När festivalproducenten för BUFF, Cecilia Grubb, tog kontakt med mig angående att vara del av juryn för Svenska kyrkans ungdomsfilmpris blev jag väldigt glad!
Att vara juryledamot är svårt nog, men att dessutom kombinera sin egen personliga upplevelse av en film med ett antal filosofiska kriterier skulle definitivt bli en utmaning!
Jag var också väldigt nyfiken på de andra i juryn, Beatrice Lönnqvist från Svenska Kyrkan och Nils Lundström från Kraftstationen. Tyvärr saknades regissör Erik Bäfving som låg sjuk hela veckan och fick se filmerna hemma. Skulle vi ha liknande upplevelser av visningarna? Hur skulle våra diskussioner efter vi sett filmerna se ut?
Nya klasskompisar
Redan efter första filmen på tisdagen, den ganska udda 17 Filles, var diskussionerna igång i juryn. Likt den första dagen i skolan när man skulle träffa sina nya klasskompisar för första gången så började vi försiktigt känna av varandra och våra tankar. Detta bådade gott!
17 Filles gjorde ett mycket starkt intryck på oss alla och satte också parametrarna som skulle prägla de övriga filmerna på festivalen – ett tydligt universellt tema av vuxnas frånvaro i en primitiv och brutal barnvärld. Att dessutom få se alla filmerna med ett gäng ungdomar gjorde de här filmupplevelserna extra genuina!
Film som mötesplats
De två följande dagarna blev tuffa med minst tre filmer per dag. Vi i juryn gjorde aldrig en speciell strategi över hur vi skulle diskutera filmerna, det flöt på fantastiskt bra av sig självt.
Det är ju precis i sådana här situationer som film visar sitt bästa ansikte och kanske just därför jag älskar filmen som kommunikationsmedel. Hur effektivt filmen som mötesplats kan få människor att snabbt och enkelt ta del av varandras liv och erfarenheter som annars hade varit svårtillgängligt.
Varje film öppnade upp för en ny intressant diskussion som inte sällan anspelade på oss själva, vår egen barndom, våra egna minnen. Mycket svårt att inte bli personlig i vårt lilla forum av oss tre över middagar, snabba fikor mellan visningarna och ohälsosamt mycket starkt kaffe (mest jag L.)
Varje film vred och vändes på, tolkades och dissekerades för att sedan vändas ut och in på igen. Vad menade regissören med den bilden? Varför så den karaktären så? Vad var det som gjorde att jag påverkades? Varför kändes den här filmen ojämn? Kändes skådespelarna trovärdiga? Manus?
Beslutet
Sista dagens visningar levererade tre tunga filmer: belgiska Les Geants, danska Rebounce och norska Kompani Orheim som alla var värdiga en vinst fast på olika sätt. Nu flimrade våra hjärnor av bilder och repliker från de sammanlagt åtta filmer vi nu sett under tre dagar.
Hur skulle vi kunna enas om ett gemensamt beslut som också representerade prisets kriterier? Efter en välbehövlig paus och utrustade med grymt starkt kaffe (nu alla J) sattes vår kanske viktigaste diskussion igång!
Nu var det också dags att få Eriks kommentarer om filmerna han sett hemma. Sent på torsdagskvällen stod det klart att det blev det den belgiska filmen Les Géants som stulit våra hjärtan med sin blandning av tragisk komik och smittande äventyrlusta.
När Bea, Nils och jag skildes åt på kvällen så kände jag mig lyckligt lottad över min juryupplevelse. Dels över att ha sett så imponerande filmer under årets omgång av BUFF men också för det inspirerande och härliga mötet mellan oss i Svenska kyrkans jury.
Alexandra Therese Keining
regissör, Malmö
ledamot av juryn för Svenska kyrkans ungdomsfilmpris 2012