Ta en minut – jag tog en minut


Idag var det lite kämpigt. Jag vaknade redan kl 03.37 och sen kunde jag inte somna om, trots att jag försökte. Halv sex gick jag upp och scrollade i datorn. När det dagades gick jag ut med hunden och förundrades över det häftiga i en gryning.Sen har det varit en ganska dyster dag. En sån där dag då jag tvivlat på min förmåga och känt mig allmänt vissen.

Vi hälsade på pappa i Sjöbo, och jag var rejält trött och ganska butter, tror jag. När vi ätit lunch och handlat tillsammans skulle vi köra hem, tänkte jag. Men då skulle maken och pappa fixa med pappas cykel och lampor och däck osv. Jag var ganska stressad och på väg att kläcka ur mig något otrevligt om att jag ville åka, men jag insåg att det inte var läge. Jag tog med mig hunden och gick in i ”stora-rummet” hos pappa. Där inne luktar det mamma och pappa och det är en alldeles speciell känsla och en mycket positiv lukt. Jag gick raka vägen till canapén, en grön i sammet som alltid har funnits där. Jag lade mig i canapén och hunden rullade ihop sig i mina knäveck. När jag lade armen över mina ögon såg jag mammas blick för mitt inre (mamma dog för 2 år sen). Mamma log och sa: ”Mår du bättre nu?” och så somnade jag. När jag vaknade var lilla Lotta i balans igen. Mamma var med mig i sömnen och jag blev återställd.

Sist mamma sa så där var för 2-3 år sen. Vi var hemma hos mamma och pappa och jag var så irriterad så jag höll på att spricka – jag minns inte på vad. Efter ett tag tog jag hunden och sa att han behövde ut, och så gick vi. Min make berättade sen, att när vi gått iväg så sa mamma: ”Lotta mår inte bra”. Jag gick med hunden i lilla skogen där hemma och när vi traskat runt hela så gick vi tillbaka. Under promenaden hade jag lyckats samla mig och kände mig lugnare. När vi kom tillbaka tittade mamma på mig och sa: ”Mår du bättre nu?” och så log hon. Och nu minns jag att jag var så irriterad för att mamma var snurrig. Hon och pappa bråkade och mamma var dement så det var ingen lätt diskussion. Pappa blev grymt irriterad och jag hade så svårt att hantera detta. Men TROTS mammas förvirring så var hon fullkomligt klar över mitt sinnestillstånd. Jag minns att jag blev så förvånad, att mitt i det förvirrade kom en glasklar mamma fram. Det var helt fantastiskt.

Idag tog jag en minut.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.