Det är lätt att se bruket av fasta motiv från apokalypser och science fiction i Lars von Triers Melancholia. Planeten som krockar med jorden är ett science fiction-motiv, flera drag i filmen inklusive undergångstemat känns igen från religiösa apokalypser.
Science fiction berättar ofta om framtiden för att visa oss hur illa det kan gå om vi inte ändrar oss. Detta finns också i religiösa apokalypser.
Den hotande framtiden i science fiction är inomvärldslig, till exempel en totalitär stat eller den ekologiska katastrofen. Möjligheten att avvärja katastrofen finns framförallt i vetenskap, teknologi och möjligen politik.
I apokalypsen leder katastrofen till Guds dom och en ny värld för dem som valt Guds sida. Därför manar apokalypsen de troende till uthållighet i tro och trohet mot Gud, eller så talar den om omvändelse.
Vad gör apokalypsen med oss?
Apokalyptiska texter inbjuder oss att gå in i de världar texterna skapar, och att tolka våra egna liv med hjälp av deras bilder och symboler. Elisabeth Schüssler Fionrenza lär oss att apokalyptiska texter och deras världar gör något med dem som tar dem till sig och på allvar förstår sin egen värld som del av apokalypsens värld.
Apokalypser måste, menar hon, värderas utifrån vad de gör med oss. Inspirerar de till motstånd mot totalitära regimer, till kamp för rättvisa eller till likgiltighet för en värld som ändå ska gå under, eller till krig mot Guds fiender?
Likgiltighet eller kamp
Alla dessa alternativ finns i apokalypsernas tolkningshistoria. Mest kända är kanske de tolkningsmodeller som gör de troende likgiltiga för denna värld, eller motiverar verbal eller fysisk kamp mot fienden. Men den bibliska Apokalypsen lästes också av vissa kristna i nazi-Tyskland som ett budskap om att Gud, inte den totalitära staten, har den yttersta makten över världen, och därmed gav den kraft att göra motstånd.
I latinamerikansk befrielseteologi och i apartheidtidens Sydafrika kunde Uppenbarelseboken bli en vision av Guds och rättvisans seger, som gav kraft i en mycket jordisk kamp för ett bättre samhälle.
Ingen seger, ingen framtid
Melancholias apokalyptiska, science fiction-artade, delar manar dock inte till omvändelse, varken profan eller religiös. Här segrar ingen, varken Gud eller Satan. Planeten kommer oavsett vad vi gör, allt tar slut i en stor smäll, det är ingens fel och inget att göra något åt.
Som Kajsa Ekis Ekman påpekade i DN i juni är ett problem med Melancholia att den skildrar undergången på det sättet. Hon ställer frågan: Kan apokalypsen göra oss sämre rustade att se och försöka stoppa den undergång som faktiskt är på väg?
Alltså den långsamma klimatkatastrofen, som vi är delansvariga för, som vi skulle kunna stoppa, och som annars inte kommer att vara över på en skrämmande sekund.
I Melancholias apokalyps saknas inte bara Gud, utan också det som i mångas liv tar Guds plats: drömmen om en god framtid på jorden som kan vinnas genom gemensam strävan och kamp. Vad gör en apokalyps som Melancholia med oss här och nu om vi går in i dess värld och låter den påverka vårt handlande i denna värld?
Hanna Stenström
Teol Dr Nya testamentets exegetik,
forskare vid Sekretariatet för teologi och ekumenik,
författare till avhandlingen The Book of Revelation: A Vision of the Ultimate Liberation or the Ultimate Backlash?, Uppsala 1999.