Joh 19:5-6
Jesus kom ut, med törnekransen och den purpurröda manteln, och Pilatus sade: ”Här är mannen.” Så snart översteprästerna och deras folk fick se honom ropade de: ”Korsfäst, korsfäst!” Pilatus sade: ”Ta honom och korsfäst honom själva. Jag finner honom inte skyldig till något.”
Jenny skriver:
Under en resa till Berlin för en tid sedan insåg jag något nytt om andra världskrigets fasor. Ibland tänker jag att det inte är möjligt att lära sig något nytt om dem, för allt det man kan är verkligen fasansfullt och det känns som att det räcker så. Men ondskan har så många ansikten att man verkligen alltid kan upptäcka nya anletsdrag.
Jag besökte Topographie des Terrors, platsen där SS hade sitt huvudkontor och där man idag har byggt en informationshall om nazismen. Där finns verkligen de hemskaste tänkbara spår av hur nazismen fungerade, hur människor torterades, hånades och slaktades. Jag stod till exempel fastfrusen länge framför den här bilden: 
Propagandaaffischen vill att vi ska förstå att vi inte kan ha sjuka och svaga människor i vårt samhälle: de kostar oss skattebetalare för mycket pengar.
Det är så bisarrt att jag inte orkade röra på mig på en lång stund.
Bredvid affischen hängde en lång rad autentiska domstolsbeslut där personer med ”homosexuella tendenser” dömdes till fängelse och sedan avrättning. Måste utrotas! Måste utrotas! Mycket farliga, tänk, de älskar varandra! Ett sådant fruktansvärt brott! Och ve och fasa, det verkar som att det fanns homosexuella inom SS till och med!
Sedan en lång rad med andra lika idiotiska domstolsbeslut, där den ena efter den andra döms till döden för saker som att ha tänkt fel, pratat med fel person, delat sitt bröd med en jude och andra medmänskliga handlingar.
Och det som då slog mig, som jag tidigare aldrig har reflekterat över, det är hur viktigt det tycks ha varit för nazisterna att hela tiden ha något att döma folk för. Jag menar, de hade ju makten vid det här laget, de kunde uppenbarligen behandla människor precis hur de ville, men ändå så valde de inte att helt enkelt ställa upp alla de ville bli av med på en milslång rad och skjuta ned dem. Nej, först dömer de dem för något, ett hemskt brott som att vara sjuk och inte kunna arbeta för sitt uppehälle till exempel och först därefter avrättar de dem.
Har det bara med propaganda att göra? Att hålla dem som nazisterna inte ännu har lust att avrätta i räta led tills det blir deras tur, att övertyga dem om att de sitter säkert eftersom de inte är sjuka eller älskar någon som inte är godkänd av Hitler? Eller har det med fler saker att göra, med den djupa instinkten i oss att rättfärdiga oss själva, att hålla samvetet i schack, hur sjukt det än låter att försöka göra det medan man avrättar oskyldiga människor?
Pontius Pilatus vill inte döma Jesus till döden, för han har inget ont gjort. Men folket ger sig inte och Pilatus tvår sina händer. Men tvådda händer till trots: han utlämnar Jesus till att korsfästas.