Om tröst, godis och förtvivlan.

St Paul, målning av El Greco.

St Paul, målning av El Greco.

I sitt första brev till församlingen i Thessalonike skriver Paulus att ”därför skall ni trösta och bygga upp varandra, så som ni ju också gör.”

Ja Paulus, vi försöker. Vi tröstar och peppar men det är inte alltid lätt.

Som den där tisdagen då en förtvivlad mamma kommer till Ljusets kyrka i Hallunda och gråter därför att hon inte får stanna i Sverige. Hennes son som är fem år ser förvirrad och trött ut, jag kan nästan ta på hans trötthet. Han vill leka med lego men enligt Migrationsverket ska han åka till ett ställe där han riskerar att dö. Jag vill att han ska vara glad och skratta så jag börjar fundera över hur jag kan trösta. Har vi någonting nånstans, i nåt förråd, som kan få honom glad? Men vad hjälper det, egentligen?

Eller som den där gången när jag kommer i samspråk med ett annat barn, något äldre. Vi pratar om godis och när jag frågar vilket som är hennes favoritgodis svarar hon: ”du vet, jag är flyktingbarn och alla tycker så synd om mig att jag har fått så mycket godis så jag har tröttnat på att äta det.”

Kära Paulus, vi tröstar med ord och godis. Vi vill så väl och försöker, det är det enda vi kan göra. Skulle det inte varit för att vi får kraft från Gud och vår tro på Jesus skulle vi nog inte ens orka försöka. Så du har rätt i dina ord, vi tröstar och stöttar varandra för att Jesus gett oss hopp.

Församlingen i Grekland gjorde det för tusen år sedan och vi fortsätter att göra det, dag för dag.

Beatrice Lönnqvist, präst i Botkyrka församling

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>