förort – framtiden bor hos oss…
jag smakar på orden och tänker tillbaka en timme,
tänker på vad jag nyss har upplevt här i förortens kyrka i kväll…
leker med orden ”förort”, ”fantastiskt” och ”fasansfull” ….
alla orden börjar på f, f som i framtiden…
så mycket jag har mött ikväll
fantastiska människor som kämpat sig över hav och land för att komma hit till Sverige idag står de framför mig och ber om hjälp;
”jag behöver välling och blöjor, kläder för jag fryser och har Du kanske en barnvagn och mat, det vet jag att det finns här i kväll”…
varma leenden, fantastiska berättelser om att övervinna det mest fasansfulla…
”förlorat min pappa, vet inte var min man finns, mina barn är kvar i kriget,
allt jag ägde och hade har gått förlorat”
i oändlighet får jag ta del av livsberättelser som talar ut just de här orden:
”fantastiskt att jag överlevt, fasanfullt det jag upplevt…
finns det en framtid för mig här hos Er”
det är svårt att somna efter dessa kvällar i min förortskyrka
mina tankar blandar sig med alla bilder som rullar på nyheterna
det som förra veckan grep tag i mig så starkt
människor på flykt bakom ett staket som ropar ut till Europa: ”men NI måste hjälpa oss, inte lämna oss åt vårt öde. Se på våra barn och hjälp oss snälla Europa”
visst är det förfärligt, fasansfullt och så kommer det en tanke
en medhjälpare i kväll, präst är han också och arbetar i matutdelningen med kön på 100 personer
så här sa han: ”men Eva vi kan inte hjälpa alla”
och så citerade han en dikt som jag just nu har glömt men slutet måste jag komma ihåg även när det är som värst
om Du har gjort skillnad för en människa så är det gott nog…
kanske är det det som är vår framtid och vårt hopp i förorten…
Eva Clarängen, diakon i Bergsjön, Göteborg