Vem man än talar med i vimlet på Existentiell filmfestival i Falun så får man reflekterande kommentarer om film och samhälle. Det är tydligt att både medverkande och publik har ett engagemang i sin festival.
Jag skriver ”sin” eftersom det är tionde året i rad som festivalen arrangeras. Entreprenörerna bakom är en grupp forskare och folkbildare. Festivalräven, som han kallas, är lektorn i religionsvetenskap Tomas Axelson.
Det öppna samhället
Årets övergripande tema var ”Det öppna samhället”, vilket är formulerat med inspiration av Karl Poppers epokgörande bok Det öppna samhället och dess fiender. Det gick som ett tema i filmer som Gudar och människor; Nader och Simin – en separation; The Social Network; Play och Snön på Kilimanjaro för att nämna några.
I samtalet om Nader och Simin – en separation, mellan Parvin Ardalan, iransk kvinnorättsaktivist, och Tomas Axelson, lyftes en hel del slöjor.
Den prisbelönta filmen skildrar en grupp iranska kvinnor och män utifrån två äktenskap som av olika omständigheter hamnar i en nästintill olöslig konflikt.
Berättelsen avslöjar kulturella värderingar och maktstrukturer. Somligt i konflikten är öppet, såsom den rättsliga processen, medan annat är dolt under ytan.
I det efterföljande samtalet med Ardalan var det just dessa dolda underliggande mekanismer i konflikten som hon lyckades göra synliga. Hur kvinnor förväntas bete sig gentemot sina män och hur samhället lyckas konservera attityder som försvårar de mellanmänskliga relationerna.
Idylliskt om utsatthet?
I samtalet mellan Göran Rosenberg och Jayne Svenungsson om Snön på Kilimanjaro gjorde Svenungsson en skicklig analys utifrån teologiska och filosofiska aspekter på människans utsatthet. Regissören Guédiguian är sedan länge en av hennes favoritregissörer. Det bidrog till den särskilda fördjupning av filmen som hon serverade.
Till hans storhet hör att han lyckas skapa komplexa dramer om relationer som förmedlar en känsla av socialrealism utan att förlora värmen och humorn i gestaltningen. Bland publiken fanns det detta till trots några som hade svårt med slutet som de uppfattade som alltför idylliskt: så levde de lyckliga i alla sina dagar.
Publiksamtalet bidrog med flera vändningar i tolkningarna av filmen, vilket förstärkte intrycket av Guédiguians intentioner att gestalta livet som komplext. I livet är människor, som Svenungsson belyste, inte bara tragiska offer för omständigheterna utan också fria att förvalta sin lott i livet.
Kameran som vapen
I samtalet mellan Göran Greider, Erik Gandini och mig själv var det inspirerande att upptäcka hur vi analyserade filmen både lika och olika (seminariet ”Våld, humanitet och avhumanisering”).
Som regissör tolkade Gandini dokumentären Armadillo utifrån konstruktionen av budskapet om de danska soldaterna som skickades till Afghanistan: ”musiken gör grabbarna mer betydelsefulla än vad de är”. Valet av perspektiv och iscensättning är en värdering, vilket är en fråga som har kommit att diskuteras mycket när det gäller Ruben Östlunds Play.
Vilket motiv hade regissören Metz Pedersen i förhållande till de danska trupperna och till försvarsmakten? En i publiken undrade klokt vad Pederson hade klippt bort för att få visa den. Kameran, argumenterade jag, blir ett vapen i produktionen av det som visas.
Kameran är aldrig neutral utan en del av ett virtuellt krig när den används i krigets sammanhang. Göran Greider menade att det som kameran visar är så makabert att ”alla humansistiska ansträngningar strandas”.
Ständigt samtal
En av de stora fördelarna med en mindre festival är att man som gäst lätt får kontakt med andra som också är där för att se och analysera film.
På de stora festivalerna i Göteborg och Stockholm har man samma koncept med film och seminarier som här i Falun, men vad denna lilla festival med cirka 170 besökare lyckas med, är att skapa en atmosfär av ett ständigt pågående samtal.
Man kliver in på festivalen och befinner sig sedan i ett tillstånd av filmupplevelser som präglar inte bara samtalen och filmvalen utan också atmosfären under måltiderna och i minglet.
Susanne Wigorts Yngvesson
Lektor i etik, Teologiska högskolan Stockholm