Hej tisdag! Hej då helgen!

Idag blir det lite plock och planering och ikväll är det genrep med Juniorkören och extrarep med Hyllie Gospel. Det är mycket nu :-D program ska skrivas, sånger ska övas och slipas och sättas och det är en iver och frenesi i luften. Så roligt!!

Jag måste berätta om helgen! I lördags konfirmerades 5 ungdomar i vår kyrka och det var nog den vackraste konfirmationen någonsin. Eftersom de bara var 5 så fick alla nära och kära plats i vår lilla kyrka. Gruppen har varit sällsynt verbal och aktiv och ledarna har varit gediget mitt-i-prick. Hela konfa-tiden har präglats av harmoni och nyfikenhet. Fantastiskt. Sen det vackraste av allt var nog under brödsbrytelsen i lördags, när alla fem konfirmanderna stod tillsammans med C och H – prästen och ledaren – bakom altaret och tillsammans bröt brödet och läste texten. Jag har aldrig sett något så vackert på en konfirmation med nattvard.

Efter konfirmationen körde jag till lokala smörgåsbutiken och hämtade sallader till oss, vi som jobbat, och sen satt vi i solen på innergården och åt lunch tillsammans och var trötta och nöjda.

Sen bar det av till pappa i Sjöbo. Jag hade lovat ta med dragspelet och lite låtar till pappas boende, så jag var utrustad med allsånger för 20 pers. 12 pensionärer satt och väntade när jag kom – inklusive lilla Ella som hade födelsedag så tårtan stod på bordet och väntade. Jag packade upp dragspel och nyckelharpa och låtar och sen drack vi kaffe och sjöng för Ella. Sen började allsången. Vi tog alla pappas favoriter, dvs Evert Taube-sånger. 3-4 stycken sjöng med och de andra lyssnade. Jag spelade lite nyckelharpa också, som omväxling och då blev en liten farbror så rörd så han grät. Tårarna rann och han berättade att han tänkte så på Norge där han varit mycket. Nyckelharpans spröda klang minde honom om Norge. Han grät så mycket så jag trodde han ville rulla in på sitt rum, men det ville han inte, utan han satt kvar. Då tog jag en låt till och då grät han igen. Sen blev det dragspel igen och som final tog vi Calle Schewen. Pappa sjöng förresten solo, Fritiof i Arkadien. Han kan han, pappa!!!

När jag kom hem var det ljuvligt att gå med hunden i solen och bara ha det bra.

I söndags skulle jag spela på mässan och en liten ensemble från Hyllie gospel hade lovat att komma och sjunga. Vi blev 8 stycken – 4 sopraner, 2 altar och 2 tenorer. Det blev så himmelens fin sång. Sopranerna stod i rad 2 och de andra främst. Kyrkan var dessutom nästan full eftersom dagens predikant var KG Hammar och honom ville många lyssna på. Det fanns många präster i kyrkan så sången steg klar och stark under psalmsången. Som mässans celebrant var L med efter en tids sjukskrivning. Glädjen i att se L´s ögon lysa var underbar. En mässa med såååå många bottnar. Så ljuvligt när det händer.

Nu är liksom den där veckan då jag ska ha allt på plats. Barnkörerna har konsert på lördag och Hyllie Gospel på söndag och däremellan är det festmässa i S:t Petri då några ungar från Juniorkören ska vara med och sjunga. Full fart, med andra ord.

Bodil Jönsson har sagt att det går att vila i rörelsen. Det är nog en sån vecka, där jag får vila i rörelsen.

Pax…. eller ”Nu köööör vi!”…. Pax OCH ”Nu köööör vi!”

Underbar sånghelg

I lördags hände något helt underbart; Jag var hemma hos ”min” Ingrid kantor i Sjöbo, Ingrid som jag sjungit hos i kör från jag var 6 till 19 år. Det var de mest ihärdiga ungdomskörsångarna som samlades för att fira Ingrids födelsedag. Jag har inte träffat dem på flera år, så det var med stor förväntan jag åkte dit. Jag packade med mig dragspel och nyckelharpa också, för säkerhets skull, liksom… ifall det skulle bli läge med en liten låt :)

Jag köpte med mig ett par ullstrumpor till Ingrid. Ingrid säger alltid – när jag ringer och är orolig eller osäker för något – ”Det är bara att gå på i ullstrumporna.” Jaha, tänker jag, och går på i mina ullstrumpor. Inte titta tillbaka eller åt sidan, utan med fokus rakt fram. Så har jag gått i hela mitt liv, i mina mentala ullstrumpor som jag fått av min Ingrid kantor.

När jag kom dit så var mina Cantemus-körkompisar där. Det var verkligen återseendets stora glädje. Vi fick kaffe och kakor och vi pratade och pratade.

En rolig detalj, som jag aldrig fattat förr, var att de som var lite äldre än jag, tyckte att jag inte riktigt hörde till kören. De ”riktiga” körsångarna var från början tre, och sen tillkom några stycken, bland andra jag. Men de skötte det snyggt, för jag fattade aldrig att det var de äldre som var de ”riktiga” körsångarna.

Sen sjöng vi lite grann. Ingrid hade förberett en hel del sånger och vi njöt för fulla muggar. Sen när Ingrid ville ge oss paus och möjlighet att fortsätta prata och dricka kaffe så fortsatte vi själva i rena farten. Vi tog upp den ena sången efter den andra, det var alltid någon som kunde texten. Så otroligt roligt!!! Det var sånger från ”De ungas hymnarium”, lite grann från den grå barnkörboken, med många unisona-trestämmiga sånger (den finns i rött också), och så tog vi lite psalmer och lite från Diskanten. Ja, kära nån så fantastiskt roligt det var. Som att komma hem.

Igår firade vi Valborg och sjöng ännu mera. Jag hade med mitt dragspel igen och det blev lite Taube och Benny Andersson.

Idag har jag njutit av den riktiga körsången, manskörsången som ljöd stark och klar från TV´n. Jag älskar manskörsång!!! Det är så himmelens vackert och jag undrar titt som tätt varför jag inte leder en manskör. Varför är en arbetsvecka så begränsad? Jag vill leda manskör också, samt alla mina andra körer som jag har i min tjänst. Jag vill bara roa mig och arbeta hårt!!!

2017-04-16 18.54.40Jaja, det får väl bli en annan dag. Det är ju inte så dumt att vara ledig och kunna göra nässelsoppa, som idag.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.