I samarbete med Folkets Bio förhandsvisades Mannen från le Havre i Jacobs kyrka den 16 december. Regissören Aki Kaurismäki säger i en intervju att människor är som bäst när allt går fel. När människor är avskalade får inre aspekter av tillvaron plats och blir synliga. I den här filmen har det gått fel för många, men allt blir ändå bra till sist. Eller, är det inte på riktigt?
Möte mellan udda existenser
Marcel Marx försörjer sig som skoputsare i hamnstaden le Havre i sydfrankrike. Tillvaron är inte överdådig, men det går runt. Han lever med sin fru Arletty i en enkel lägenhet. Tillvaron förgylls av några glas på kvartersbaren tillsammans med de andra udda existenserna – så typiska för Kaurismäki. Strama, allvarliga, men också dråpliga.
Livet går sin gilla gång i det lilla samhället. När Arletty, som annars alltid står färdig med middagen varje kväll, blir allvarligt sjuk förändras allt. ”Det kan hända mirakel”, säger doktorn . ”Inte i mina kvarter”, säger Arletty och ber doktorn ljuga om hur svårt sjuk hon egentligen är.
Samtidigt som hon läggs in på sjukhus kommer Idrissa, en ung pojke, som båtflykting till Le Havre. Han lyckas undkomma polisen och söker av en händelse skydd hos Marcel. Tillfälligheterna för den äldre mannen och den unge pojken, den ene europé och den andre afrikan, samman.
Till synes olika, men två människor, som under en kort tid delar sina öden. De är båda offer för sina omständigheter, men drivs av en till synes okuvlig kraft om vad som är rätt och fel. De tar varandra tyst igenom och vidare i livet.
Grannskapets solidaritet
I skuggan av polisjakten efter pojken blir kvarteren i Le havre, med baren, bageriet och grönsakshandeln, också skådeplatsen för en större historia om medmänsklighet. I grannskapet byggs en solid mur av solidaritet. Som en slags tyst överenskommelse slutar man upp kring pojken.
När polisen genomsöker grönsakshandeln lämnar grönsakshandlaren samtidigt småleende platsen med en stor vagn. Dold under frukt och grönsaker ligger Idrissa. Vännerna i kvarteret delar en plats i samhället där ingen av dem tillhör de privilegierade, men de håller samman.
Ögonblick av väntan
På flera ställen i filmen, precis som i verkligheten, finns mellanrum och korta ögonblick av väntan, där vi inte vet om det goda eller onda ska segra. Där det finns en möjlighet att välja väg. Kommer kvinnan på bageriet att avslöja var pojken är? Väljer polisen att ropa till sina kollegor att pojken ligger gömd i skrovet på båten eller ger han honom friheten. I den här filmen vinner det goda. I alla fall vill vi gärna tro det.
När Marcel kommer till sjukhuset i slutet av filmen är det bara paketet med Arlettys gula klänning som ligger kvar på den annars tomma sängen. Var är hon själv? Har ett mirakel skett eller inte? Är det en saga eller en möjlig verklighet att det goda segrar över det onda?
Le Havre bombades av de allierade under andra världskriget och lämnades i ruiner. Just de kvarteren där filmen spelades in var de enda som inte blev förstörda under kriget. Men grävmaskinerna väntade och en vecka efter att filminspelningen var klar revs även dessa kvarter. I alla fall hinner körsbärsträdet i Marcels trädgård blomma innan filmen slutar.
Kajsa Wiktorin
skribent och kulturproducent av konst- och filmprojekt för ungdomar, Stockholm, juryledamot för Svenska kyrkans ungdomsfilmpris 2010