Magiska möten

gräs skor

Plötsligt så kom den. Väntad men ändå fullständigt oväntad. På samma gång. Våren och värmen. Efter en vår som aldrig riktigt verkade komma igång så plötsligt slog den till med full kraft. Plötsligt var skorna för varma och skjortan började efter halva dagen bli klibbig av svett. Både jackor och tröjor låg slängda lite varstans över stol och soffkanter i församlingshemmet. Lätta pustanden men också leenden som också började sprida sig över folks ansikten.

Tänk att få sitta och äta lunch utomhus. Kom att tänka på en gammal saga. Den handlar om vinden och solen som ska tävla om vem som kan få av en pojke hans jacka. Vinden säger såklart att han är starkast. Han pustar och viner och blåser för att få av pojken jackan men icke. Pojken drar bara jackan tätare kring sig. Så kommer solen och skiner. Efter ett tag blir det så varmt så pojken tar av sig jackan.

Jag tänker på orden i en serie som jag följer Skam. På väggen i Nooras, en av huvudpersonernas rum, hänger en tavla. Där står det: Everyone is fighting a battle you know nothing about. Be kind always. Det är fina ord men inte alltid så lätt att efterfölja. Som Jesu ord att alltid visa kärlek. Samtidigt så tänker jag att det är när vi bjuder in och öppnar upp som vi möjliggör för möten att ske. När vi ser med värme och nyfikenhet på dem vi möter.

Häromkvällen var det ungdomsgrupp. Glada skratt, hög musik, pyssel och varma mackor. Allt på en gång. Efter ett tag skulle ett stort gäng gå iväg och några av ungdomarna och jag blev kvar. Där på det höga bordet i köket stannade plötsligt allt till och vi började dela med oss av våra Gudsbilder. Vad det var som gjorde att vi kom till kyrkan. Hur hittade vi hit? Varför tror jag? Det var ett magiskt möte. En helig stund. Efter ett tag kom alla andra tillbaka och kvällen fortsatte. Något hade hänt i oss alla. Något hade gjort att här är det så varmt och gott så jag kan ta av mig jackan för en stund. Solen lyser.

En gudstjänst kan se ut på olika sätt. Den kan vara i ett kyrkorum men också vid en diskmaskin. Vad det handlar om är kanske just den känslan när tiden stannar ett ögonblick och vi får ta en paus.

I ett avsnitt av Skam svarar Sana på vad som är det bästa med religion. Den skapar ju så mycket konflikter i världen säger Yousef som frågar. Sana säger:

– Ritualerna får påminna oss om de goda värderingarna i livet. Att vara en god människa. Allt kan vara kaos i vardagen men när jag börjar be blir det fokus på det som är viktigt. Att vara en god människa. Att skapa platser för möten och vara öppen för både det väntade och oväntade.

Nu går jag ut och möter våren. Ha det!
Jenny Folkö Witt, präst, Norrköping

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>