En av mina favoritscener i filmen ”The Giants” som i våras fick Svenska kyrkans ungdomsfilmspris är en scen runt ett köksbord. Filmen handlar om tre pojkar som lever utan vuxna, hus och mat. De lever i och av skogen.
Så kommer det sig att deras väg korsas av en vänlig kvinna som tar med dem hem. Hon bjuder dem till bords och serverar bröd, marmelad och något varmt att dricka. Pojkarna har det mysigt där runt bordet, de skrattar och mår gott. Det är som om de rustas inför den kalla och ovissa verklighet som väntar på dem. För mig är den scenen en gestaltning av det goda.
En bit av det himmelska om man så vill. Naturligtvis förstärkt av kontrasten mot den smutsiga och otrevliga värld som pojkarna vanligtvis rör sig i. Men det är en scen som andas hopp och försoning. En glimt av det goda i det svåra.
Så när jag sitter på bussen och läser de sista sidorna i Linn Ullmans nya roman ”Det underbara” är det scenen från ”The Giants” som kommer för mig. Ullmans berättelse har inget i övrigt gemensamt med filmens.
Men bokens slutscen utspelar sig kring ett köksbord där det som finns i förråden serveras. Personerna runt bordet känner inte varandra men deras öden har korsats på grund av en svår och uppslitande händelse.
Men när de sitter runt köksbordet skapats ett lugn, en bit av det himmelska. Scenen ger en glimt av att försoning är möjlig och att det finns en öppning i det svåra.
Filmen är värd att se bara för denna scen och boken kan läsas bara för att få njuta av de sista sidorna.
Beatrice Lönnqvist
komminister Botkyrka församling
ordförande för Svenska kyrkans Ungdomsfilmpris 2012