Det finns fullt av änglar i Rågsved

Rågsvedsdagen

”Har tatuerat flera hundra glada ungar och vuxna hela dagen! Det finns fullt av änglar i Rågsved! Visste ni förresten att änglar förekommer inom zoroastrismen, bahá’i, judendomen och islam såväl som inom kristendomen? Och att ängeln enligt många
religioner beskrivs utan varken snopp eller snippa?”

Sragsvedsdagen-2016-tatueringar-1å skrev min jobbarkompis Fritidsledar-Tobias på Instagram – efter att vi tatuerat typ varenda unge på Rågsvedsdagen med änglatatueringar.

Det var i våras i Rågsved centrum i södra Stockholm. Tobias hade fixat tatueringarna. Dom var inte ”på riktigt” förstås, men satt i alla fall kvar i nästan en vecka och var väldigt fina. (Jag funderade allvarligt på att göra en på riktigt!)

Efteråt pratade vi om det, hur det hade varit. Om beröringen till exempel, för medan man fäster tatueringen med en liten fuktad svamp mot barnens armar så kommer man nära varandra på ett särskilt sätt. Då kan man småprata, eller låta bli. Det är inte pinsamt hur man än gör, för själva tatuerandet skyler liksom över det andra och skapar en trygg, tillfällig vänskapsbubbla.

Ett barn frågade: ”Kan jag ha en ängel, jag är ju muslim?” Och svaret: Visst, änglar finns inom islam också. Du kanske vill ha den som inte håller i ett kors, kanske lilla ängelbarnet som sover?” ”Okej! Den vill jag ha! Men min kompis, han är krist, han kan ju få hon som bär på korset!”

Och så var det dom där coola killarnragsvedsdagen-2016-tatueringar-4a somragsvedsdagen-2016-tatueringar först inte ville ha någon ängel, men som slog nyfikna lovar allt närmare vårt bord. Till slut bröt någon av dem isen och så blev det lång-kö med tonårskillar som ville ha ängeltatuering på armen.

 

 

Tack alla ungar i Rågsved, Fritidsledar-Tobias och alla andra underbara jobbarkompisar i Hagsätra kyrka för den här dagen – nu för flera månader sedan, men fortfarande levande och varmt i minnet!

 

 

Följ fritidsledartobias på Instagram: https://www.instagram.com/fritidsledartobias/

Johanna Linder, kommunikatör i Vantörs församling i Stockholm och en av samordnarna i nätverket FBHO

Kallelse att mötas

Nätverkets Dela tro Dela liv-satsning finns nu i boken ”Vi ska slåss mot Goliat.” . Cecilia Nahnfeldt är en av författarna i dokumentationen. Här ett utdrag ur hennes text : Kallelse att mötas”:

”För snart tre år sen tog jag spårvagnen till Rymdtorget. Min dotter var med. Bredvid mig satt också Luther, men det var jag inte helt medveten om då. Jag påbörjade en resa som fortfarande pågår. En resa in i framtiden… genom att nästan åka till ändhållplatsen. Hållplatsen heter Rymdtorget. Jag har försökt beskriva miljön där. Till slut kom jag fram till att diktens form bäst beskriver vardagen. Det får vara en bild för alla de platser i Sverige där nya svenskar är på väg för att bo.

För mycket och för lite
Mycket sällan lagom. För mycket
bröd, för få cyklar, för lite mat,
hela tiden kaffe.
För mycket prat, för lite samtal,
för få ord, för många språk.
För nära beröring, för lite
närhet, för få besked,
för många nej. För lång väntan,
för kort tid, för lite pengar,
för stora behov… alltid bröd.

Kallelse att möta. Det är utgångspunkt för en teologisk tolkning av framtidens Sverige. För att göra det börjar jag i denna tanke: Vi är kallade att resa, för att möta upp dem som sedan länge var tvungna att ge sig av.”

Foto: Magnus Aronson

Foto: Magnus Aronson

 

Människor i Malmö: Jag älskar den svenska naturen

I mini-bloggen ”Människor i Malmö” skildras det mångkulturella Malmö. Ibland delar vi även här dessa berättelser. Så här säger Falin om sitt liv i staden.

Falin/ Foto: Kristina Strand Larsson

Falin/ Foto: Kristina Strand Larsson

Falin:
Jag pluggar svenska på SFI, Svenska för invandrare och har besökt Kraftstationen för att öva min svenska, prova musikinstrument, jobba kreativt och umgås.

Jag kan inte spela gitarr, jag bara testade lite. Det verkar kul. Själv gillar jag att spela fotboll och träna på gymmet. Det är roligt att träna, det gör skillnad.

När jag var barn i Irak var det krig. Sedan kom jag till Sverige utan att egentligen veta någonting om landet. Nu är jag här i Malmö. Jag har också bott ett år i London där jag jobbade och pluggade.

Malmö är bra, men det är ett problem att staden är så uppdelad, tycker jag. Det finns nästan inga svenskar i Rosengård till exempel.

En sak som jag älskar med Sverige är naturen. Under sommaren promenerar jag en del i skog och mark. Det är härligt.

Läs mer på bloggen Människor i Malmö

/Kristina Strand Larsson, kommunikatör, Lunds domkyrkoförsamling

 

Så borde livet alltid vara – om en utflykt med barn som väntar på uppehållstillstånd

Kolmårdens församling på utflykt med barnen från asylboendet.

Kolmårdens församling i Norrköping på utflykt med barnen från asylboendet.

Väntan på uppehållstillstånd är en jobbig och svår tid.

På Getå asylboende finns många barn som är utsatta och lever under pressade förhållanden. Men mitt i det svåra finns också fina stunder.

Ett vackert minne är en utflykt vi i Kolmårdens församling gjorde med barnen – till Sörsjön utanför Norrköping. Vi fikade, barnen drack saft och åt smörgåsar, medan vi pratade om olika saker. Det kändes bra att vara i naturen, titta ut över sjön och lyssna till fågelkvitter. Vi var ensamma, det fanns inga andra badgäster där den dagen.

Högt ovanför våra huvuden passerade en linbana, den började en bit bort i skogen och fortsatte över sjön. Då och då såg vi hur någon åkte över sjön med en susande fart – det blev som en liten show. Varje gång det hände blev vi väldigt överraskade, och barnen tyckte det var jättehäftigt när någon plötsligt kom farande.

Vi vinkade och skrattade, och efter ett tag började vi ropa till dem som åkte:  ”We love you.”

Så borde livet alltid vara.

Charlotta Wändahl, pedagog i Kolmårdens församling, Norrköping