I samspelet händer det


2016-09-21-12-07-15
Min harpa som vilade i mitt knä

Idag hade vi musikermöte inne i stan, i centrala Malmö. Precis innan mötet var det lunchmusik i S:t Petri och deras organist bjöd in oss musiker att medverka med vad vi ville. Jag ville spela nyckelharpa och det ville kollegan i grannkyrkan också, så vi enades om en brudmarsch med komp och övade var och en på sitt håll. Vi träffades idag precis innan lunch och drog igenom stycket och redan då blev jag lycklig. Det klingade så makalöst fint under valven.2016-09-21-12-07-11-1 Först spelade vi själva på våra harpor och sen när CA kom med på lilla tramporgeln blev min lycka i det närmaste total. Stråken dansade och solen sken lite extra och lade sitt guldskimmer i rummet. Till och med tonerna på den grövsta strängen, som jag har så svårt för, blev till en baggis. Stråken producerade helt plötsligt djupa fina toner. Det var alldeles underbart att få spela tillsammans!

Efter mötet med mina musikerkolleger körde jag tillbaka till Hyllie och min kyrka. Det var dags för mina orgelelever. Jag plockade fram Bach´s fuga i g-moll som vi skulle jobba med. Men först kom G som är 8 år och jobbar i en annan bok. Vi började med att sjunga favvis-låten för mormor som också var med. Sen tog vi tag i dagens läxa. Då kommer nästa samspels-glädje: Jag började sjunga igenom stycket, jag sjöng melodin. När jag sjungit första takten så spelar han denna, och sen spelade han kanon med mig hela sången. Dvs han kunde både lyssna och samtidigt spela sin stämma. Så fantastiskt bra. Sen försökte han spela kanon med sig själv men det blev lite mycket. Då upptäckte vi att stycket var noterat som en liten kanon, så då övergick vi till att läsa noter en stund. Men sen blev det trist och då satte vi en rundgång till stycket i stället. Det blev genast lite fräckt och grabben spelade om och om igen.

Sen kom min 15-åriga elev som bara spelar på gehör och lyssnar sig igenom alla möjliga Bach-stycken. Just nu är det alltså G-moll-fugan. Så himla roligt att öva och göra kombinationer och kring-moment. Vi övade att blunda och spela, och slappna av i armen och spela, att dela upp figurer, vi hittade huvud-teman… Och så repeterade vi lite gamla grejer. Ibland glömmer jag att repetition är kunskapens moder… fast jag glömmer det inte för egen del, utan mest när det gäller mina elever. Det är så viktigt att spela igenom det vi gjort tidigare.

2016-09-21-19-33-20
Strandvy från kvällsrundan.

Glädjen jag finner i samspel, med barn, vuxna eller ungdomar – oavsett på vilken nivå det vara månde – är så ljuvlig. Då dansar min själ.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.