”Röd å gul å vit å svart gör det samma har Gud sagt”. Den sjöng vi i min söndagskola när jag var barn. Så la vi några kronor i sparbössan, en jordglob av plast. Jorden var stor, avstånden oändliga, ansvaret att dela med sig viktigt.
Onsdag. Klockan är två. På lite avstånd hörs kaffekoppar skramla och finska ivrigt pratas.
Men nu är det dags för KomSamman! En plats med rum för lek och vänskap för den som kom nyss och för den som varit här länge.
Barnen springer ner för trappan och letar sig in till rum för musik, pingis, spel, färg och pyssel. Några mammor tar hissen med sina barnvagnar, går in i barnhörnan för sång, lek, samtal och en kopp kaffe.
Går jag femton steg ut från kyrkporten kliver jag in på UngZon, kommunens fritidsgård. Där hänger tonåringarna. I ett rum dansar några tjejer, i verksta’n får man släppa fram sin kreativitet.
När klockan snart är fyra har många smörgåsar ätits på båda håll. Barnen har bytt rum. Ledaren från Huddinge IF dyker upp och ett stort gäng av barn i alla åldrar drar över till sporthallen för att spela fotboll.
Några damer fyndar i secondhand-affären. Snart är det dags för kvällens soppa.
Mörkret lägger sig. Kyrkklockan ringer till mässa.
Och när man trodde att alla gått hem hörs basgångarna igen från musikrummet.
Trygve Wyller, teolog från teologiska fackulteten i Oslo, är en av flera teologer som talar om kyrkans praxis och att det som händer i våra rum säger något viktigt om vår teologi. Det handlar inte bara om hur rummet ser ut utan också vem som är där och vad vi gör. Han vill se kyrkan som ett ”barmhärtighetens rum”, öppet och generöst, där medmänsklighet visas och hopp och kraft frigörs. Evangeliet får kropp.
”Röd å gul å vit å svart, gör det samma har Gud sagt”, kan jag komma på mig med att nynna. Världen är här. Många har tagit sig den långa vägen bort från krig för att få överleva och leva i fred.
Med lek, musik, färger, bollar, prat och fika vill vi ta oss den sista biten in till hjärterummen och locka fram skratten för att klara att leva på samma plats på jorden som medborgare.
Helena Hedlund
Församlingsherde, Flemingsberg