Vadan och varthän? Varför kliver jag upp idag?
Hur gör man när intentionen är god men allt bara blir fel? Hur ändrar man sina banor och bryter/byter tråk-mönster?
Går i terapi? Har jag gjort, i flera år och har insett att det är ett livsprojekt att bringa Lottas skuta på rätt köl… eller behålla henne flytande. Just nu gungar det betänkligt.
Går på yoga? Det gör jag varannan/var tredje dag.
Äter rätt? Det gör jag hela tiden. Rätt mycket samt mycket rätt.
Sover bra? Nja.
Sitter vid orgeln och spelar Bach och koraler? Hm. Gör jag bara ibland. Det vill jag absolut göra mer.
Går promenader? Det gör jag hela tiden.
Mitt humör pendlar från det mörkaste mörka till en strimma tillförsikt för att sedan dimpa ner i det mörkaste mörka igen. Ur djupen ropar jag till dig. I sanning. Det går inte särskilt bra. … det går nog bra att ropa, men jag får inte så många svar. Famlar i mina dimmor. Helt plötsligt tror jag att jag är på rätt köl, men så dråsar jag i asfalten igen med besked. Pang, bara.
Jag får väl kravla runt där nere i mitt elände och se om jag hittar nån stig. Ett grässtrå kanske.
Ja, jag vet, jag har en underbar familj och goda vänner som hjälper mig bara jag ber om det. Ändå vet jag ingen råd. Visst jag hör allt positivt och ser allt fint, men mina ögon är grumliga.
Gå i ide? En god idé, men det går inte. Ledig helg? Ja… det går inte heller så bra. Jag har svårt att koppla av.
Spela nyckelharpa. Ja, det kan jag göra och bli lite lycklig… eller fortsätta försöka vara lycklig. Kanske att Moll-älvan börjar dansa igen. Lycka är ett ställningstagande. Jag har allt och egentligen ingen anledning till gnäll. Jag är lyckligt ledsen… eller ledset lycklig. Ledset lycklig är en bra definition.
Jag är trött, helt enkelt. Lite otajmat att vara trött redan innan advent. Gud, giv mig styrka. Amen.