I lördags visades Ruben Östlunds omdebatterade film Play på Världens fest i Malmö, en konferens om den världsvida kyrkan som lockade drygt 3500 besökare. Inte fullt lika många såg filmen, men intresset var stort, full salong och alla fick inte plats.
Under rubriken ”Makt, lek och politik” ledde sedan domkyrkokaplan i Lund, Lena Sjöstrand, ett välbesökt samtal med Julia Jarl från BUFF (Barn- och Ungdomsfilmfestivalen) och Rakel Chukri, kulturchef på Sydsvenskan.
Barndomen ingen skyddad plats
Filmen visar att barndomen inte är någon skyddad plats och till panelens frågor hörde bland annat hur världspolitiken syns i barns lekar och vilket ansvar har vuxenvärlden har att förstå och gripa in. Bidrar filmen till att befästa rasistiska stereotyper eller är den ett viktigt inlägg i den svenska integrationsdebatten?
Något definitivt svar gavs inte, där gick meningarna isär. Samtalet kom att handla mycket om hur de vuxna i filmen beskrivs och vad filmen väcker hos vuxna som arbetar med barn. Det blev också ett samtal där publiken delade med sig av sina ibland smärtsamma erfarenheter kring dessa frågor.
Samtalet går vidare. Om den som vill läsa mer om Play kan läsa min recension eller Jenny Karlssons krönika från visningen under vårens passionsfilm i Hedvig Eleonora.
Mikael Larsson
handläggare för kulturfrågor