Archive for oktober, 2011

Allhelgonafilm i Jakob

Okt 31
Det blir allhelgonafilm i St Jakobs kyrka i Stockholm  år igen.
  
Inbördeskriget i Tchad
Ikväll kl 19 blir det förhandsvisning av fransk-tchadiska En man som skriker (2010). Som fick jurypriset i Cannes förra året och blev utsedd till bästa film vid årets Cinemafrica. Filmen handlar om inbördeskriget i Tchad och hur det påverkar en familj. Visningen sker i samarbete med Folkets bio.   

En åsnas lidande

Imorgon tisdag 1 nov kl 19.30 visas Bressons franska klassiker Min vän Balthazar från 1966.  Filmen skildrar en åsnas lidandeshistoria under sju olika ägare. av många ansedd som en av historiens främsta. Jean-Luc Godard har beskrivit den som  ”Världen på en och en halv timme”.

 Grekiskt familjedrama

Onsdag 2/11 kl.19.00 blir det grekiskt drama med  Tårarnas äng. Theo Angelopoulos låter oss följa en familjs lidanden från slutet av första världskriget fram till  efterspelet av det andra världskriget.  Filmen har beskrivits som en meditation över krig, historia och  förlust.
 
Mikael Larsson
handläggar e för kulturfrågor
Filed Under: Nyhet

Han tror han är bäst

Okt 30

”När Carmine och Aldo hade börjat berätta, ville de aldrig sluta. Dom kunde, var och en för sig, ringa och fråga när vi skulle filma nästa gång.” Det berättar Maria Kuhlberg efter en visning av hennes dokumentärfilm ” Han tror han är bäst” på Unga Klara i början av månaden.

Jag känner igen mig i Marias ord. Mina erfarenheter från själavårdsrummet säger samma sak. När människor börjar berätta, vill de berätta mer.  

Osams hela livet

Maria Kuhlbergs  underbara film ”Han tror han är bäst” är en målande berättelse om hennes två morbröder som varit osams sedan barnsben. Deras osämja har präglat hela familjen med konflikter, slagsmål och bråk. Maria berättar att hon ville få ett slut på aggressiviteten, hon ville undersöka om det går att bryta ett socialt arv.

Filmen består av scener där Maria hälsar på och pratar med sina morbröder – en och en. De har inte träffats på många år och i början av filmen vill de inte heller ses.

När familjen Ingrosso kommer till Sverige är Carmine och Aldo bara några år gamla och från första dagen placeras de på olika avdelningar på ett barnhem. Redan då börjar brödernas hat mot varandra att gro för att med åren växa sig starkare.

50-talets Sverige

Det är berättandet som är motorn i filmen. Som tittare får jag inte bara Carmines och Aldos livsberättelser utan också tanten från barnavårdsnämndens tankar och noteringar.  Jag får möta släktingarnas berättelser och tillsammans ger de en bild av hur våldet vandrat genom generationer.  

Det är en film om socialt arv men det är också en film om synen på barn i  Sverige på 1950-talet. Men det är framförallt en film om kärlek. Bibelordet ”Men störst av allt är kärleken” får liv genom filmen.

Försoning

När Maria Kuhlberg ska kommenterar den sista scenen, när bröderna försonas, säger hon; ”Det gick så fort. Jag visste inte vad som skulle hända, men jag förstod att de ville försonas, så jag vågade föra dom samman”

Återigen kände jag igen mig i Marias ord. Människor vill försoning och det är möjligt.

SVT 27 nov

Dokumentärfilmen ”Han tror han är bäst” visas på SVT den 27 november. Missa den inte.

Beatrice Lönnqvist

Vik. handläggare, Kyrkokansliet

Filed Under: Filmtips

Kulturstipendiater på kortfilmfestival

Okt 25

Denna vecka pågår Uppsala Internationella kortfilmsfestival. Det är den trettionde upplagan och man visar drygt 300 filmer på fyra biografer. Festivalen är Sveriges enda renodlade kortfilmsfestival och en vinst av det stora priset här betyder möjlighet till Oscarsnominering.

Seminarium med Stina Gardell

Programmet är brett. Här finns både samiska och queera spår. Man gör en stor satsning på den unga publiken, men en egen tävlingssektion och särskilda skolvisningar.

Det blir också ett antal seminarier, bland annat med Stina Gardell (28/10 kl 15.00 Fyris) om att vara producent. På hennes meritlista står bland annat Mammas comeback, vinnaren av Svenska kyrkans filmpris tidigare i år.

Dagar emellan i tävlingssektionen

I år visas två filmer som gjorts med stöd av Svenska kyrkan.

Dagar emellan. Foto: Erik Bäfving

I tävlingssektionen deltar Erik Bäfvings med Dagar emellan, som fick Svenska kyrkans kulturstipendium 2010. Dagar emellan handlar om en tonårings uppgörelse med faderns självmord. Vad gör man när det värsta händer?

För denna tonåring blir tecknandet vägen genom sorgen. Det är dessa teckningar som bär upp filmen, ger den dess särprägel.  Suggestivt, men osentimentalt får vi följa arbetet med att förstå det oerhörda. Dagar emellan är en fristående uppföljare till Boogie Woogie Daddy, om den lilla pojkens upplevelse av samma sorg. Dagar emellan visas under sektion Svensk kortfilm 1 den 27/10 kl 21  (Grand) samt den 29/10 kl 17 (Grand).

I en klang av tystnad

På festivalen visas också dokumentären I en klang av tystnad. Kulturföreningen KajRolKulTur fick Svenska kyrkans kulturstipendium 2009 för att genomföra en kulturmanifestation i Jämtlands och Härjedalens kyrkor. Tanken var att bjuda in konstnärer inom olika konstformer för att undersöka tystnaden i samtliga kyrkor under ett och samma klockslag. Det genomfördes den 25/5 2010 i 66 av 68 kyrkor.

Mikael Larsson

Projektet har resulterat i en bok och nu också i en 29 min dokumentärfilm i regi av Mervi Junkkonen. Filmen visas utom tävlan i sektion ”Här och nu”, ikväll den 25/10 kl 21 (Fyris) samt den 30/10 kl 21 (Grand) .

Mikael Larsson

handläggare för kulturfrågor

Filed Under: Nyhet

Spork i Ullared

Okt 24

Det var med både förväntan och lite oro vi startade projektorn för att titta på Spork. Vi var alltså en grupp kontraktsombud för ungdomsarbete i Lunds stift som samlats för utbildningsdagar.

Spork

Ett rutinerat gäng med 32 präster och församlingspedagoger som tillsammans har över 200 års erfarenhet av ungdomsarbete i Svenska kyrkan. Nu skulle vi få se en film som vände upp och ner på det mesta. 

Tala film – tala liv

Skratt och koncentrerad tystnad växlade under filmens olika scener och möten mellan alla dessa outsiders som filmen levererar. Efter filmen delade vi in oss i mindre grupper och använde oss av metoden ”Tala film, tala liv”, som flera vittnade om var ett fantastiskt bra sätt att få till djupare samtal kring det man sett.

Det surrades rejält i lokalen och i det efterföljande samtalet i storgrupp kom många tankar upp.  Spännade var att höra vilka personer i filmen man fastnade för. Det som kan förvåna var att det var en rejäl spridning bland ombuden kring vem man hade hakat fast vid. 

Rätten att vara den man är

Rätten att vara annorlunda, eller snarare rätten att vara den man är genomsyrade samtalet. Inte minst blev filmen en katalysator för tankarna kring hur kyrkan värnar den rätten både för individen, men också för kollektivet.

Vårt samtal innehöll också en hel del självkritik kring vårt eget sammanhang och inte minst våra egna fördomar. Några riktiga cineaster i gruppen var mycket imponerade av hur snyggt filmen var gjord rent tekniskt och såg den som en film som borde inspirera andra, inte minst skandinaviska ungdomsfilmare att våga ta ut svängarna lite mer. 

En film som väcker skratt

Man tyckte också att det var roligt att Svenska kyrkans ungdomsfilmpris gick till Spork som ju ändå är en film att skratta och bli glad åt när man ser. På senare år det ju varit ganska tunga filmer som fått priset.

Spork lämnar ingen oberörd och det var uppenbart att samtalet kring filmen fanns kvar långt efter att vi hade avslutat denna utbildningsdag.

Peter Lindberg

Stiftskonsulent

Lunds stift

Filed Under: krönika

Superbror?

Okt 20

Förra årets Gabrielpris gick till Birger Larsens familjefilm Superbror.

10-årige Anton har en autistisk bror, Buller. Det är inte alltid så lätt. Buller kan stå i timmar på taket och titta på stjärnorna. Han kan behöva hjälp att gå över gatan. Han är inte direkt någon support mot Antons mobbare.

Magisk fjärrkontroll

Brödernas mamma har det också ganska kämpigt. Med sitt föräldraskap och med kärleken. Och att acceptera tillvaron som den är. Hon plöjer ner pengar och förhoppningar på newagiga mirakelmediciner till Buller.

Men en dag förändras allt. En magisk fjärrkontroll, ”super remote trip” landar från rymden. I ett slag blir Buller den coola, stöddiga storebrorsan, som Anton drömt om. Det är dock inte bara kul utan också lite jobbigt.

Familj med särskilda behov

Superbror är en ganska anspråkslös film om familjeliv med barn som har ”särskilda behov”. Här få vi se det ur syskonets perspektiv. Att vara lillebror, men ändå alltid ta ansvar för sitt syskon. Att föräldern aldrig riktigt orkar med det ”friska” barnet.

Att relationen till syskonet följer helt andra lagar, att kärleksbetygelserna är så ”konstiga”. Att den kärlek som finns mellan syskonen kanske blir ännu mer ambivalent än i ”normalfallet”. Att det kan finnas en ensamhet där.

Vardagslyft

Det lyckas Birger Larsen fånga väl tycker jag och det är i skildringen av vardagen utan superkrafter som  filmens styrka ligger. Visst är det fint att se syskonen ta med trötta mamman till Paris för en glass en vanlig torsdagkväll. Men det lyfter liksom inte på allvar. Och slutscenens Gandhistunt framstår för mig som filmens mest osannolika ögonblick. 

Film i ögonhöjd

Men för det mesta är det varm och trovärdigt. Jacob Ludvigsen som recenserar filmen för danska kyrkans räkning på Kirkeogfilm menar att filmen är berättad ”i ögonhöjd”. Och där är jag helt med.  

Superbror är inte skruvad komedi som svenska I rymden finns inga känslor. Det är inte heller sciencefictionthriller á la Bornedals Vikaren. Utan vardagsdrama. På gott och ont. (Mer om diagnosbarn på film i Ylva Liljeholms första krönika här.)

Mikael Larsson

Vann över Trier och Moodysson

Motståndet var tuffast möjliga ifjol. Nominerade till Gabrielpriset var också Lars von Triers Anti-Christ och Lukas Moodyssons Mammut. Superbror, liksom årets vinnare En ganska snäll man, har båda släppts på DVD i Sverige.

Mikael Larsson

handläggare för kulturfrågor

Filed Under: Filmtips

Lagom snäll Skarsgård

Okt 13

En ganska snäll man har beskrivits som en skandinavisk lillkusin till filmer som Pulp fiction och Snatch (SvD). Regissören Hans Petter Moland är norsk films internationella stjärnskott med filmer som The Beautiful Country och Aberdeen i ryggsäcken. Manus är skrivet av danske Kim Fupz Aakezon, som också låg bakom Annette K Olesens lysande drama Förbrytelser (2004). Det hela toppas med Stellan Skarsgård i den paradoxala huvudrollen som ”snäll mördare”. Upplagt för succé med andra ord. Men infrias förväntningarna? 

Skapa ett liv

En ganska snäll man

Det börjar med att huvudpersonen Ulrik blir utsläppt från ett 12-årigt fängelsestraff efter mordet på sin hustrus älskare. Han är vilsen, sliten och ofräsch på typiskt Skarsgårdsk manér. Utmaningen är att skapa ett liv. Något eget. Det är inte så lätt.

Den lokala gangsterpampen som hjälper honom att komma igång har en tydlig plan för honom. Ulrik ska hämnas på tjallaren som satte dit honom. Men Ulrik är inte den han en gång var. Han försöker vara snäll, foga sig efter andras förväntningar. Men kommer på att han vill något annat.

Kvinnornas man

Kvinnorna bokstavligen rusar mot honom när han tar sina första steg i frihet. Hyresvärdinnan. Exhustrun. Kollegan. Alla har en idé om vem han ska vara, vad han ska göra. Det blir mycket totalt avmytologiserat sex. Tänk skruvad filmatisering av Birgitta Trotzigs De utsatta.

Det är meningen att vi ska skratta. Ni som inte gillade brutala oljeriggsarbetaren Jan i Breaking the waves får se något annat här, mannen som sexuellt offer. Men vem är det egentligen vi ska skratta åt? Knappast Ulrik i alla fall. Han försöker ju bara vara ”snäll”, eller? 

Vad är det att vara ”god”?

Och det är väl detta som liksom är filmens underliggande klo. Vad är det att vara ”snäll”, ”god”, egentligen? Hur snett kan det inte bli när man låter andra välja åt en! Och hur fria är vi i vardagens små beslut?

Här sägs det i feel-good filmens form. Ulrik hittar en riktning till slut. Och solen spricker upp. Inte bara som en vag antydan i Sebbe. Utan tveklöst. Odiskutabelt.  

Gabrielpriset

Danska kyrkan gav filmen sitt Gabrielpris i slutet av maj. (Priset instiftades 2002 av Landsföreningen av Menighedsrådsmedlemmer och delas ut på danska motsvarigheten till kyrkomötet. Urvalet är alla nordiska filmer som haft dansk biopremiär under det senaste året.)

Juryn beskriver filmen som: ”syret, sindssygt, kulsort, groteskt, smukt og rørende, fuldstændigt uforudsigeligt og derfor konstant fascinerende er denne film”. (Läs hela motiveringen här.) Med andra ord en oförutsägbar film om hur komplex för att inte säga motsägelsefull en människa kan vara.

En ganska snäll man vann priset i konkurrens med två riktiga storfilmer, Susanne Biers Oscarsnominerade drama Hämnden (som Ylva Leitzinger recenserat här) och Pernille Fischer Christensen En familj.

Mikael Larsson

Sevärd

Den svenska kritiken har varit minst blandad och mycket handlar väl om vilken sorts humor man gillar. Absolut sevärd tycker jag även om den inte gav mig någon av mina största filmupplevelser.

Danska kyrkan går än en gång förbi förhandsfavoriterna och väljer en film som inbjuder oss att skratta (inkännande) med anti-hjältens taffliga försöka att vara ”god”.

Mikael Larsson

handläggare för kulturfrågor

Filed Under: Filmtips, Nyhet

Spork på Bio Rio

Okt 6
 21/11 finns det möjlighet att se vinnaren av årets ungdomsfilmpris, amerikanska Spork, i Stockholm. Stockholms stift står bakom arrangemanget.

Spork

Man håller traditionsenligt till på Bio Rio, Horntulls strand 3. Före filmen bjuder man på macka och dryck och efteråt blir det godisregn. Start: 16.30.

Dansfilm

Spork är alltså en dansfilm i highschoolmiljö om rätten att vara annorlunda. Läs mer om filmen i tidigare inlägg här, Världen enligt Spork  (maj), Färgsprakande dansfest (mars).

Förfilm om Etiopienresa
Som förfilm visas   kortfilmen Resan till Eden , om när 30 unga och vuxna från Fryshuset, Sofia församling, Muslimska fredsagenterna och Judiska församlingen reste till Etiopien på en interreligiös resa för fred och förståelse sommaren 2010.   
 
Anmälan
Anmälan görs senast 14/11 till www.stockholmsstift.se/kursanmalan  Mer info av Beatrice Lönnqvist, stiftsadjunkt för konfirmandfrågor (08/50894057).  

Spork i Lunds stift

 

Nästa vecka den 10/10 visas Spork även i Ullareds Bygdegård, på en samling med kontraktsombud för ungdomsarbetet i Lunds stift.

Mikael Larsson 

handläggare för kulturfrågor

Filed Under: Nyhet