Att lämna ut, att bli utlämnad är ständigt aktuella frågor för dokumentärfilmare. Efter visningen av filmen För dig naken på Tempo dokumentärfestival i början av mars 2012 får regissören Sara Broos frågan från en man i publiken. Han tycker att Lars Lerin lämnas ut i filmen, att historien är för privat.
Det är många som har reagerat så. Det är en relevant fråga i en tid när många människor söker bekräftelse genom att synas i tv, tidningar och på film. Vet de om vad de ger sig in i när de låter sig synas?
Sara Broos är guddotter till Lars. De har känt varandra hela hennes liv och hennes röst finns med, till och från i filmen, som en coach till Lars. Filmen börjar med svåra bilder från Lars tidigare liv, när han inte mår bra, när paniken sliter i honom. Sedan blir allt bättre.
Att bestämma sig för att älska
Konstnären Lars Lerin har nått både nationell och internationell framgång med sina akvareller, men har periodvis haft ett privatliv som präglats av för mycket alkohol och destruktivitet. Efter flera kraschade relationer längtar han nu i femtioårsåldern efter varaktig kärlek.
På nätet har han mött Junior från Brasilien, som ska komma till Sverige, till Värmland och huset som Lars håller på att inreda. Filmen skildrar deras historia, från det första mötet på Arlanda till bröllopet tre år senare.
Det är en skör historia. Både Lars och Junior riskerar mycket när de inleder sin relation, dessutom med helt olika förhållningssätt. Så fort Junior stiger av flygplanet, efter att ha rest över halva jorden, säger han att han tycker om Lars.
Kan det vara så lätt, att man bara bestämmer sig för att älska någon och så gör man det? För Junior verkar det vara så, men Lars tvekar. Han pendlar mellan tvivel och passion.
Förlita sig på viljan att förstå
Till en början kan de inte prata med varandra, förstår inte varandras språk, utan får förlita sig på viljan att förstå. När det blir för svårt pratar Lars på bred värmländska med kameran, med Sara, och ser både det komiska i situationen och delar med sig av sin osäkerhet.
Junior verkar ha lättare för att anpassa sig, han anstränger sig för att lära sig svenska och han kämpar med Lars, som inte alltid är så lätt att leva med. Lars undrar om man verkligen kan beställa lycka.
Han får panikattacker, ligger under täcket och vill inte vara med och ber Junior flytta. Junior flyttar, men har tråkigt och skriver brev till Lars. Han vill till ”sin älskling” och kärleken växer sig stark igen.
Relationen tar sig fram, trots att det går upp och ner. De reser till Brasilien och träffar Juniors familj – där Lars känner sig ensam och utanför – men snart står de brudpar och låter sig fotograferas på den svenska ängen, den ena i svart kostym och den andre i vit.
Ett gemensamt konstverk
När Sara Broos hade filmat under tre års tid tyckte Lars plötsligt att ”det kunde vara nog”. Sara berättar att det nästan kändes som en lättnad för henne att få avsluta arbetet. Hon hade blivit nästan besatt av dem och som en del av deras relation. Hon hade kunnat fortsätta filma hur länge som helst.
Så sent som en vecka innan premiären visade Sara filmen för Lars och Junior. De hade de inte haft kontakt på en tid. Då var filmen färdigklippt och det var för sent att ändra något .
Lars satt med en svart anteckningsbok och antecknade, men hans enda kommentar var att han tyckte att SFI-läraren skulle ha varit med i bild. Båda blev mycket rörda och Junior frågade om det inte skulle bli en uppföljning.
Det är som om Sara och Lars på ett outtalat sätt, för att de känner varandra så väl, gjort filmen ihop, som ett konstverk och som en kärlekshistoria, också dem emellan.
Utan tillit och förtroende hade filmen aldrig kunna bli så mänsklig och full av kärlek. Sara säger att tiden med Lars och Junior också fått henne att fundera över kärleken. Vad händer om vi visar oss helt nakna inför varandra, så som Lars varit modig nog att göra inför oss? Säkert reagerar vi alla olika.
Kajsa Wiktorin, Stockholm