På plats i Cannes

När jag klev av på järnvägsstationen i Cannes igår märktes det direkt att något var på gång. Det var oerhört mycket människor i rörelse. Chauffören som tog mig till hotellet berättade att festivalen är det största årligen återkommande evenemanget i världen, åtminstone om man räknar medial uppmärksamhet. Hänförd av havet och utsikten sa jag att förstår dem som kommer hit eftersom det är så vackert (beau).

Han svarade:

–   Beau et chaud, vackert och varmt.

Det stämmer. Det är smällhett. Badstränderna som jag såg från tåget var fyllda med människor.

Den ekumeniska juryn

Bakom den Ekumeniska juryn i Cannes står organisationen Signis som är Romersk katolska kyrkans filmförbund. Signis jobbar tillsammans med Interfilm som är en medlemsorganisation för de evangeliska kyrkorna. Juryn har funnits på filmfestivalen i Cannes sedan 1974. Det här blir den 38:e Jury Oecuménique. 

Igår var en samling för alla som inom kyrkorna i Cannes jobbar frivilligt med allt arbete som den Ekumeniska juryn medför. Det var säkert 50 personer samlade. Där träffade jag chauffören igen. På mötet insåg jag att för församlingarna i Cannes är festivalen viktig. De har gjort den till sin och somliga arbetar på sin fritid hela året med olika förberedelser.

Upptaktsmöte

Igår tisdag var även ett möte med introduktion för juryns medlemmar. Den varade i två timmar. Då fick vi våra röda dogtags. Plastkortet som ska hängas om halsen är fästat dels med en metallhake, dels med en säkerhetslina. Linan beror på stöldrisken, som tydligen är stor.

Filmfestivalen består av sju olika jurys. Den mest kända delar ut guldpalmen. Priset från vår jury är ett diplom och en medalj. Juryn kan också ge hedersomnämnande till ytterligare prisvärda filmer.

Vi fick även veta att vi inte får tala med journalister eller blogga (!) omdömen om filmer innan prisutdelningen är avklarad. Insåg genast att det blir svårt att blogga om filmerna jag ser de här dagarna. Jag ska verkligen försöka att inte bryta mot juryns regler.

Almodovar fick glädjefnatt

Ännu har jag inte sett någon film men däremot hört ett stort flöde historier från tidigare festivaler. Till exempel den här: När Almodovar fick Ekumeniska juryns pris för filmen Allt om min mamma, vrålade han:

–   Jag har fått guldpalmen i Cannes! Jag har fått guldpalmen i Cannes!

Någon i juryn försökte lugna honom och säga att det här priset visserligen är i Cannes men det är inte guldpalmen.

–    Det spelar ingen roll, ropade Almodovar. Jag är lycklig som om jag hade fått guldpalmen.

Mikael Mogren

Präst och lärare vid Faculté de Théologie Protestante i Paris