Ordet från Jakobs brev 2:1 är också biskop Eva Brunnes valspråk. Självklart – det tror jag de flesta av oss tycker. Alltså i huvudet, intellektuellt med förståndet. Men hur funkar det? Jag kan ha en dröm om en färgblind värld, en värld blind för människors yttre olikheter. Martin Luther Kings berömda tal: ”I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin but by the content of their character.”. Drömmen om att hans barn en dag inte skulle bli bedömda utifrån sin hudfärg. Idag skulle han nog ha lagt till något om att inte heller bedömas efter kön, sexuell läggning, religiös- eller sekulär tro. Den 21 april säger statsminister Löfvén i riksdagens frågestund (www.sr.se 2016-04-21) att ”I Sverige så hälsar man på varann, man tar både kvinnor och män i handen”. Är det så vi ska tolka ordet från Jakobs brev att inte göra skillnad? Eller handlar ordet tvärtom om att respektera att vi beter oss lite olika utifrån religiösa övertygelser eller kulturella skillnader? Hur olika får vi vara? Det är inte lätt och självklart hur vi ska hantera detta, men ibland tycks mig plötsliga opinionsyttringar få övertaget över inre övertygelser.
Härom veckan tjuvlyssande jag på ett tjejgäng från förorten som jag stött på några gånger och känner avlägset. De har börjat gymnasiet i innerstaden och berättar om deras känsla av att inte bli lyssnade på, sedda eller tagna på allvar av lärare på samma sätt som ”svenneeleverna”. Så nu har några av dem startat en egen klubb. Jag tycker mig förstå den identitetspolitiska inspirationen när de talar om ”vithetsnormen” till exempel. En av tjejerna, hennes föräldrar är från Chile, frågar då om hon får vara med i klubben. ”Nej, men du är ju inte svart!” blir svaret. Hur ska vi se på det? Känsla av utanförskap och att vara annorlunda och mötet med verkliga fördomar riskerar att leda oss in i ett nytt färgseende och polarisering som i alla fall jag fruktar. Kan vi hitta en insikt i att vi inte ÄR färgblinda, att vi faktiskt har fördomar, handlar fördomsfullt, fruktar det annorlunda – men samtidigt kämpar för den färgblindhet som Martin Luther King predikade på 1960-talet? Jag tror det handlar om medvetenhet, medvetenhet och att inte falla i vindflöjelrollen, där vi fruktar varje ny tyckartrend och låter den styra oss. Medvetenheten måste handla om att vara inifrånstyrd. Styrd av en inre övertygelse om vad det innebär att inte göra skillnad på människor. Kanske till och med styrd av ett inre samtal med den Gud som är färgblind.
Jonas Gräslund
Präst i Vantörs församling