Fredrik Lautmann är präst och handläggare på ekumenikenheten.
Så kom de då äntligen: den kinesiska kyrkodelegationen med direktflyg från Peking, före biskopsvigningen av de nya biskoparna för Strängnäs och Västerås. Så som vi arbetat med förberedelserna Johan Hasselgren och jag. 2010 hade Svenska kyrkan en delegation på besök i Kina och så var det tänkt ett svarsbesök 2012. 2014 väntade vi dem, men nu blev det äntligen av, 5 dygn med varma, hjärtliga, utvecklande och konstruktiva möten.
Oj vad vi hann lära oss mycket om varandra, att vara kyrka i så olika miljöer som Kina och Sverige! Vi var med om den storståtliga biskopsvigningen i fullsatt Uppsala domkyrka, med representanter från en hel bukett av olika kyrkor över hela världen, men som ändå blev så personlig, med profetisk udd och hopp och kraft att med evangeliet som grund, kämpa med världens svåra frågor.
Vi delade också erfarenheter av att vara kyrka på den uppländska landsbygden i Lagunda och på land och i stad i Västerås och fick också inblick i hur Uppsala tänker diakoni på Diakonins hus. Detta varvades med två seminarier om ”Kyrka och samhälle i Kina och Sverige” och i jämförelse med ett afrikanskt perspektiv .
Vi fick både kyrko- och samhällshistoria. Hur de först varit gemensamma och sedan delats upp och nu samverkar mer igen, särskilt genom diakonala utmaningar. Här kände kineserna igen sig väl och kunde jämföra med den stora migrationen från jordbrukssamhällen till städerna. Där landsbygdens stora väckelse avstannat och istället har flyttat till städerna om än i lite lugnare takt. 1949 fanns cirka 700 000 kristna i Kina. Nu har den största, den protestantiska, mer än 26 miljoner döpta och ökar med cirka 500 000 per år fördelat på 60 000 församlingar.
I Västerås fanns även afrikanska ögon från Moçambique med, genom Västerås stifts gäster till biskopsvigningen. Den nyvigde biskopen Mikael Mogren avslutade den dagen med att säga. ”Tänk att jag på min första arbetsdag som biskop i Västerås stift har fått hjälp av ögon både från Kina och Moçambique att se problematiken Kyrka- samhälle, jag tror det fört oss närmare det sätt som Jesus skulle ha gjort.”
Vi började våra gemensamma samtal på besöket med en andakt i kapellet ”Marias lovsång” på kyrkokansliet. Vi ställde oss i en cirkel runt altarbordet och talade om måltidsgemenskapens centrala betydelse både i hem och kyrka. Vi tittade på pelaren, mitt i kapellet, som symboliskt bär hela kyrkokansliets byggnad. Pelarna i kyrkorna är en symbol för paradisträdet i Edens lustgård. Vi talade om tråden mellan människa och Gud som genom ondskan gått av och som Gud genom Jesus på korset knöt ihop igen. Kapellets Kristus på pelaren fascinerade alla. Vi tog sedan varann i hand, med en hand mottagande och en hand givande. Så har vi tänkt oss dagarna, en gemensam upptäcktsfärd av hur vi kan vara kyrka i samhället, väl grundade i tron, som ett exempel på ”A pilgrimage of justice and peace”, som är Kyrkornas världsråds färdriktning för det ekumeniska samarbetet sedan 2014.
Vi avslutade Kinabesöket i Storkyrkan i Stockholm, vid ”Livets träd”, ljusbäraren som sedan starten 1968 numera finns i nästa alla svenska kyrkor. Vi tände ett ljus för kyrkorna i Kina och ett för Svenska kyrkan och bad för varandra och världen.
Jag har med mig många fina ögonblicksbilder:
- Rev. Zhangs engagerade predikan på vespern i Uppsala domkyrka, kvällen före biskopsvigningen. Hennes förtjusning att få ta på sig domkyrkans korkåpa trots att det inte vara hennes vanliga klädsel i gudstjänsten och tjänstgöra vid altaret sida vid sida med domprost och ärkebiskop. Rev, Zhang är en av de främsta kvinnliga ledarna och svarar för en hel provins i Kina . Hennes räknar 700.000 döpta. ( hos oss kan man jämföra med stift och biskop).
- Delegationens stora intresse av att få så inträngande perspektiv på skillnaderna i att vara kyrka i glesbygd och storstad, de stora diakonala utmaningarna vi står inför och hur t ex Paletten i Västerås –Skerike , Stadsmissionen i Västerås , diakonins hus i Uppsala tar sig an de som har störst behov i samhället . Diakonin som en praktisk konsekvens av altarets gemenskap och ansvar.
- Kyrkans ledare rev.dr Gao som ledde delegationen uttryckte så många gånger sin glädje över våra möten och av vad vi kan lära av varann. Vi ett tillfälle frågade jag. ”Vad gör du på din fritid?” Han svarade: ”Jag har ingen fritid. Vår stora utmaning är bl a att vi har alldeles för få präster. En präst kan ha ansvar för 10 000 personer och har mängder av predikoställen.”
- När rev Jin, som bett om att han skulle få möta eller veta något om en av våra Kinamissionärer 1949, mötte Annelie Sköld från ”Evangeliska Östasienmissionen” på lunchen i Stockholm samt rev Xu som kunde fylla i och få några kunskapsluckar ifyllda av kyrkans historia genom Mick Lidbeck vars farfar varit Kinamissionär.
Mer om Kina:
Kina är världens näst största ekonomi, och investerar stort i olika delar av världen. Det land som har flest mobiltelefoner och TV. Går börsen ner i Kina darrar väst! Vi hör om den stora förändringen till marknadsanpassad ekonomi, samtidigt hör vi om statlig kontroll, skärpta lagar om nationell säkerhet och stora brister gällande mänskliga rättigheter.
I detta land har, sedan kulturrevolutionen upphört, kristnas antal vuxit snabbast i världen. Ändå utgör de idag bara cirka 2% av befolkningen. Den största av dessa är den protestantiska kyrkan, CCC/TSPM =China Christian Council/Three Self Pariotic Movement of the protestant Church in China. Sedan 5 år tillbaka har kinesiska staten uttryckt önskemål om hjälp av kyrkorna med sociala projekt. Man ser gärna att det byggs kyrkor, men i en del provinser tolkar man den försiktigt positiva inställningen till de registrerade kyrkorna från nationell nivå annorlunda och det kan finnas stora svårigheter med samhällskontakterna.
Svenska ärkebiskopar har besökt Kina 1983, 1992 och 2010. Kinas kyrkoledning besökte Sverige senast 2002. Två av de 7 deltagarna , rev dr Gao Feng samt rev. XU Xiaohong hade besökt Sverige en gång tidigare.
Fredrik Lautmann