Familjehaveri


Marianne Lindberg de Geer bjuder på dagens hårdaste visning. Dom 237 Piteå tingsrätt liknar inget annat jag har sett. Carl Johan De Geer läser upp den 80-sidiga domen mot modern och styvpappan som misshandlade 4-åriga Michael till döds i Arjeplogs kommun 1990. Till bilderna av mordplatsen, vid stranden av sjön Tjeggelvas, från fem olika vinklar.

Hur skildrar man idag människans ondska? En förälder som plågar sin 4-åring till döds? Det går egentligen inte. Det är för svårt. De Geers grepp är att låta tittaren själv framkalla de fasansfulla bilderna. I plågsam kontrast till den natursköna platsen.

90 minuter dom

Och hur ska språket räcka till? Här sköljs vi över av 90 minuter bokstavlig domstext. Ett hyperdistanserad byråkratspråk. Som väger sannolikheter av uppsåt. Förstod han att de upprepade sparkarna mot huvudet skulle vara dödande? Avsåg han det? Kan vi veta det utom rimligt tvivel?

Dom 237 är inte en film, utan en filminstallation. Den spekulerar inte, kan man säga med dagens understatement. Den tvingar sig inte heller på åskådaren (som exempelvis Lars von Trier). Den är obrottsligt trogen offret. Och den prövar ett nytt sätt att berätta om ondskan. Men visst undrar man. Varför? 

Rysk tragedi

Dagens andra fetsmäll  fick jag av svensk-ryska Vi som älskade i regi av Håkan Pienowski. Vi får följa en rysk familj under en 12-årsperiod. Det unga paret som får barn. Pappan som misshandlar och hamnar i fängelse. Farfarn som dekar ner sig. Mamman och farmorn som drar in pengarna. Och inte bryter ihop. Allt i det lilla klaustrofobiska skomakeriet. Pengarna som verkligen inte finns där. Dansen. Barnet som växer. Putin som ljuger på en TV nästan helt utan bild.  

Vi som älskade är en film om fattigdom. Om klass och kön. Som diskret men effektivt sätter in individerna i ett större politiskt skeende.  Filmen skildrar inte bara en familjs nedbrytning och sammanbrott, i paritet med vilken grekisk tragedi som helst. Utan  ett helt samhälles sammanbrott. En värld utan utvägar.

Mikael Larsson. Fotograf: Kervin Tran.

Imorgon börjar vi med barnfilm. Innan solen går ner ska vi ha hittat en vinnare…

Mikael Larsson

handläggare för kulturfrågor

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *