svåra umbäranden. Jag åt lunch kl 12 och sen var jag i kyrkan och förberedde; flyttade stolarna framför orgeln, tog fram bröd ur frysen, preppade agendor till musikerna, tog fram alla körkåpor till mina körsångare och hängde ut dem i prydliga rader , övade igenom min uppvärmnings-dans… letade efter en lapp som jag förlagt… satte på kaffe. Allt detta är väl inte så märkvärdigt. Musikerna kom halv fyra och vi gick igenom låtarna. Sen kom kören och vi repade intensivt till halv sex då alla fick mackor o kaffe o te (repan gick så fantastiskt bra så jag blev nästan helt orolig för hur det skulle gå på själva mässan, men det gick super där också)! Jag åt också en gluten-fri bulle som blir som två mackor.

Under mässan står vi upp nästan hela tiden, precis som under repet. Jag vet inte hur många tusen steg jag går under en gospelmässe-dag. Måste kolla det nästa gång. Till råga på allt hade jag mina nyaste brallor, vilka är väldigt låga i livet och de kasade ner… under instiftelseorden kunde jag dra mig tillbaka och hasa upp kåpan och dra upp brallorna, sen satt de på plats.

I alla fall, när jag plockat undan allt, och gett mig iväg tog det ytterligare 40 minuter innan jag kom hem (till Beddingestrand). Väl där gav jag mig ut på strandängen med hunden. Mina ben var så stela så jag kände mig som Bambi som stapplade på isen. Jag hade så ont i kroppen, i ben och rygg och hela sätes-området. I takt med att jag fick mat i mig kände jag sen hur det onda försvann och kroppen började läka. Jag undrar om körsångarna också får ont i ryggen? De står upp nästan hela tiden.

Idag har jag sovit massor och jag börjar känna mig som en mänska igen. Vet inte riktigt vad jag ska göra för att inte få så ont. Kanske ta några mackor innan musiker och kör kommer?

Mässorna är helt fantastiska och jag vill aldrig i livet vara utan dessa. Men det vore trivsamt att inte bli helt utschasad i kroppen efteråt. Och varför kommer jag aldrig ihåg att ta foton på kör och musiker osv?! Det känns som om alla andra tar så flashiga bilder på sina körer och lägger upp så snyggt, men jag glömmer det jämt.

Idag har jag strukit och tvättat och sovit och traskat med hunden. Det är bra med ledig måndag!

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

Veckans vackra ögonblick

Det började redan i tisdags; jag var ute med hunden och kom in på vår gata och ser hur en pappa är på väg med sin dotter i cykelsitsen. De står utanför huset och gör sig klara och den unga mamman står i dörren och ler och vinkar. Så vackert.

Senare samma dag är det grannens tur; maken – fast dessa är i 70-årsåldern – ska iväg med sin cykel och hustrun står i dörren och vinkar. De ler och det är så vackert.

I torsdags körde jag på Amiralsgatan i Malmö och väntade vid ett övergångsställe. Där gick en mormor och mamma med en barnvagn. Jag är helt bombis på att det var en mormor och mamma för de hade exakt samma profil och de utstrålade ett sånt lugn och glädje. De var så vackra där de promenerade med sitt barn/barnbarn i vagnen.

Senare samma dag hade jag körövning med min Ungdomskör. En femtonåring mitt-i -målbrottet stod pall för utmaningen. Han stannade kvar i kören och lät sin röst klinga och den bar och det vackra var när killens storasyster hörde hur fint det lät och flickan log. Så vackert!

Det sista jag vill ta med i denna vackra-betraktelse är det som hände framåt slutet på Hyllie Gospels körövning. Det vill säga, det hände inget egentligen, men helt plötsligt ser jag ett litet huvud sticka upp bland de övriga, och huvudet tillhörde vår nya körsångares bebis. Den lilla pojken brukar hålla sig i vagnen, men helt plötsligt satt han i famnen på Lasse Bas, och där satt han och såg väldigt nöjd ut. Jag tror det är första gången jag ser en karl gulla med en av körens ungar. Fast han gullade inte egentligen, utan bara höll honom i famnen och där var pojken liksom parkerad, och de var väldigt nöjda båda två.

20150829_101626Nu har jag delat med mig av mina guldögonblick. De var faktiskt lite fler, men det är dessa där tiden liksom stannat ett ögonblick och fastnat i mitt hjärta. Nu ska jag fortsätta fira min lördag. Salve och Pax.

 

”Jag visslar inåt…”

… lät Samuel, 9 år, förtälja. Sen tänkte han en stund och sa att han gäspade inåt också. Jag undrade om det inte var lite jobbigt att vissla inåt, och det höll han med om.

Igår skulle Juniorkören sjunga på Malmö Live på en öppningskonferens för en ekonomiskt sinnad yrkesgrupp. 14264143_10154009100099372_165268092005515904_nVi sjöng tillsammans med 2 andra körer och 3 solister i åldrarna 9-14 år. Det var så otroligt roligt. Hela auditoriet reste sig upp efter halva första versen och sen stod de hela tiden och klappade i takt.Vilken upplevelse! Jag spelade piano och en basist briljerade med sitt spel. Så fantastiskt roligt!! Barnen studsade när vi gick till bilen och sjöng i högan sky på vägen hem.

14265099_10154009160554372_1960412095178902384_n

Genrep med produktionsfolk som berättar hur de ska gå och stå och Maria och Elin som ledde båda två. Den ena dirigerade solisterna och den andra ledde kören.

Det hela krävde lång planering. Först att fråga chefen om jag fick begravningsfritt så jag kunde använda hela fredagen åt detta äventyr. Sen att samköra hämtning och lämning av barnen tillsammans med de föräldrar som kunde hämta och lämna – ett digert planeringsarbete, kan jag säga. Men vi fick ihop det tack vare föräldrarnas goda vilja och lite cool-het, då en del detaljer inte blev klara förrän samma förmiddag. Dessutom gjorde jag besök på två skolor för att kolla med läraren om jag fick låna deras elever till vårt event. Det är ju så otroligt roligt att komma ut och träffa dessa lärare och bli mött med så mycket glädje och positivitet. Jag fick låna vår församlingsbuss så jag själv kunde köra 5 barn. Sen var det så häftigt att köra runt och hämta mina juveler och se hur hela kedjan fungerade. De stod och väntade där vi avtalat. Utom en tjej. Jag undrar varför hon inte kom. Jag har inte fått veta. Tänk så mycket roligt hon gick miste om :-( Jag måste fråga när jag träffar henne.

Visst har det varit mycket jobb, men jag har fått lära mig en ny, bra låt, jag har fått kontakt med barnens lärare – som log och sa, nästa gång kan du maila :-D – och barnen har fått sjunga tillsammans med andra och samtidigt känna sig professionella. I pausen lekte de gömme och energin bubblade och det var ljuvligt att se dem. Dessutom har jag fått samarbeta – samarbete som gav glädje och inspiration – med så duktiga körledare, Maria Kellström och Elin Isaksson – båda två från Maria Voice Studio, www.mariavoicestudio.se . Maria frågade om vi ville vara med så det är tack vare Maria vi fick detta uppdrag och det är Maria som dragit den tyngsta biten med att släpa dit piano och hålla i alla trådar.

På vägen hem när vi lämnat av de andra barnen var det bara Samuel och jag igen i bilen och vi diskuterade lite mera vissling och gäspning. Observant kille som funderar på hur det fungerar. Stort att få ta del av en 9-årings funderingar.

Långt dygn

Mitt vakna dygn började kl 02 ungefär. Jag vaknade av en skräll. Jag for yrvaket upp för att kolla vad som hänt och stapplade genom kök och tvättstuga utan synbara resultat, och till slut fann jag inne i badrummet att pump-tvålen med fat hade ramlat i golvet, samtidigt som jag såg en stackars harkrank i dödsryckningar. Alltså var det katten som varit på jakt och därigenom vält ner tvålen. Sen var det stört omöjligt att somna. Tankarna for kors och tvärs i skallen. Vid fyra-tiden tog jag en kort tur med hunden, 2016-09-02 05.06.24och vid sex-tiden ytterligare en. Jag försökte göra lite yoga, men det gick uruselt. Jag fixade frukost och gjorde mig klar att sticka till jobbet. Maken väcktes med en kopp kaffe innan jag stack iväg vid 8-tiden.

Väl på jobbet tog jag fram bröd ur frysen – vilket ändå inte var färdigtinat när mina körsångare skulle äta :( – och sen plockade jag fram de körkåpor som skulle användas. Kören kom vid nio och vi övade på. Tänk, inte en enda alt var med. Det stressade mig enormt, och det var det som malde runt i mitt huvud hela natten. Nu har jag valt att se det som ett synnerligen olyckligt tillfälle eftersom det alltid är folk med i vanliga fall. Alla så kallade ”säkra kort” var bortresta. Men vad gjorde väl det?  Tre av mina fantastiska sopraner gjorde dagens insats och tog altstämman. Snacka om begåvade körsångare!!!!

Kören sjöng så fint, så fint, en riktig guld-mässa blev det. Vår nya diakon Kerstin välkomnades i mässan och vi hade så lysande väl valda sånger för just välkomnande av ny diakon. Häftigt när det sammanfaller så. Kyrkkaffet avnjöts i trevlig samvaro och sen samlade jag in alla mina prylar som alltid är spridda över hela huset. Märkligt hur det kan bli.

När jag kom hem tog jag en låååång runda med hunden. Så himmelens skönt. Det småregnade lite grann och var alldeles stilla. Sen somnade jag.

Kvällen har gått i stillhetens tecken. Jag cyklade med hunden och inte en kotte var ute i hällregnet. Jag gick in till grannen vars mor varit i kyrkan, men jag hann aldrig säga hej till henne där, så det kändes gott att gå dit. Nu hade visserligen mamman åkt hem till Småland, men jag fick framfört mina hälsningar.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.