Zlin: Barn- och ungdomsfilmens Mecca


Veckan efter Cannes var det dags för den 52 Barn- och ungdomsfilmfestivalen i tjeckiska Zlin. Jag hade förmånen att få göra jurydebut där 2008 och det var en mycket lärorik erfarenhet. Liten stad, mitt ute på landet, ett jättebiopalats.

Vissa av oss minns tjeckisk dockteater i SVT på 70-talet med fasa, andra med ljuv nostalgi. Tveklöst är att man har en lång och imponerande tradition av att göra kultur med och för barn.

Det som slog mig starkast när jag var där var att här stod barnen i centrum och att det genomsyrade allt, inklusive publiksamtalen. Där har vi något att lära.

Nordiskt i Zlin

Faktum är att nordisk film har stått sig rätt bra i Zlin.

14 suger. Foto: dansk skalle

2006 var det Martin Jern och Emil Larsson (dansk skalle) som kammade hem det ekumeniska priset med sin debut 14 suger. Om festande medelklassungdomar som går över gränsen.

Där lyckas man enligt min mening med konststycket att behandla frågan om våldtäkt på ett känsligt och icke-spekulativt sätt.

Vad händer i tjejen, i familjen, i gänget? Enligt min mening är detta dansk skalles starkaste film, som fortfarande håller trots några år på nacken.  

Skräck och våld

2008 fick jag vara med och dela ut pris till Ole Bornedals fantastiska ungdomsskräckis Vikaren (Min fröken är en utomjording), som året innan vann Svenska kyrkans ungdomsfilmpris.  I filmens centrum står Paprika Steen som empatilös alien, en monstervikarie. Riktigt smart och rappt om vad som gör oss mänskliga. (Kärleken, såklart.)

Ifjol satt Nils Lundström från Kraftstationen i Malmö i juryn. Då blev det danskt igen, Kaspar Munks Hold om mig (Hold me tight). Ett rafflande tonårsdrama om identitet, kärlek och grupptillhörighet. Har tyvärr inte sett att den kommit till Sverige.  

Fiendskap som förvandlas

Punch. Foto: Han Lee

Men i år tog sydkoreanen Han Lee hem priset. Punch är en berättelse om hur fiendskap mellan elev och lärare förvandlas till vänskap. Så här tyckte juryn:

”A young man in Korea who comes from a poor, underprivileged family has never lost his faith but learned to solve his problems by violence.

He even prays for the death of his biggest enemy, a school teacher, but is changed instead to find himself in a sensitive story of friendship and love.

It is an exciting tale from a distant culture in which we find deep values of hope and understanding shared all over the world.”

Oddsen att den släpps i Sverige är väl rätt höga, men visst blir man ändå nyfiken. Den ekumeniska juryn bestod av Helena Babicka-Zvolska, Celákovice (Tjeckien), Bernd Merz, Hamburg/Berlin och Debora Penzo, Rom.

Mikael Larsson

handläggare för kulturfrågor

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *