Människans överraskande godhet


Bröderna Dardenne – belgiskt filmbrödrapar

Den centraleuropeiska filmen intog Bergmanveckans andra dag. Luc och Jean-Pierre Dardenne, med guldpalmvinnarfilmer i Cannes som Rosetta (1999) och Barnet (2005) i bagaget besökte biografen Roy i Fårösund tisdag 26 maj.

De visade också sin prisbelönta film Pojken med cykeln (2011). Uppvuxna på 1950-talet, med en far som var belgisk motståndsman mot nazi-ockupationen var de tidigt intresserade av samhällsberättelser och karaktärer i extrema situationer.

”Sanningen är alltid mindre intressant än fiktion”

De började som dokumentärfilmare på 1980-talet och fick av samtalsledaren Jannike Åhlund frågan om varför de gick över till fiktion. De märkte att de personer som de följde med sitt dokumentära berättande ibland var svåra att regissera.

”Dom sa inte alltid vad vi ville” sa Luc Dardenne med ett skratt. Trots att flera av deras filmer skildrar utsatta människor i samhällets marginaler, nyfattiga mitt i ett europeiskt välstånd, så menar de att de inte drivs av att berätta samhällskritiska berättelser.

”Vi söker det känslomässigt berörande. Vi älskar de här människorna som överlever svåra situationer” underströk Jean-Pierre. Det är det emotionella som är viktigt i berättandet, komplicerade situationer, ovanliga familjekonstellationer.

Bergman och ansiktets mysterium

Bröderna Dardenne såg Ingmar Bergmans filmer som unga i Paris och slogs av att de aldrig sett någon filma kvinnans ansikte eller kvinnans kropp på detta sätt. De konstaterade också att det inte verkar vara lätt att vara barn i Bergmans filmer.

Sökande efter det osynliga

De beskrev utförligt också deras sökande efter något i sitt filmarbete som de inte riktigt kunde sätta ord på. De använda kameran för att söka sig fram efter något.

Att filma det osynliga, hur fångar man in det riktigt stora existentiella frågorna på film? Luc Dardenne menar att frågorna om ont och gott, godhet och ondska måste hanteras helt olika på film.

Ondska en del av en intrig – godhet överraskar

Att skildra ondska är en del av en plan, en intrig, en spänning som är en del av filmberättandets grundgrepp. Ondska har alltid därför något förväntat över sig, något kalkylerat.

Godhet däremot är mycket svårt att skildra på ett traditionellt sätt. Godhet uppstår i extrema situationer som något fullständigt överraskande. Luc berättar om en italiensk bergssoldat som kommer till ett hus i ryssland. Trött, ensam och utsvulten, knackar han på i ett hus.

Han släpps in och ser kvinnor och barn och ryska soldater med automatkarbiner. Han får en skål soppa av en kvinna. Äter den och tackar och lämnar huset. Ingen av soldaterna tar upp vapnen och skjuter den italienska fiendesoldaten.

Luc menar att här bryter något urmänskligt fram, en primär humanitet, bortom religion, Gud eller ideologi. Ibland i komplexa och laddade situationer överraskar denna grundläggande medmänsklighet och synliggörs för oss människor. Och det måste skildras på ett överraskande sätt på film. Annars blir det banalt och platt.

Att snudda vid det stora frågorna 

Samtalet med bröderna Dardenne går mot sitt slut. Ett samtal som med gott humör berättar om ett mycket centralt filmskapande i vår samtid. Och på ett intressant sätt illustrerar hur indirekt de stora frågorna om ont och gott kan hanteras.

Tomas Axelson

Det tycks inte kunna adresseras på ett traditionellt och rakt sätt, utan antyds. Det är också en illustration till i vår tid hur små skärvor av en sanning kan vara viktigare att få ta del av och lyssna till än den stora berättelsen av sanningen med stort S.

Med bevarad trovärdighet snuddar samtalet vid existensens kärnfrågor så som de kan se ut på film.

Tomas Axelson,

Bergmanveckan Fårö, lektor i religionsvetenskap, Falun och Svenska kyrkans juryrepresentant 2012 i ”Efter-Bergman”-juryn

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *