Ur serien Människor i Malmö på Svenska kyrkan Malmös hemsida:
Amir: Jag vill återgälda allt gott jag har fått av det svenska samhället. Just nu studerar jag för att få gymnasiekompetens, jag är klar med grunden. 2012 kom jag till Sverige från Afghanistan, som ensamkommande kille. Jag var bara 16 år då, flykten var inte lätt.
Det var jobbigt, plågsamt och smärtsamt. På en sådan flykt ser du allt du inte vill se i livet. Det enda du kan göra är att gå vidare för att försöka nå ditt mål, för att komma fram.
Jag lämnade mitt land för att få ett vanligt, fridfullt liv. Här i Sverige har jag börjat träna och satsar på att lära mig svenska. Jag har alltid varit nyfiken och jag vill verkligen lära mig. Av det svenska samhället har jag fått så mycket gott. Bara jag fick en chans att återgälda det.
Vi som kommer från ett land i krig, vi vill också göra bra saker. Krig är vi så trötta på, vi är beredda att kämpa för fred och rättvisa. Jag lever mitt liv med så mycket rädsla bakom mig. Här i Malmö vill jag kämpa för mänskligheten, för en värld utan krig.
I S:t Tomasgården i Fosie kyrka deltar jag i språkcaféet, är frivillig och firar gudstjänst. Varje morgon ber vi morgonbön tillsammans. Till språkcaféet kommer familjer och ungdomar som jag. Språket är viktigt, det är nyckeln till att komma in i samhället. Jag har verkligen ansträngt mig för att lära mig svenska. Många av mina kompisar säger att det är svårt, det är ett nytt alfabet. Jag säger att det är svårt, men att det går om du vill.
Min flickvän är från Gotland, jag förstår inte alltid vad hennes föräldrar säger, det är en helt annan dialekt. Med mina afghanska kompisar talar jag svenska. Även om de inte förstår direkt, förstår de efter ett tag. På fritiden tränar jag taekwondo och drömmer om att tävla i det.
Bilden på Amir tagen bakifrån, av säkerhetsskäl, eftersom han, likt så många av våra andra aktiva i Malmös kyrkor, är papperslös. Text/foto: Kristina Strand Larsson