Hatten av för Meryl Streep! Ikväll fick hon ta emot en hedersbjörn pÃ¥ Berlinalen för sin ”life-time achievement” inom filmkonsten.
Prisutdelningstal når sällan några höga höjder men Jake Gyldenhaal från internationella juryn fick verkligen till det ikväll.
Utan att tillbedja, utan att trycka till. Personligt och proffsigt. (Jake hängde med Meryls son som 12 Ã¥ring. Hon tyckte Jake var ”bad influence”!) Â
Glädje och tacksamhet
Men vad är det dÃ¥ som gjort Meryl sÃ¥ stor? Glädjen och tacksamheten! Och jag tror att det ligger nÃ¥got i Jake’s spaning.
Det blir bra när man blir ett med uppgiften, när man lyckas bevara förundran över att få vara på rätt plats. Kort sagt, när man lever i sin kallelse.
Och i sitt tacktal är hon precis sådär ödmjuk och klacksparksrolig som man vill att hon ska vara i verkligheten också. Ångrar inte denna sena kväll.
Människan Margaret Thatcher
Naturligtvis visas Järnladyn, dock utom tävlan eftersom den redan haft premiär. Som så många gånger förr är det Meryl Streep som äger filmen. Bär den. Som får oss att se människan bakom principerna, bakom historieskrivarnas dom.
Vi möter en åldrande kvinna som gör bokslut över sitt exceptionella liv. Som ställer samma frågor som ingen av oss kommer undan: Did I make a difference? Am I alone?
Det finns givetvis mÃ¥nga fler viktiga frÃ¥gor att ställa om filmen. Men den tiden är inte nu. Â
Mikael Larsson
Handläggare för kulturfrågor

