Nu börjar saker och ting falla på plats… Allt arbete i plenum och utskott, alla samtal, åsikter och funderingar tar nu konkret form i en faslig massa rapporter som strömmar ut från rapportörernas datorer. Det är komplicerat, multikulturellt, förvirrande och fascinerande. Det finns många intressanta sakområden som diskuterats. Några har jag skrivit om; klimatfrågan, skapelsens okränkbara värde, den ekonomiska världsordningen, situationen i Irak… Otroligt lärorika och spännande samtal och beslut! Som observatör i dessa sammanhang – valda delegater för Svenska kyrkan är Celina Falk och Eva Brunne – har jag blivit fascinerande intresserad av hur olika demokratiska beslutsprocesser fungerar, vilka metoder som är bättre lämpade för lärandeprocesser än andra, hur man kan se otroligt olika på friheter och rättigheter, hur vi har olika förmåga att skilja på smått och stort…
En session i en internationell, multikulturell, multi-denominationell, trans-generationell organisation som Kyrkornas världsråd visar på mänsklighetens fascinerande mångfald av metoder för att komma fram till gemensamma beslut. Här finns de som återkommande ropar ”Point of order” och fokuserar på strukturer och principer i beslutsfattandet, här finns de som med brinnande engagemang påpekar att det handlar om solidaritet med de fattiga, här finns de som envist föreslår beslut på församlingsnivå trots KV:s något internationella profil… Här finns de äldre, manliga potentaterna som konsekvent och ogenerat upprepar samma saker som yngre kvinnor redan redovisat – ja, här finns alla varianter av strukturella böjelser. Det är fascinerande! Och intressant! Och roligt! För fem år sedan – när jag satt här för första gången -. var det bara frustrerande… Det jag sett under dessa år är att – trots några få rättshaverister – så försöker alla lösa problemen på det sätt de anser bäst utifrån den erfarenhet man skaffat sig i sina egna sammanhang. Just det är värt all respekt.
Det som genererar mest spänningar och högljudda kommentarer är valen – vilket är helt i enlighet med den mänskliga naturen. Både delegat Celina Falk och ärkebiskop em. Anders Wejryd har suttit med i valutskottet och arbetat med alla de kvoterings-matriser Kyrkornas världsråd lyder under: Balanser mellan region, kyrka, kön, ålder, vilket måste tas hänsyn till i fördelningen av poster i alla beslutande organ. Ett delikat uppdrag! Det har blivit en hel del kvällsarbete för de båda. Vi i Svenska kyrkan har nominerat fem kandidater till olika kommissioner inom KV. Morgondagen visar hur långt vi kommer att nå…
Gårdagen avslutades med en intressant ”diskussion” med en vänlig – men ytterst pratglad – ortodox ärkebiskop. Han hälsade oss alla med ”Hello all beautiful youth”. Vi fem kvinnor runt bordet var mellan 60 och 25… Efter detta slog han sig ned och – helt oombedd men artigt välkomnad – informerade han oss alla om läget vad gäller vigning av kvinnor till prästämbetet inom Ortodoxa kyrkan. Vi försökte inflika en och annan fråga, men de blev hängande i luften någon decimeter framför honom. När vi till slut lyckades få igenom frågan: ” And what about the voice of the Orthodox women. What do they say?” hämtade han en måttligt intresserad ung tjej från bordet bakom oss och bad henne berätta vad hon tyckte. Vi menade unisont att hon kunde få slippa bli offentligt utfrågad av sin ärkebiskop, och hon återgick så till sin öl och, med de längsta röda naglar jag sett, bläddrade hon vidare i sin bok ”50 Shades of Grey”, efter det att hon blängt på sin ärkebiskop och påpekat: ”Of course we should have women priests!! Why have you never asked me this Before?!?”.
Vi skrattade gott hela vägen upp till våning 6…