”I en värld som ropar, ropar efter ljus”

Ikväll hade jag sista repan innan jullovet med Juniorkören. Det var drygt halva skaran som uppenbarade sig, vilket inte förvånade mig nämnvärt. Jullovat har ju nästan börjat och det var en alldeles ödslig känsla att traska omkring ensam på jobbet och invänta de små liven. Men de rasade in en efter en och kyrkan fylldes med liv och glada skratt. Först sjöng vi de sånger från lucia-tåget som kan passa till julafton. Sen gick vi iväg för att fika och diskutera Lucia-tåget – vad som gick bra och vad som kan förbättras. Bara för att det var sista gången slog jag på stort, de fick 3 hela kex var, 1 av var sort och de startade glatt en kex-provning med tydliga uttalade omdömen.

Efter avslutad kexprovning med Luciatågsutvärdering gick vi in i kyrkan igen för sista önske-kvarten som blev en halvtimme. De önskade hejvilt och jag fick respit att galoppera upp på mitt arbetsrum för att hämta en del sånger. De tog tid – 2.38 minuter tog det för mig att leta igenom 3 pärmar och springa fram och tillbaka. Vi sjöng på för fullt, lite poplåtar önskades, och sen kom de med några önskemål som helt slog mig med storm. De önskade Monica Anderssons två sånger; ”Om du vänder dig mot ljuset”, samt ”Du föddes inte in i denna världen tom”. Dessa sånger hann jag inte hämta, den första kunde jag utantill, visste jag helt säkert och den andra sa jag att den kan jag minsann inte. Men så kunde jag inte låta bli att prova, för jag vet ju hur den går, och minsann om jag inte inom ett par minuter hade lyckats mejsla fram sången ur min hjärnas många vindlingar. Alla barnen stod med mig vid flygeln och de kom bakom för att kunna se texten och så sjöng vi. Vi sjöng och sjöng och de hittade sina stämmor efterhand och sången bar. Sången bar och blev starkare och starkare. De sista orden, ”i en värld som ropar, ropar efter ljus” – smärtsamt aktuella idag – blev som en stor bön som bar oss ut i decemberkvällen, och den finns kvar inom mig. Nästa termin ska vi sjunga dessa sånger igen. Jag längtar redan.

Tack för idag, tack för en underbar, vanlig dag.2016-12-05-23-42-41

Andra sidan

2016-12-15-23-08-04

Skyline från kvällsrundan häromdagen, Hyllie vattentorn med Emporia bredvid

2016-12-15-23-17-11

Detalj i ett staket.

Så här i post-lucia/konserttid har jag landat i lugnet och stillheten och sömnen. Jag har sovit och sovit och haft det allmänt lugnt och skönt. Det är fantastiskt. Jag är helt förundrad över att jag hållit mig frisk hela hösten. Jag har gått långa rundor med hunden och ätit massor och gjort min yoga flitigt. Just nu går jag mest runt och studerar allt fint jag ser överallt.

På jobbet går all tid åt till att redovisa Tysklands-resan med Ungdomskören samt att stoppa alla papper och noter på plats. Det är ett digert arbete, och högen synes orubblig, men ”Blott ett blad, ett pappersark i sänder…” så är det snart klart. Skam den som ger sig.

2016-12-15-23-13-47

Detalj från kvällsrunda med hunden – trädgårdsdekoration.

Jag är nog lite trött, allt. Men jag har ju tid att vara trött så det är finemang. Tror faktiskt att min kropp är upptagen med att bygga muskler och då blir man trött. Tror jag. Jag väljer att tro att det är så.

Jag står ofta och spelar nyckelharpa eller tvärflöjt och tittar i spegeln när jag spelar och just nu är jag lite nördig och ser bara mina nya ränder i underarmarna – jag har tränat så mycket att den stora skulptörens arbete börjar synas och mina muskler framträder allt mer. Det är så vansinnigt roligt!!!! Jag har ALDRIG haft muskulösa armar, de har bara varit slät hud, så jag formligen njuter av varje liten ny rand.

2016-12-17-14-31-12

Trasiga stenpiren.

Jag har kommit ut på andra sidan andra-tredje advent med hälsa och glädje i behåll. Stressen har lyst med sin frånvaro och jag är så nöjd!

Just idag är det söndag och stiltje på hög nivå. Jag har löst otaliga korsord hela förmiddagen och nu är det dags för en lunch-tur med hunden. Tror det får bli till trasiga stenpiren.

Och kanske blir det en julkonsert i kväll. Vem vet?

 

”Låt intet mörker hindra dig från att söka ljuset”

2016-12-02-08-15-07

Soluppgång över våtmarkerna.

2016-12-02-13-53-06-hdr

En otroligt vacker vy på väg till stranden.

2016-12-02-08-27-15

Härbärget har en småtam räv som kommer varje dag för lite frukost.

Årets luciaturné till Tyskland med Hyllie Ungdomskör är lyckligt i hamn och jag har nu sovit färdigt. Hela resan hade vi helt fantastiskt väder. Många är åren då det blåst och stormat och snöat och regnat och varit riktigt eländigt, men i år var det tre otroligt vackra dagar. soluppgången till vänster kunde skådas när vi körde över ängen de sista hundra meterna till Herberge Herzenburg.  Naturupplevelserna har varit ovanligt många i år och tack vare det vackra vädret såg vi otroligt mycket mer av Prerow än tidigare. Vi företog en utflykt in till byn för en promenad till stranden. Det var otroligt vackert, Prerow är en riktig semesterort i norra Tyskland alldeles vid kusten och stranden är milslång och jättefin. Vi gick ut på en lång lång brygga och det var stört-kallt. Blåsigt och klart och soligt men jättekallt.

Vi fick även se en räv på mycket nära håll. Redan när vi kom på morgonen och höll på att packa ur bilarna kom Frau Fuchs och inspekterade de nya gästerna. Hon stod på lite avstånd och tittade nyfiket, sen slank hon runt hörnet och satte sig utanför fönstret för att vänta på sin frukost. Frau Christa matade henne med korv.

15267581_1151881944887834_2862713446078205627_n

Hyllie Ungdomskör i Prerow Seemanskirche i lördags. Foto: Ingela Högborg

Liksom tidigare år har vi gått lucia på sjukhem och i kyrkor. 4 konserter och 1 gudstjänst har vi medverkat i. Som vanligt har gruppen skött sig utmärkt och lyft sig flera nivåer. Det är lika roligt varje gång. Stora kyrkan i Prerow var extra-extra fullsatt på lördagskvällen och det blev allt lite magiskt när de 4 nya,svåra sångerna sattes helt perfekt av kören. Bäst när det gäller!

15319316_1151882011554494_2623208334984983966_n

Luciasång ute vid brasan av HUK, Hyllie UngdomsKör

2016-12-03-19-20-32

Glühwein-servering och kulörta lyktor.

Och precis som tidigare år så gick vi ut för att sjunga vid brasan.  Det var lite komiskt i år för när vi kom traskande där i mörkret fick vi se en brandman framför oss som sprang i full karriär med en skottkärra framför sig. Han hade inte hunnit få igång brasan så han fick väldigt bråttom när han såg oss komma och han hade fullt med reflexer i sin mundering så han syntes väldigt tydligt där han sprang. Vi går alltid ut först ur kyrkan och sen går hela församlingen med till brasan och där finns ett stånd med kulörta lyktor och så serveras glühwein till alla och det är allmänt gemytligt.

 

 

 

2016-12-02-10-48-00Sen har vi såklart haft allt det vanliga också, ljus-fixande och lucia-linne-strykande av våra fantastiska körmammor, supermammorna Helene och Ingela. De är i en alldeles särskild klass för sig. Kloka och otroligt roliga.

Kören lekte charader hela lördagskvällen efter konserten och jag och mammorna fick vara med lite grann. Fantastiskt roligt!

2016-12-03-22-09-17

2016-12-05-23-42-41

 

 

 

 

 

 

 

Sen var det allt lite speciellt att höra kyrkoherde Reinhard Witte citera Bo Setterlind både på svenska och tyska där i kyrkan. Vi fick allihop vars ett hjärta med en liten bärnsten som gåva. Att höra en svensk författare, Bo Setterlind, citeras i en utländsk kyrka känns speciellt. Så vackert! Jag är rik som får åka på så fantastiska resor. Tack!

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.