Om integration och bostäder till alla


Integrationsamordnare Johanna Persdotter och diakon Elisabeth Linde i Södertälje församling tycker att bristen på bostäder leder till att utsatta grupper ställs mot varandra. Läs om människor de möter som hamnat i kläm på grund av en utsatt boendesituation.

Bostäder i Södertälje
För dem som har råd att köpa sin lägenhet finns möjlighet att göra bostadskarriär, men för dem utan resurser är bostadssituationen bräcklig.

 

– Varken jag eller farmor får något privatliv, suckar mannen i fåtöljen.

Mannen (vi kan kalla honom Mats) har sökt sig till diakonimottagningen i St:a Ragnhildsgården i Södertälje. I flera år har han kommit för råd och stöd i att försöka hitta en bostad. Tidigare arbetade han och var gift, men så en dag fick han en stroke vilket ledde till att han blev sjukpensionär. Han återhämtade sig men det gjorde inte relationen med hans fru. De beslutade att skilja sig och Mats började leta efter en egen lägenhet. Det visade sig bli en stor utmaning.

Mats berättar om oron över barnen som behövde tränga ihop sig på mindre yta när föräldrarna behövde ha separata sovrum eftersom pappa inte fick någon lägenhet. Till slut flyttade Mats in hos sin farmor i hennes tvåa där han nu bott i fyra år. I över ett halvår har diakon Lisa stöttat Mats och hjälpt honom att bevaka och söka lägenheter.

Om Mats inte hade haft någon farmor som ställt upp, vad hade hänt då?

Veckan därpå möter vi Grace. Hon berättar att hon och hennes man med två barn hyr ett rum i en lägenhet i Södertälje. I lägenheten bor två till familjer med barn.

– Det blir inget familjeliv. Vi kan inte vara man och hustru, säger Grace.

Grace och hennes man försöker prioritera barnens skolarbete, men det är svårt att få läsro i en trerummare där tre familjer samsas om ytan. Det är också en utmaning att låta barnen idrotta eftersom de inte kan hänga upp kläder i lägenheten och tvätta som de behöver, berättar Grace.

Beloppet familjen betalar i hyra är lika stort som hyran för hela lägenheten men personen som står på förstahandskontraktet vill inte skriva något andrahandskontrakt. Med rädsla för att bli utkastade vågar Grace inte heller kräva något kontrakt av mannen som står på förstahandskontraktet.

– Då kan han hitta en annan familj som är villig att betala högre hyra för att få rummet, förklarar Grace.

Grace och hennes familj som har mycket låga inkomster från ströjobb här och där, har inte heller rätt till bostadsbidrag eftersom de inte kan uppvisa ett kontrakt. Detta kan leda till att familjen sjunker ännu djupare i nöden.

Varje vecka möter vi i Svenska kyrkan människor som Mats och Grace. Pensionärer, barnfamiljer, ensamstående och unga vuxna som lever i en utsatt situation då de inte kan hitta en bostad.

Vi försöker upplysa dem vi möter om var de kan ställa sig i kö, hur de kan hitta privata hyresvärdar och sånt. Vi upplyser dem också om deras rättigheter och skyldigheter. Men vad hjälper det att veta sina rättigheter när du inte får ha kvar det tak över huvudet du fått när uthyraren vägrat dig ett kontrakt? Eller när du måste stå i kö i fem till tio år för att ens bli erbjuden en lägenhet? Eller när hyran är så hög att din inkomst inte räcker till?

Vi frågar oss hur det har blivit så här. Det förs mycket dialog om att motverka segregation och verka för inkludering. Samtidigt upplever vi att bristen på bostäder som människor har råd att bo och bo kvar i leder till att utsatta grupper ställs mot varandra.

För dem som har råd att köpa sin lägenhet finns möjlighet att göra bostadskarriär, men för dem utan resurser är bostadssituationen så bräcklig.

Elisabeth Linde, diakon och Johanna Persdotter, integrationssamordnare i Södertälje församling

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *