I eftertexten till filmen Suffragette rullar fakta om när kvinnors rösträtt infördes i Europa. Där framgår annat Sverige var sist av de nordiska länderna. Elin Wägner står på bilden inför en stapel inbundna volymer med 351 454 namnunderskrifter som kräver att kvinnor i Sverige ska få rösträtt. Året är 1914. Det skulle dröja till 1921. Några får skämmas ännu mer i salongsmörkret. Frankrike 1944. Belgien 1947. Schweiz 1971. Lichtenstein 1984.
Suffragete påminner om vad som krävdes för att sätta historiens boll i rullning. Scenerna med brutalt våld påminner om att kvinnors kamp för jämställdhet inte varit någon akademisk särfråga, utan ett centralt inslag i en många gånger brutal kamp om makt i en manligt dominerad värld. Skinn på näsan är inte ens förnamnet. Här är en minidokumentär från de verkliga händelserna.
Det kan idag te sig komiskt hur varje litet insteg på manliga domäner mötts av motstånd, maktspråk och förlöjliganden. Men komiskt var det knappast. Inte då.Lyssna till exempel på Stockholms första kvinnliga busschaufför, Margit Claesson, när hon berättar om män som vägrade stiga på bussen 1958. Några andra föregångare och respektive år: Carolina Widerström, läkare, 1888. Vera Sandberg, ingenjör, 1917. Anna Jenneklint, lokförare, 1936. Astrid Kindstrand, nyhetsuppläsare, 1938. Maud Hansson, taxichaufför, 1956. Margit Sahlin, Elisabeth Djurle och Ingrid Persson, präster, 1960. Birgitta Persson, börsmäklare, 1969.
Och historien fortsätter. Med nya förtecken. Ute Steyer, första kvinnliga rabbinen i Sverige, 2015. Shatila Salami, den första kvinnan i Europa som gjorde militärtjänst i hijab. Nu den första kvinnan med slöja i räddningstjänst i Sverige.