Jag spelar lyra – fast jag inte kan


Psaltaren 147:7

Tacka Herren med sång,

lovsjung vår Gud till lyra!

 

Jenny Holmberg
Jenny Holmberg

Jenny skriver:

Jag kan inte spela lyra och hela vårvintern har jag varit förkyld och hostig, så sången har det blivit lite sådär med. Men jag vet en liten pojke som tycker oerhört mycket om xylofonen som finns på öppna förskolan. Om han kommer åt den så spelar han gärna varje vecka. Tålmodigt och försiktigt, tvärtemot vad man kan tro om en sprallig kille i hans ålder, bankar han på en glatt färgad tonstav i taget och lyssnar allvarligt till klangen. Allra bäst gillar han att spela på xylofonen när den befinner sig i kyrkan, gärna medan kantorn spelar en helt annan melodi på den mäktiga orgeln. Bank, bank, bank, ton för ton och jag tänker alltid att sådär fint skulle det aldrig låta om jag bankade på en xylofon i rymlig akustik. För inom barnen bor en särskild sorts lovsång, en som är färgad klart gul, grön, röd och orange, och blå förstås, och som är helt obekymrad om ifall barnet egentligen behärskar något instrument eller vilket mönster melodin följer. Vi borde alla försöka få fatt i det där barnet inom oss lite oftare, strunta i om vi är hostiga, sjunga av hjärtans lust och spela lyra fast vi inte kan.

En kommentar

Pia B säger
29 mars 2015 – 08:52

Ja, helt rätt! Att bara få känna glädjen i att spela eller sjunga, utan att vara så kritiska som vi ofta är mot oss själva.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *