Dagen efter mässan


2016-09-18-14-38-46
Sopranernas kåpor
2016-09-18-14-38-43
Basarnas kåpor
2016-09-18-14-38-37
Tenorernas kåpor
2016-09-18-14-38-29
Lite altars kåpor
2016-09-18-14-38-24
Fler alt-kåpor

Att fira gospelmässa innebär en del mer eller mindre svåra umbäranden. Jag åt lunch kl 12 och sen var jag i kyrkan och förberedde; flyttade stolarna framför orgeln, tog fram bröd ur frysen, preppade agendor till musikerna, tog fram alla körkåpor till mina körsångare och hängde ut dem i prydliga rader , övade igenom min uppvärmnings-dans… letade efter en lapp som jag förlagt… satte på kaffe. Allt detta är väl inte så märkvärdigt. Musikerna kom halv fyra och vi gick igenom låtarna. Sen kom kören och vi repade intensivt till halv sex då alla fick mackor o kaffe o te (repan gick så fantastiskt bra så jag blev nästan helt orolig för hur det skulle gå på själva mässan, men det gick super där också)! Jag åt också en gluten-fri bulle som blir som två mackor.

Under mässan står vi upp nästan hela tiden, precis som under repet. Jag vet inte hur många tusen steg jag går under en gospelmässe-dag. Måste kolla det nästa gång. Till råga på allt hade jag mina nyaste brallor, vilka är väldigt låga i livet och de kasade ner… under instiftelseorden kunde jag dra mig tillbaka och hasa upp kåpan och dra upp brallorna, sen satt de på plats.

I alla fall, när jag plockat undan allt, och gett mig iväg tog det ytterligare 40 minuter innan jag kom hem (till Beddingestrand). Väl där gav jag mig ut på strandängen med hunden. Mina ben var så stela så jag kände mig som Bambi som stapplade på isen. Jag hade så ont i kroppen, i ben och rygg och hela sätes-området. I takt med att jag fick mat i mig kände jag sen hur det onda försvann och kroppen började läka. Jag undrar om körsångarna också får ont i ryggen? De står upp nästan hela tiden.

Idag har jag sovit massor och jag börjar känna mig som en mänska igen. Vet inte riktigt vad jag ska göra för att inte få så ont. Kanske ta några mackor innan musiker och kör kommer?

Mässorna är helt fantastiska och jag vill aldrig i livet vara utan dessa. Men det vore trivsamt att inte bli helt utschasad i kroppen efteråt. Och varför kommer jag aldrig ihåg att ta foton på kör och musiker osv?! Det känns som om alla andra tar så flashiga bilder på sina körer och lägger upp så snyggt, men jag glömmer det jämt.

Idag har jag strukit och tvättat och sovit och traskat med hunden. Det är bra med ledig måndag!

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.