Om döden

2 Kor 5:14

Kristi kärlek lämnar mig inget val, ty jag har förstått att om en har dött för alla, då har alla dött.

Jenny skriver:

Det finns ingenting som stjäl så mycket uppmärksamhet från en människas liv som döden. Den drabbar oss alla och ingen av oss kan värja sig. När döden tar ifrån oss dem vi älskar, då rämnar vår värld och vi ligger sårade utan att kunna andas, utan att kunna röra oss, utan att kunna förändra något. Vi är maktlösa inför döden.
Vår egen död väcker frågor i oss. Ibland stressar den oss, vi blir rastlösa och oroliga. Ibland får insikten om vår egen dödlighet oss att se livet klart, att leva fullt ut. Romaner, poesi, filmer, tv-spel, sånger, konst av alla slag försöker svara på frågorna. Den yttersta, gåtan med vårt liv, dödens mening, ligger alltid utanför vårt räckhåll.
En dag är den dag då Jesus ger sig av mot Jerusalem. En dag är den dag då han ber lärjungarna låna åsnan och hennes föl. En dag är dagen då han äter sin sista måltid, med sin vän Judas. En dag är dagen då han blir dömd, på grunder som inte finns till, för brott som inte har begåtts. En sekund är den sista, efter hans rop av förtvivlan. Han dör, för alla. Alla har dött.
En dag slutar livet som vi känner det i döden. Men det är inte poängen. Inte med oss och inte poängen med Jesus. Så kanske kan vi leva med att den yttersta frågan består.