Guld till Haneke


Det blev alltså österrikaren Michael Haneke som vann Guldpalmen 2012 med sin film Amour. Filmen handlar om ett åldrande par där kärleken sätts på prov när kvinnan blir sjuk. Vad är kärlek i en sådan gränssituation? 

Amour, Michael Haneke

Min jurykollega i Berlin, kanadensiska teologen Alyda Faber, talade otroligt varmt om Haneke. Att han är en regissör som litar på sin publik, som inte manipulerar eller pekar med hela handen, utan som ständigt undersöker det komplexa i tillvaron.

Ett återkommande tema i hans filmer är maktspel i olika former.

Pianisten

2002 var Haneke i Cannes med filmatiseringen av Elfriede Jelineks roman Pianisten. Filmen fick juryns stora pris (Grand prix) liksom priserna för bästa manliga och kvinnliga skådespelare. Filmen handlar om den 40-åriga pianolärarinnan Erika som lever i symbios med sin mamma och terroriserar sina pianoelever. 

Vem är det egentligen som har makten i ett sexuellt dominans- och underkastelseförhållande?  Isabelle Huppert gör en sanslöst stark tolkning av en mycket plågad kvinnofigur.

Dolt hot

2005 tävlade Haneke med filmen Dolt hot (Caché). Juliette Binoche och Daniel Auteuil spelar det uttråkade intellektuella franska paret som plötsligt får kryptiska teckningar och videokassetter. Någon bevakar dom. Vem och varför? Finns det en hotbild här?

Det förflutna tränger sig på. Det är obehagligt. Det skapar sprickor i parets relation. I vilken utsträckning är vi ansvariga för varandra? Har också barnet ett moraliskt ansvar? Ska jag ta vara på min broder?

Det vita bandet

Sin första guldpalm fick Haneke för Det vita bandet 2009. Historien utspelar sin i en liten by i norra Tyskland 1913-1914. Vi får följa ett antal familjer: baronen, prästen, förvaltaren och barnmorskan. Några besynnerliga olyckor skapar oro i byn. Vem ligger bakom? Vilken roll spelar barnen?

Det vita bandet skildrar hur hierarkin i det lilla samhället bevakas med våld. Mellan män och kvinnor. Mellan föräldrar och barn. Det är en tid när den svarta pedagogiken regerar. Kanske ser vi också här frön till den moraliska kollaps som nazismen innebär, två decennier senare.

Mikael Larsson. Fotograf: Kervin Tran.

Inte fredagsmys

Haneke är inget för fredagsmyset. Han gör filmer som oroar, osäkrar, får oss att se samma vardag ur ett lite nytt perspektiv. Filmer som man med fördel ser tillsammans med diskussionsglada vänner.

Mikael Larsson

handläggare för kulturfrågor

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *